Ja hur mycket jag än älskar pimpelfiske får det nog bli till att kasta in handduken för denna säsong och lägga de korta stickorna på hyllan och ta fram de längre stängerna.
Men vi fick 2 helger i sagolikt vårvinterväder som värdig avslutning på en till slut ändå Ok pimpelsäsong för oss boende strax söder om Vänern. Men man har ju fått åka längre och längre men senaste tidens finväder och därtill rejäl nattfrost förlängde ju säsongen något och isarna blev en period bara bättre och bättre. Och faktum är ju att några pimpelvänner så sent som idag fann gångbar is på höjderna intill Allingsås.
Fast vi styrde kosan mot södra Värmland och Norra Dalsland de senaste turerna i jakten på en eventuell rekordabborre.
För 14 dagar sedan gav vi en trevlig liten sjö chansen att visa vad den går för då det inte är tävling utan man kan lulla omkring i sin egen takt och söka grövre fisk som enligt det berömda ryktet skall simma där under isen någonstans.
Var 3e besköket på denna sjö så tänkte 3e gången gillt. 2 tävlingar här tidigare hade gett 2 andraplaceringar på småfisk men idag ville vi ge de stora chansen.
Väl franne satt det redan en "ekolodspimplare" på ett av sjöns mest erkända storabborreställen. Så vi fick ändra taktik direkt för vi ville inte störa honom och tränga oss på. Så det fick bli varvet runt på sjön och se om man kunde stöta på lite bättre på de inte fullt lika välkända storabborreställena.
Finvädret lockade dock strax ut flera lycksökare ut på isen så det blev en riktig familjedag på isen med en salig blandning av äldre farbröder på spark och barnfamiljer med hund och allt däremellan så i dag var vi allt annat än ensamma ute på isen.
Att vi skulle gå en sagolik vacker dag till mötes där ute på isen rådde det ingen tvekan om frågan var dock hur fisken skulle uppföra sig därunder för naturligtvis i dessa förhållande mullrade isåskan igång så fort solen började värma upp isen och alla Ni som kan ert isfiske vet ju vad isåska kan göra för fisket. Inte bra!!!
Men vi kämpade på men var vi än borrde och vad vi än försökte med så var det bara enstaka småttingar som behagade smaka på våra prylar.
Isåskan avtog dock framåt eftermiddagen och då blev det genast lite bättre fiske men de stora lyste med sin frånvaro idag.
Till slut fick vi lite abborrar i varje fall men större än 400 gr blev de inte denna dag. Men vi fick lurat ut Pontus en gång till på isen trots att han redan satt pimpelprylarna på semester.
Vi behövde dock inte oroa oss för isens vara eller inte vara denna dag 36 cm som sämst och 54 cm som bäst kändes rätt säkert.
Och den ena besten efter den andra hakade på under eftermiddagen....Nä idag bara konstatera ville inte de stora och ännu en gång fick jag se chansen till 1,5 kgs + rinna ut i sanden i takt med den nedgående solen...men nästa gång då.......
För redan helgen efter äntrade vi isen igen för en sista batalj för säsongen i hopp om att landa drömfisken. Ännu ett potentialt storabborrevatten fick besök av oss men denna gång hade vi sökt oss till avlägsen terräng i Norra Dalsland där tiden stått stilla sen 1800 talet känns det som inte ett hus i sikte på många mil så idag tänkte vi nog att vi blev ensamma ute på isen på denna bortglömda pärla mitt ute i ingenstans.
Men döm om vår förvåning då vi pimplat i 15 minuter då det plötsligt dök upp 3 bilar till men de var fyllda med skridskoåkare så vi slapp konkurrens trots allt.
Återigen dundrade dock isåskan igång lika säkert som amen i kyrkan då solens första strålar träffade den snöfria isens yta. I dag var Anders med med sitt ekolod och han kunde snabbt konstatera fiskens totala ointresse att bita. Men abborren är ju en av våra mest nyfikna fiskar så de var framme och kikade på Anders prylar men aktade sig noga för att smaka på konstigheterna Anders erbjöd. Det om gav mest intresse var en jigg men inte ett napp.
Jag fiskade på i blindo i vanlig ordning och snart fann man lite huggvillig fisk längs en brant och sedan gick man på litet stim vid en grynna för att till slut landa vid en ö där det klev på lite "matere". Solen lyckades krypa bakom dagens enda lila moln och då avtog isåskan och ett fönster öppnade sig. Helt plötsligt nappade det i varje hål med blandad fisk från microber till 4 hgs men inga större.
När solen väl tittade fram bakom det lilla molnet igen var det som att vrida på en strömbrytare, tack o godnatt sa abborren. 2 h sedan hade man nästa napp en 6hgs från ingenstans.
Synd o skam att klaga på vädret. Så vad spelar det för roll egentligen att fisket inte blir som man hoppas när man kan få njuta av stillheten i ett strålande vårvinterväder, klart bästa tiden på året!
Och helt dött var det ju inte blev ju ett 90 tal abborrar till slut men återigen saknades pricken över iet.
Anders fick till slut stänga av ekolodet och anamma gammal hederligt pimpel för att få fisk. Så jag fick ännu mindre sug att släpa med ett ekolod ut på isen....Nä skräp, det får andra hålla på med hur många stora abborrar folk än drar med hjälp av ekolod och hur mycket en del säger de lyft deras pimpelfiske till nya höjder så är det och kommer aldrig bli något för mig. Jag har kikat lite på andra när de haft ekolod med och de flesta motiverar ju det med att det är intressant och man får tålamodet att sitta kvar och nöta och man ser om det kommer fisk i mellanvattnet mm. Jag tröttnar typ efter 3 sekunders kikande på skärmen. Nä verkligen inget för mig och även i öppet vatten då jag trots allt använder ekolod så blir det enklaste möjliga för att se lite struktur och så. Men annars vill jag ha kvar något av mystiken. Skulle jag se en stor fisk på lodet och kasta på den och den hugger skulle inte det ge mig alls samma tillfredställelse som en "blindfisk" man nosat upp på ren kunskap av att "läsa vatten". Nä livescoop och liknade det får andra syssla med. Fattar väl grejen lite men ändå inte.....och utvecklingen kommer ju snart ge oss rena TV bilder där vi kan se precis allt i full skärpa.....Nä inget för mig till det är jag allt för oldscool. Så är det bara!
Dagen flöt på och vi njöt in i det sista då vi bestämt att detta trots allt fick bli säsongens sista pimpelpass men man skall ju aldrig säga aldrig....
Fann till slut en trevlig risvase i ett sund och man fick lite rassel i stickan med ilskan abborrar och i det sista skälvande minutrarna av säsongen kunde naturligtvis den obligatoriska gäddan inte hålla sig borta.
Trodde först för ett ögonblick att nu satt drömabborren där i elfte timmen men icke snart förvandlades den förmodade jätteabborren till en gäddusling som varit mitt dilemma hela denna säsong. Gädda, gädda och åter gäddor....så tänkte ut och spinnfiska gädda i morgon så då skall Ni se jag slipper dem....
Säsonngen avslutades som den började med gäddor som luras att till en början uppföra sig som abborre så pulsen blir ohälsosamt hög för en stund.
Vi får tacka den tappra isen för denna säsong och hoppas den kommer ännu starkare åter nästa år.
För nu har ett par nya möbler fått flytta in i vardagsrummet laddade med de mest användbara något längre versionerna av spön.
Sköt om Er därute och ta väl hand om Er så ses vi vid något vatten nära dig!