Sutarekvällar och trevligt abborrefiske!

Under den gångna veckan fanns det åter tid över till att ta upp sutarefisket i vår lilla sjö utanför stan. Äntligen kanske lyckans fe skulle sto oss bi och det skulle bli våran tur att få känna på någon 3+ sutare. Vi rafsade ihop våra sutaregrejor och drog till sjön. Till vår förvåning visade det sig att någon annan hade besökt våran plats som ligger väl dold i vassen och dessutom endast nås med hjälp av vadning. Jag har inget emot att man "lånar" andras platser fast man kan åtminstone låta den vara som man fann den. Nu låg lastpallarna huller om buller en var dessutom knäckt. En av länsarna som stöder lastpallarna hade dessutom fått ben och flyttat hela 10 meter inte dåligt gjort av ett dött ting. Och jag anar att de som varit här dessutom "känner" mig och då hör det till god sed att man frågar först om det är OK att ta över andras platser. Varken jag eller Daniel har fått någon sådan förfrågan. Vi hade sagt ja och allt hade varit frid och fröjd. Nu fick vi lägga en bra stund på att återställa platsen i fiskbart skick. Men nog om detta. Naturen hade också haft sin gilla gång och näckrosorna hade brett ut sig men en liten hölja bland växtligheten återstod för oss att presentera våra beten i. Vi mäskade lite grann med överblivet tävlingsmäsk och en burk majs och lite pellets i vanlig ordning. Nästan omedelbart kom det sutare in på platsen och sätte i gång och bubblade som det värsta jaccutsibadet. Vi båda tänkte att nu är det bara en tidsfråga och det var det fast en lång sådan. Hur vi än försökte ville inte sutarna ta vårt bete. Vi bytte beten och ändrade djup, satte på ännu känsligare flöte, la hårdare på botten fiskade en bit upp mm mm. Men hur vi än kämpade och trixade och ändrade ville inte sutarna i kväll. Men bubbla på gjorde de och välvde sig och vassen vajade men de fullständigt ignorerade våra beten. När vi tänkte ge upp fick vi plötsligt 2 snabba men ack så små den ena var t.o..m under kilot. Men nästa kväll då blir det andra bullar tänkte vi.

En av sjöns mindre individer.

Daniel tog en något större i vanlig ordning.

Nästa kväll var vi åter på plats denna gång laddade med röjningredskap och lite extra kryddor i bagaget. Vi misstänkte att sutarna inte riktigt sett vårt bete kvällen innan då mycket växter behagat täcka botten. Så kvällens pass startade med en rejäl bottenskrapning. Vilket i sig är en bra grundmäskning, alltid virvlar det upp något smaskens för sutarna från botten och dessutom uppe på detta la vi vårt mäsk och se det gav resultat. Första sutaren landad efter 10 minuter. Sedan hade vi ytterligare ett triumphkort med oss i skjortärmen i kväll nämligen Korda Goo. Ett relativt nytt doftmedel på marknaden. (Funnits i över 15 år i Sydafrika där det utvecklats av duktiga karpmetare) Lämnar ett doftmoln i vattnet och sitter otroligt bra på betet och doften hänger kvar länge i vattnet. I kväll landade vi 8 sutare och tappade 3 på 2 timmars fiske. Inga bubblor i sikte utan sutarna bara simmade in på platsen rakt fram till betet och nappade. Om det var doftmedlet Korda Goo, rensningen av botten eller det faktum att det blev förmäskat dagen innan eller ren slump skall jag låta vara osagt. Men man vill ju gärna tro att det var doftmedlet så man får något "undermedel" att tro på. Tro kan försätta berg så vi fortsätter nog med detta doftmedel ett tag till. En kompis har haft enormt bra resultat han med med detta. Men som vanlig för oss uteblev de riktigt stora men vi hade otroligt kul med sutare mellan 1,9 kg-2,3 kg i kväll. Varför vi dock bara får "små" vet vi ej inte. Kanske så enkelt som att de större i sjön inte uppehåller sig i denna del i år fast det verkar konstigt då sutare brukar röra sig rätt mycket. En mer trolig förklaring är nog tidsbrist. 2 timmar på kvällen då och då för oss och slumpen har givit att de större inte infunnit sig vid denna tid. Fast det känns som alla andra som fiskar i sjön vräker upp 3 kgs och vi är inte i närheten fast de kansje har fel på sina vågar???? Ha ha....

Efter lite bottenkrattning var vi redo igen.

Betesbordet laddat med all upptänkligt sutaregodis.

Denna kväll fick Daniel nöja sig med 3 stycken och inte ens den största.

Jag fick nöjet att ta både flest och störst och så har jag lärt mig fronta så en sutare på 2,2 kg ser ut som en på 7. Fast man får tjocka fingrar också.....

I helgen blev det en heldag med jobb i lördags, först bistå med beten och prylar på STVs årliga 10-h trad tävling för korplag i Karls Grav. Efter det var det total hysteri på shopen med köpglada kunder som laddade på med prylar inför semestern. Men jag och nya fiskekamraten Jari han bestämma att vi skulle ta ett abborrepass under söndagen från hans båt i Öresjö. Möjligheten att hinna få komma ut och fiska favoritfisken igen vägde tungt så allt annat fick stå åt sidan när det bjöds chans till abborrefiske. I Öresjö finns det ju dessutom chans till riktiga bestar.

Vi tog dock lite sovmorgon och var ute på sjön runt 10e snåret på förmiddagen. Enkel bonnatrolling med knubbiga vobbler i 7-11 cm klassen och djupgång 3-4 meter fick inleda dagen. En dag som kom att präglas av minst sagt varierat väder, en stund solsken, lite ösregn, mera regn och sedan sol. Näst intill vindstilla och hårda vindbyar om vartannat. Men framförallt massaor av huggvilliga borrar. Efter en stunds trollande och några 2-4 hgs lite här och var hade vi lyckan att köra in i ett måsdyk modell större. Överallt på en sträcka av ca 200 m jagade abborren upp löjan till ytan och det var fest för både måsar borrar och mig och Jari. Dubbelhugg på våra vobbler sedan var det bara att lägga sig och jigga. I varje kast en borre upp på mellan 300-600 gr ett fantastiskt roligt fiske. Savagears cannibal jigg i 9 cm svart silver eller guld svart firade stora triumpher. De enda som inte var överlyckliga i denna stund var nog löjorna! Ett kraftigt skyfall satte dock stopp för måsarnas jakt men vi kunde fortsätta få borrar som gick ner på botten. Nu bytte vi bara till drop shot så fortsatte vi plocka fisk. Regnet drog bort och solen tittade fram och 5 minuter senare var jakten igång igen och höll isig innan vi alla tappade orken och intresset att jaga. Måsarna var måtta, abborrarna likaså och vi sökte nya jaktmarker. Fram med vobblerna igen för att leta nya områden. Jari tog en 720 grammare som kräktes upp resterna av en fin kräfta. Vill Ni söka storabborresjöar sök efter sjöar med bra bestånd av kräftor så är halva jobbet gjort. Dagen gick sin gilla gång vi slumpade upp lite ströfisk här och var och vi började känna oss nöjda. Men pricken över iet saknades med åtminstone en över kilot men det ordnades vid "sista hjälpen". En fin liten topp på 6 meter där det stod en hel hög abborrar men de stod på en så liten fläck att det gällde att köra exakt rätt med vobblerna för att få något. Hård vind gjorde det omöjligt att pricka den lilla fläcken idag då vi inte hade något ankare eller andra tekniska hjälpmedel med oss. Men varje gång vi passerade fläcken med våra vobbler högg det till fina bitar mellan 500-1060 gr. Det höll i sig över en timme helt sinnessjukt roligt. Abborren är en grym fighter på lätt utrustning. Vi använder spön på 8 fot kastvikt 7-25 gr flätlina 0,10 mm och i änden 70 cm fluocarbon 0,35 mm. Nöjda och glada efter en fantastisk dag på sjön tackade vi för oss och begav oss hemåt för att heja fram Island i fotbolls VM men alla sagor har ju ett slut så också denna......