När jag sitter och skriver detta ja då får våra nya isar sin första riktigt tuffa motståndare denna säsong i form av temperaturer bortåt 10 + grader duggregn och hård vind. Och fram till fredag kväll verkar isen få kämpa mot dessa bittra fiender men jag tror och hoppas att isen kan stå emot dessa hårda slag och resa sig på 9.
Men vi hann före detta komma ut på riktigt fina nyisar i vårt område. Man har inte blivit bortskämd på senare år att få komma ut på is redan i början på december i Västra Sverige. Fast detta år kom Kung Bore på tidigt besök även om hans insatser bara räckte till att ge gångbara isar på tjärnar och mindre sjöar då vattnet i övrigt varit osedvanligt varmt denna höst som är det nya vanliga.
Så söndagen den 5 december blev årets premiärdatum för mig då man glad som en lärka fick steppa ut på trevlig kärnis. Några kompisar som är lediga mitt i veckorna hade dock redan avverkat sin premiär så man var långt ifrån att vara först ut i vårt område men nu var det dags för mig.
Peter, Lucas och jag drog iväg till trakterna norr Bäckefors för där visste vi att vi skulle hitta säkra isar samt att de tjärnar vi valde sikta in oss på kan bjuda på hyggligt fiske och chans på lite storlek på abborren redan så här på nyis.
Lucas hade även fått med sig en jobbarkompis som är helt nybörjare på pimpel som hängde på för att se och lära. När vi kom fram till dagens första stopp vid den lilla tjärnen steg Lucas kompis ur sin bil med orden: "- Jaha hur vet ni att isen håller här?"
Det vet vi strax när vi provat svarade jag. För jag litar inte på några rapporter från andra utan vill man vara säker på hur det står till på isen ja då får man allt kolla själv och skaffa sin egen uppfattning.
Är väl som vanligt på sin plats att åter påminna om att tänka på säkerheten i första hand då man beträder is. Isdubbar skall hänga runt halsen och det sunda förnuftet skall kopplas på max samt gå aldrig ut själv.
Fast som vanligt då det rör sig om att kolla hur isen mår så föll ju den lotten på mig. Så jag gjorde som jag alltid gjort stampade på rejält och inget knak så det blev till att vandra ut med bestämda kraftiga steg. För smyg inte fram utan sätt ned foten rejält för kärnis ger ett tydligt knak långt innan det är någon fara och då är det bara att vända.
Men denna is visade sig vara knakfri och provborrning konstaterade idiotsäkra 13-14 cm prima blankis.
Så säsongens pimpelpremiär kunde ta sin början.
Den hårda nordanvinden ihop med lätt snöfall försökte dämpa vår entusiasm men där gick den bet. Vi njöt i fulla drag att återigen vara ute på fruset vatten.
Säsongens första hål gjort bara att börja njuta.
En minut senare var säsongens första bärjad och vilket monster sen!
Vi spred ut oss mellan vassruggarna på den grunda skogstjärnen och snart hade vi alla spräckt nollan och det nappade lite här och var. Små för mig och lite större för de andra så precis som vanligt där alltså. Snart fann Lucas ett skapligt hål där han med god tålamod lurade upp några fina som fick följa med hem för att bli middag. Annars släpper vi i stort i allt nu för tiden stort som smått och matabborre för mig det är fiskar mellan 150- max 500 gr resten är bara bökiga att ta hand om och helt odugliga som matfisk de gör sig bättre kvar i vattnet.
Lucas visade vägen hur de lite större skulle tas.
Medans snön yrde runt våra huvuden gick sökandes efter de lite bättre vidare. I en sådan här jämndjup tjärn kan de ju stå lite var stans och de bättre som ville nappa idag kastade sig på prylarna mitt ute på sjön i ingemansland. Stax innan det var dags för 11 kaffe så lyckades undertecknad slå till med ett hyggligt hål och vips var dagen räddad med en serie mellan 300-600 gr. På en pimpelpremiär är man ju mest nöjd med att komma ut och nappar det är ju det bara en bonus.
Till slut tog jag mig ur tusenbröder träsket denna premiärdag.
11 kaffet med tillhörande korvmacka smakade ljuvligt och Lucas bjöd på energitillskott i form av krossade blandade nötter, russin och choklad. Smakade smaskens och med kistan laddad med ny energi så skulle storabborrarna ligga risigt till.
Fast det verkade som om någon tryckt igång larmet på denna sjöns mat och sovklocka till viloläge för tjärnen stängde av helt efter 11.00. Vi kämpade på men hur vi än gjorde fick vi inte ett pet till i grejorna och kvart över tolv tittade vi på varandra och med gemensam stämma föreslog vi sjöbyte.
Det ligger nämligen en större och djupare tjärn här vägg i vägg som Lucas tjuvstartade lite på igår och den kan ge riktiga lunsar till de som har flytet att gå på dem. Så sagt och gjort vi lastade in prylarna i bilarna igen och tog den 5 minuter långa vägen till nästa vatten.
Så knappt innan någon hann blinka stod vi långt ute på nästa tjärn med nya förhoppningar och förväntningar. Här var isen något tunnare men ändå säkra 9-11 cm. Fast fisket började här som det slutade på andra tjärnen, inte ett pet i prylarna förutom för Peter som lyckades med konststycket att få en abborre i varje hål varken mer eller mindre på denna sjö.
Till slut brast mitt tålamod att söka efter de stora ute på de fria vattenvidderna så jag förvandlades till en vasslöpare och så satt jag och drog mina kära tusenbröder bland vasstråna igen.
Ny sjö nya insatser men nordanvinden gjorde sig ännu mer påmind på denna något mer vindutsatta plats så det gällde att dra upp alla huvor man hade över öronen så man kunde fortsätta njuta av naturen denna dag. Kände mig lite frusen om fingrarna ett tag denna dag men det gick snart över och strax hade man vant sig vid sitt rätte element och blev varm som en kamin. Mina nya Torvi stövlar ihop med merinoullstrumporna gjorde susen också. Nu var man varmare och torrare i fötterna än någonsin tidigare.
Knackade på hos Bävrarna en stund men de verkade som de låg och sov säkert stinna av all bark de knaprat på under hösten.
Men tusenbröder fanns det gott om bland vasstråna utanför bäverhyddan. Bävrar bygger fina risvasar😉.
Dagen började lida mot sitt slut och jag bestämde mig för att göra en sista attack mot de grova och sökte mig utåt i sjön igen. Plötsligt ropade Lucas från andra sidan att nu har jag en kilos. Sprang dit och fick väga in en som precis klättrade över kilos strecket och vi bestämde lägga de sista minutrarna av dagsljus på detta område och jag gav balanspirken sista ordet för dagen.
Trägen vinner Lucas med en på 1005 gr.
Vi sökte noga av detta område finns det en borde det finnas fler och i det sista självande ljuset ristade det till i min balanspirk och jag utbrast till Lucas att nu satt den där men det är väl en gädda i vanlig ordning som bara känns som en abborre.
Men denna gång hade känslan rätt och jag kunde beskåda en hygglig borre en stund ovan is. Innan den fick gå tillbaka hann vi väga in den till godkända 1240 gr. Så som alltid gäller det att inte ge upp och ligga i till det bistra slutet. Vi gjorde några hål till men decembermörkret kom snabbt och vi fick skynda tillbaka till bilen medans vi såg något.
Ja här fanns det inga tveksamheter. Denna abborre ville verkligen äta en liten rapala balanspirk men det blev dagens enda hugg på balansaren men det räcker ju.
1240 gr fick avsluta dagens säsongspremiär på is. Sämre premiärer har man ju haft ja faktum är att detta var nog min bästa säsongsöppning någonsin i hela mitt pimpel liv. Totalt 52 abborrar med denna toppfisk blev det idag. Så slutet gott allting gott.
Nu hoppas vi det snart vänder igen och våra isar står emot mildattacken för har jag väl börjat gå på is ja då vill jag fortsätta åtminstone till mars månads slut!
Ta det lugnt och tänk på säkerheten så kanske vi ses på en is nära dig!