fiskeshopen.blogg.se

Så har det hastigt och lustigt gått och blivit 2019 tänk vad tiden bara rinner iväg. Hög tid att sammanfatta de sista självande dagar av 2018. Som i år äntligen igen gick i is svarvandes tecken. Trots nästan avsaknande av blågrader under några längre perioder har det ändå i höglänt terräng i Dalsland hunnit bli gångbara isar på mindre grundare vattendrag. Till och med såpass att vi kunde genomföra en första pimpeltävling i vårt område den 29 december. Isletare Pontus hade hittat is så första pimpelkulan med Pontus o Billy kunde gå av stapeln på Krokevattnets is. Dock hade antal deltagare maximerats till 20 då parkering i stort sett är obefintlig och sjön väldigt liten. Nu var det dock några till som knackade på dörren och ville in så vi blev till slut 24 startande.

Ett mycket dimmigt Ödeborgsfjäll mötte oss denna morgon och dimman vägrade att släppa taget om oss under hela dagen. I luften fanns det ingen temperatur över huvud taget alltså +-0 grader. Trots att vi bara blev 24 var det många pimpeless som hade hittat hit till denna lilla skogssjö. Och då denna lilla sjö normalt sett ger ifrån sig lite fisk runt om så förväntade man sig ett riktigt jämt fiske.

I dag fick jag dock ta det riktigt lugnt själv då jag skadade ett par revben under en dramatisk båtupptagning på annandagen. Kom lite i kläm kan vi säga men det är en helt annan historia vi aldrig mer skall tala något om! Väntade tills alla gått ut på isen då man hinner till sjöns ände på 10 minuter även med spruckna revben. Valde att gå dit ingen annan gick men man såg nästan inte en enda annan deltagare då dimman var så tjock att man nästan fick slå sig fram.

Startade vid ett inlopp och fiskade mig utåt men inget hände på de fyra första hålen. Gick tillbaka riktigt grunt innanför det första hålet och här kom första petet, snabbt byte till tafs gav dagens 3 första i rask följd och hålet efter 2 till och sedan en på bakmete i dagens första hål. Jaha tafsfiske som gäller idag tänkte jag då, behöver väl knappt nämna att jag inte hade ett enda napp till på tafs denna dag efter detta. trots otaliga försök till då jag kände det var läge för tafs. Nä resten av den lilla mängd fisk jag fick lurade jag upp på min trotjänare pipa pirk 45 mm S/S och dubbel panglänk med trekrok agnad med öga.

Tips angåenda apterande av öga på trekrok: Ta loss trekroken, trä ögat över skaftet, sätt tillbaka kroken mosa ögat lite lätt och fiska på. Genom att göra så här kan du få massor av abborre på samma öga och det krokar betydligt bättre än att du bara krokar det på en krokspets samt det stör väldigt lite av pirkens gång.

Sekunder kvar till start på säsongens första pimpelkula inte ofta vi har haft möjlighet att genomföra tävling i december!

Var är de andra? Vilse i dimman?

Fisket var som väntat i dimman segt men det gick trots allt att gneta upp lite fisk om man gick rätt och gjorde rätt för dagen. Efter en timme stötte jag på lite andra deltagare som berättade att första 20 minutrarna hade det nappat hyggligt med inslag av lite 100-200 gr och då förstod man att man låg en del efter. Kämpade på så gott jag kunde och fick lite fisk jämt fördelat hela dagen och slutade på blygsamma 36 st med en vikt av 940 gr. Men det var många som hade haft det tufft i dimman så det räckte ändå till en 9e plats bland de 24 deltagarna och det var jag hyfsat nöjd med under de rådande omständigheterna. De i täten hade fiskat rätt olika. Segraren körde med vanlig pirk, trekrok + öga i början och magott i slutet och 2an fiskade mormyska hela dagen så återigen fick man se att det viktigaste inom pimpel är att hitta nappvillig fisk och fiska med det man själv tror på mest!

I slutet av tävlingen fanns det inte mycket oborrad yta kvar så 24 deltagare var nog absolut vad denna lilla sjö klarar av. Men tror alla som var med var nöjda med att bara kommit ut och att vi hittade säker is. Fisket kan man inte göra något åt men som jag förutspådde blev det riktigt jämt.

Mats "Gaisarn" Pettersson FK KNALLEN blev 4a i tävlingen men såg till så att han själv lottade till sig xtra priset som arrangörerna lottade ut på startnumret! Dubbel grattis!

Prispallen årets första kula blev följande 2a Daniel, 1a Samuel, 3a Sven-Åke.

Hela resultatet för tabellbiterna:

Pimpeltävling, Krokevattnet, 2018-12-29. 8 priser
1 Samuel Larsson 1812
2 Daniel Ahlgren 1777
3 Sven-Åke Carlsson 1332
4 Mats Pettersson 1285
5 Charles Fasth 1268
6 Billy Affelin 1267
7 Mats Andreassen 1112
8 Sten Rickardsson 979
9 Jonas Stridh 940
10 Andreas Blad 905
11 Hans Karlsson 884
12 Jan-Henrik Branell 878
13 Mikael Törneklint 839
14 Jari Strandén 763
15 Charlie Malmgren 647
16 Jörgen Bertilsson 574
17 Johan Timmerfors 562
18 Pontus Derehag 513
19 Jonas Jansson 512
20 Carl Nolkrantz 469
21 Peter Teittinen 411
22 Tobias Erlandsson 337
23 Tony Aldén 246
24 Andreas Buchmeier 133

Ett extra pris lottades ut ett sponsorpris från FormulaPirken. Ett Varpspö som Mats Pettsersson vann i dragningen
tävlingen sponsrades av Forumlapirken och Fiskeshopen i Trollhättan
Tack för idag. Får vi bara bättre isförhållanden så kommer fler tävlingar
Feskehälsningar Pontus och Billy.

Nästa dag var det dags att bege sig lite längre norrut i Dalsland på jakt efter de stora borrarna. Mer och mer har jag kommit ifrån tävlingspimplet och söker allt oftare lite stillsammare pimpel i ett lugnare tempo men tävlingspimplet kommer jag aldrig släppa helt då det ger den där lilla extra nerven och framförallt den trevliga samvaron bland likasinnande.

I dag visade Dalsland sig från sin betydligt bättre sida och inbjöd till ett riktigt vinterlandskap med -3 gr och näst intill vindstilla och klart och fint väder förutom ett par lätta moln som då och då skymde solen något. Då vi stegade ut på isen började precis de första solstrålarna kämpa sig över trädtopparna och det riktigt luktade storabborre. Första gången jag satte min fot på detta tjärn och det är ju alltid extra spännande att pröva helt nya vatten. Helt obekant och en blind chansning med detta vatten var det ju dock inte. Pontus har varit här några gånger med blandad framgång och enligt det berömda ryktet kan det simma riktiga klunsar här.

Med spänning gjordes de första hålen och i andra landades dagens första abborrepinnar. Vi var 3 stycken som sökte över isvidderna idag. Jag, Pontus och Jan Johansson spred snart ut oss i jakten på de stora. Då det bara var jag som lyckades spräcka nollan i startviken samt att det bara var av lillfinger storlek. Idag ville vi ju känna motstånd i andra änden. Men det var förtvivlat svårt att få kontakt med livet där nere under isen. Vi prövade det mesta, grunt, djupt och i de branter vi hittade. testade att reta med balans, vanlig vertikal och tafsfiske men inget hjälpte. Men så utanför en vassudde där det brantade på fint gick det ändå att peta upp lite fisk. Bytte till slut till mitt vapen n.o 1 när jag går efter lite större borre. Vertikalpirk i storlek 50-70 mm enkelkrok och öga och återigen svek inte detta koncept mig. Nu blev det långt ifrån några världsrekord fiskar men så här tidigt på säsongen är all "stramare" välkomna. På ca 5 meters djup ca 40 cm ovan botten klev det på några som räddade dagen, inga kilosar men väl hälften av det i varje fall och riktiga kämpar. Tyvärr lyckades de andra inte alls idag utan fick nöja sig med att fått mycket frisk luft och massa motion samt sol! Inte att förakta.

Mitt på dagen fick vi konkurrens i form av en annan pimplare som dök upp i norränden. Precis när vi var på väg dit, men då beslöt vi att ej störa honom utan att fortsätta fiska där vi var. Nu visade det sig vara kompisen Jari som av en ren slump valt samma tjärn idag. Han var på väg till oss då han på måfo slog ett hål och i det området fick han hela sin dagsfångst på 7 borrar ingen under 400 gr upp till runt kilot, allt på balans, så kan det gå! Men det fick vi reda på först senare på kvällen när man var i hemmets lugna vrå.

Strax innan gryning var vi på plats och det kändes riktigt hett.

Men snart kom verkligheten i fatt oss och som vanligt dominerade 20 grammare fångsten även om man fiskade med stora grejor avsedda för rekordfisk!

Men vädret gick sannerligen inte att klaga på en dag som denna.

Och till slut fick åtminstone jag känna på några stramare.

Och som alltid då vi nöjespimplar fick alla över 400 gr friheten åter och idag var jag inte ute efter någon matfisk så alla fick chansen att växa sig större idag.

Tvillingar!

En ensam krigare.

Allt har ett slut så även denna dag. Man hinner knappt börja och se solen kämpa över trädtopparna innan den får ge sig och sjunka bakom horisonten och det är dags att ge sig hemåt.

Men nästa dag på nyårsafton var vi redo igen för en ny batalj på isen och kämpande med de randiga rovriddarna. Det blev ju inget julaftonspimpel så då fick det bli ett nyårsaftonspimpel istället. I dag samlade vi ihop ett lite större gäng och drog till Tony Allde´n trakter för en dust på 10 cm fin fin is på ännu en riktig intressant ganska grund skogsjö i det mörkaste av dalsland mitt ute i ingenstans. Samt lika bra att se till så Jari fick åka med oss han väljer ju ändå samma vattendrag😉.

Till slut blev vi 7 stycken som äntade isen. Nu hade dock vädret slått om igen denna jojovinter och milda västvindar var i antågande och landskapet var återigen indränkt i dis och mystisk tät dimma som gjorde att idag kändes det mest som natta hela dagen. Fisket startade också därefter, osedvanligt trögt. Ingen fick något den första timmen trots ivrigt sökande med diverse metoder över sjön.

Vid en liten ö, ett av sjöns kända område för de stora sammanstålade jag med Sten som inte heller känt ett enda pill. Då vi samtalar för att försöka lista ut hur vi skulle knäcka koden för dagen satt helt plötsligt dagens första för mig som en blixt från klar himmel fast det var dimmigt. 640 gr fin abborre dunsade snart i isen och lika snart fick den friheten åter. Denna fsik höjde dock humöret med ca 100%. Sten spräckte nollan i hålet intill och nu lättade diset o dimman något och det blev något som kunde liknas vid dagsljus och snart hade alla spräckt nollan. Jari petade upp några halvkilos på balans men inte var de många inte. Till slut nådde vi sjöns norra delar där vi senast vi var här hade vårt bästa fiske och nu lossnade fisket något. Har fanns det lite fisk som ville vara med o leka. Snart var nästan hela gänget samlat här och alla fick ta del av vad sjön hade att erbjuda. Till slut kunde även en hårt kämpande Lucas spräcka dagens nolla och utbrast i ett: Fy fan vad kul det är med pimpel och så var även han igång.

De som nappade var riktigt agressiva idag och verkligen inte blyga men det lönade sig idag att sitta och nöta lite i hålen och pröva olika vattennivåer i den grunda sjön. Jari som förlitade sig till balanspirk till 100% som den Finne han innerst inne är fick utdelning till slut genom dagens största. En fin bit på 1110 gr och ett bra avslut på året! Själv fick jag dock som vanligt bäst på vanlig vertikal i dag med trekrok i skarpa färger apterad med öga. Kunde till slut sammanfatta ett riktigt gott slut på året i form av en högsta totalvikt ( tror jag) då vi inte vägde idag förutom de större vi släppte tillbaka men blotta ögat kunde nog konstatera att "tjugan" gick till undertecknad. Om nu inte Tony o Jonas J vill ha ett ord med i laget de hade gett upp i förtid och dragit hem och börjat ladda smällarna inför kvällen.

Årets sista pimpelfiske har startat.

Dagen började med ett tunnt snötäcke på isen men det var snart ett minne blott då tempen åter valde att krypa över nollstrecket.

Och då första fisken nappade var det nästan lika blött ovan isen som under den, då är det gött att bära flytväst......

Bryggpimplarn Pontus in i dimman redan mitt på dagen senare på kvällen kanske en annan slags "in i dimman" tog vid?

En glupsk borre!

Jari nöjd med att avsluta året med ännu en kilos, 1110 gr. (Utan att överdriva tror jag Jari har haft ett av sina bättre abborreår 2018 med minst 30 över kilot!)

Borra, borra och åter borra....

Dagens segervapen som många gånger förr. Pipa original 45 mm S/S och egna tillverkade trekroken i specialfärgen "megahemliga Druggendalarn" (OBS får ej kopieras😂😉)

Detta var definitivt 2018 års sista pimpeltur men i skrivande stund undrar man om det var säsongens sista för nu dundrar varma vindar med upp till +7gr utanför så fönstrerna skallrar och inga blågrader i sikte närmaste veckan. Så våra stackars Västs Svenska isar får sig en riktig prövning. Så redan nu skickar jag ett varningens finger till våra Värmländska pimpelvänner, se upp för nu laddar vi om!

Årets första dag bjöd alltså på storm så idag fick alla upptänkliga varianter av spön vila men det blev en tur med Gunter och kolla ramper i Vänern och vi kan glädja alla våra trollingvänner att vinden gjort sitt och öppnat samtliga ramper på Dalslands sidan! Så bara vinden har lust att gå och lägga sig nu när den fullgjort sitt uppdrag kanske Vänern får ett besök och nu borde det vara lättare att hitta fisken med så lite vatten som det är nu......

Gunter kunde bara konstatera att isen var spörlöst försvunnen och vattenståndet fortsatt lågt i Vänern anno 1/1 2019.

Simma lugnt minna vänner så ses vi vid något vattendrag nära dig!

Vädergudarna har verkligen fått fart på jojon nu. De verkar inte tröttna på den leken och nu har jojon verkligen gått i spinn. 5-6 + grader ena dagen -3 grader nästa osv osv. Man kan bli trött för mindre. Men trot eller ej det har varit tillräckligt med blågrader för att ändå tillverkningen av is har gått framåt på några mindre vattendrag i vårt område. Till och med riktigt bra is på sina håll. Många sjöar/ tjärnar i södra Dalsland med kanonfin tjärnis på 8-12 cm. Men som alltid måste man ändå höja en varningens finger. Ge Er inte ut ensamma och bär isdubbar och kontrollera isen nogrannt, använd sunt förnuft. Var inte rädd för isen men visa den respekt!

För mig finns det inget bättre än att komma ut på isen och känna frihetskänslan och leta framförallt de randiga rovriddarna över vattenvidderna. Så det är bara att skrapa ihop ett gäng med likasinnade och ge sig ut och leta efter det frusna vattnet. Denna söndag vaknade vi återigen till ett väldigt litet landskap då dimman hade på nytt kopplat ett grepp om vår omgivning.

Jari och jag var på väg upp till Färgelanda för möte med Tony som skulle ta med oss till en ny spännande sjö för vår del. Efter lite kringelikrokar på blankisvägar dök plötsligt sjön upp där i dimman. Var det blankis på vägen var det ännu blankare på sjön. Kanonfin knallblank kärnis på i stort sett 10 cm runt hel denna ganska stora sjö mötte oss idag.

Rakt in i dimman igen.

Vi hade väl inga större förhoppningar om att det skulle dansa polka i andra änden av reven i dessa förhållandena men man vet ju aldrig. Men dagen började som förväntat oerhört segt. Inte ens Tonys favoritgrynna gav i från sig ett enda liv. Men bara vetskapen att det helt bevisligen simmar enorma mängder fin abborre och en hel del klunsar i detta vatten gör ju att man aldrig ger tappt hur illa än vädret grinar oss i ansiktet.

Vi kämpade på runt grynnan till en början men fick se oss slagna där denna gång och vi sökte oss bort till en fin vassudde som skulle finnas där någonstans bortom dimman. Fick i varje fall till slut spräckt nollan så ett abborreöga kunde apteras på kroken och man kände sig riktigt het igen. Och vips 2 hål senare satt man med en 4hgs i handen som efter ett snabbt foto för galleriet fick friheten åter.

Med ett öga på kroken gick det genast bättre.

Men det var långt mellan dem. Sökte mig längre norrut i sjön och kryssade fram längs en vasskant där jag fick lite smått och några 300 grammare som stod och tryckte lite grundare. Spatserade sedan över isen efter en stärkande fika pause mitt på sjön som konstigt nog inte innebar ett enda napp trots kaffemuggen i handen. Säger lite om hur trögt det var i dimman!

Till slut släppte dimman något och vi kunde se varandra igen och åtminstone småfisken började bli lite mer aktiv. Innan dagen var tillända fick vi ett riktigt trevligt familjefiske då Jonas Karlsson med familj också hade sammanstrålat med oss. Och alltid glädjande när barnen i familjen får ta del av fiskelycka.

Så trots dimman och allmänt råkallt surväder fick vi ändock en lyckad dag på isen. Och Jari som var sin balansare trogen hela dagen lyckades även han knäcka koden för dagen och peta upp lite fina matare.

Jag höll mig dock till mina trotjänare vertikalpirkarna med för i dagen trekrok i klara färger och apterat abborreöga och kunde summer 70 firrar innan dimman slog oss i huvudet igen och förkunnade slutet för dagen.

Jari i dimman.

Trevlig familjedag på isen kom det att bli. "Majs att "läska" med var effektivt"😉.

Jaris kämpande med balansaren gav utdelning till slut. Så nu har han fått ett nytt smeknamn "Balanskungen" det har han gjort sig förtjänt av.

Själv saknar jag tålamodet att gå en hel dag med balansare men i rätt händer är balanspirk dödligt effektivt även trögbedda dagar. Denna gav några idag med bäst för Jari gick klassikern Nils Master papegojfärg en dimmig dag som denna i en klarvattensjö.

Nu hoppas vi snart att vädergudarna slutar leka med jojon och tappar den under noll strecket så våra isar kan bygga på sig. Men verkligheten ser dyster ut med vår varma vindar och regn i antågande men bortom horisonten väntar blågrader igen....Vi pimplare i Väst lever på hoppet.

Det är tänkt pimpeltävling nu till helgen både lö-sö i regi Pontus och Billy i Dalsland om vädermakterna är med oss, håll utkik på sociala medier för mer info. Även Värmland lockar till helgen med Grumscupen så får se vad det blir, kanske in i dimman igen.

Sköt om Er mina vänner och simma lugnt så ses vi kanske på ett vatten nära dig!

Helgen som gick var vigd åt 2 pimpeltävlingar. Våra nya entusiastiska arrangörer Billy Affelin och Pontus Derehag lägger ned ett enormt jobb med att fixa tävlingar åt oss pimpelnördar. Och nu verkar det "ta i trä" som vädergudarna är oss villiga och Farbror Frost får härja fritt under Kung Bores ledning. Jojo leken har lagts åt sidan och ismaskinerna har startat. Mängder med minddre och medelstora sjöar i vår region börjar få fin fina kärnisar. Så vi alla pimpel dårar kan få leka Jesus och gå på vattnet utan att riskera ta ofrivilliga vinterbad. Men man kan nog inte säga det för många gånger, det är inte bara att knalla på utan tänk på säkerheten i första hand. Och var aldrig ensam där ute, blir ju också så mycket roligare ju fler man är.

I lördags for vi upp till Skottesjön väst om Ed för en riktig nostalgi tävling. Här hade vi pga dåliga isar runt knuten mängder med tävlingar i slutet 80 början 90 talet och senaste gången det begav sig på denna sjö var år 2000. Men nu var det dags igen. Jag lyckades väl aldrig riktigt bra på denna sjön och traditioner är svåra att bryta skulle det visa sig. Far däremot dominerade på 90 talet denna sjö och vann 3 av 5 tävlingar här så man har ju lite att leva upp till.

En gnistrande vintermorgon mötte de 19 deltagare som hade hittat till parkeringen även Johan Käll fann rätt ställe till slut efter varit ute på villovägar en stund och lämnade oss lite handicap. Deltagarantalet var nog en klar besvikelse för Billy o Pontus då de jobbat hårt för att göra reklam för tävlingen. Vi hade åtminstone hoppats på ett 10 tal till. Framförallt saknade vi hemmafiskare. Nog ytterligare ett bevis på att tävlings pimplandet är stendött i Dalsland. Som förr var ett av landets största distrikt. Men det verkar nästan som vinterfisket dött helt här. Jag fiskar ju ganska mycket på sjöar på dal och gamla borrhål är det ont om. Förutom på de stora populära "matabborre sjöarna".

-6 grader när startfälet äntrade den 16-25 cm tjocka isen och solen gjorde sitt bästa för att tränga igenom de lätta molnen. En gammal klyscha kom till användning igen. "Vi hade i varje fall tur med vädret". För övriga Dalsland verkade återigen varit indränkt i dimmans grepp denna lördag. Men vi njöt i fulla drag där ute på isen och somliga kom nog också att njuta minst lika mycket av fisket.

Utgång och de flesta drog till den norra delen som av gammal hävd levererat bäst på forn stora dar.

Även jag själv sökte mig till den norra delen och snart var jag i täten så utlöpet vann man i varje fall😅.

Men här tog jag dagens första felbeslut. I stället för att följa min grundplan och gå till en vassudde med en fin brant utanför där det förr kom upp bumlingar i starten vek jag av åt höger och tog en lång vassvik som förr håll skapligt med smått med inslag av lite bättre.

Han nästan ta en kopp kaffe och få i mig en smårgös innan Pontus stämma ljöd över isen och förkunnade starten på 2019 års första pimpelkula. I med pirken och dra av 2 meter lina, lite grundare var det och efter ett vevtag slets nästan spöt ur näven och dagens första fel sort var ett faktum. Gäddan lossnade som tur var precis under hålet så slapp man ta i den. Men att få abborre där kunde man nog glömma. I de första fyra hålen hade jag dock ett napp så fort jag kom ned men samtliga missades då man som vanligt var för ivrig med att vilja spräcka nollan och idag var det mer eller mindre stört omöjligt att lura en till att hugga om man rev någon i hålet.

Redan innan första halvtimmen var till ända hördes glada hurrar rop över isen från ett av mina andra tänkta startställen. Robin Nyborg hittade rätt och drog i snabb takt upp en serie granna borrar med en på exakt 1 kg i topp. Som fick friheten åter efter snabb vägning i vittnes närvaro där ute på isen. För så gör vi på alla våra tävlingar att man kan sätta tillbaka fisk om man vill och väga direkt i vittnes närvaro och ta en bild och sedan får man plussa på vikten vid invägningen. Lätt som en plätt och man slipper döda storabborrar i onödan. För jag har sagt det förr och säger det igen borrar över 700 gr är inga matfiskar i mina ögon utan de gör sig bäst kvar i sjön. Ett utag av lite matfisk och tusenbröder tål dock vilket vattendrag som helst. Och all fisk som tas på dessa tävlingar tas tillvara och kommer till användning. Antingen som mat eller foder för djur.

Jag kämpade på vid mitt startområde och till slut kom även jag igång och började plocka lite fisk men de stod väldigt fläckvis och man fisk inga draghål utan borrarna tappade snappt sugen idag. Och bonusar kunde man se sig i stjärnorna efter. Fick heller ingen ordning på om det var stora prylar eller mindre redskap som gällde utan träffade man bara dem i huvudet nappade det.

När jag väl fick fundering på att bryta upp från mitt ställe och gå till mitt första val fick Sten samma tanke som redan hade balans fiskat upp en serie fina intill Robin och där jag tänkt starta tog han givetvis ett antal på 500-900 gr. Så nu hade Sten kopplat vad som visade sig vara ett ointagligt försprång. Jag fortsatte att kämpa tävlingen ut men trots jag gick över till min favorit för de stora enkelkrok och öga nappade bara tusenbröder för mig denna dag.

Ett bevis på att de nappade lite som de ville idag med säsongens första dubbel en åt varje håll.

Nä traditionen håller i sig, jag lyckas inte riktigt fullt ut på Skottesjön men får ta med mig att jag lyckades få näst mest i antal idag med mina 82 endast Jari S hade en mer men även han saknade bonusar så det räckte inte för honom heller. För utan klunsar upp ovan isen idag stod man sig slätt. Samtliga som hamnada före mig hade åtminstone hittat några borrar över 200 gr. Om jag nu hade någon som kan kallas bonusfisk så får väl det bli min 70 grammare idag. Inkasserade ännu en 9e plats likt säsongen första tävling så man håller sig på ensiffrigt i alla fall. Och man slapp bli Sämst i bilen den titeln tog Lucas hand om! Nya tag i morgon då det även räknas som en tvådagars cup.

Men man får ändå vara nöjd då man fick möjlighet ännu en dag att ta del av vad naturen har att erbjuda då den visar sig från sin bästa sida. Vintersol, knallblank kärnis och totalt vindstilla. Endast deltagarnas svarvande i isen störde friden.

Prispallen Skottesjön lördagen den 12/1 2019. 3a Niclas Karllson, 1a Sten Rickardsson, 2a Robin Nyborg.

Hela resultatet som följer:

Det finns ingen beskrivning tillgÃ¤nglig fÃ¶r fotot.

Nya tag på Strandsjön gällde under söndagen. Återigen hade dock diset och dimman intagit sitt grepp över landskapet om än inte lika hårt som förra söndagen då vi tjuvtränade på denna sjö. Har ju aldrig sätt min fot här tidigare men nu har jag varit där 2 gånger. "-Jag aldrig varit i Sverige, en gång vara jag där 2 gånger" eller hur var det nu denna gamla sketch gick.

I dag blev vi betydligt fler till start nämligen 10 mer. Trots att flera kastade in handduken som var med i går, jobb, flickvänner, sjukdom och förlitningskador satte stopp för några av deltagarna.

29 förväntansfulla deltagare stegade ut på den för dagen lätt snötäckta isen men under det tunna snötäcktet döljde sig en kärnis av minst 15 cm så den hade växt till sig bra sedan förra söndagen.

Balanskungen Jari satt redan ute på isen med 2 vänner så spatserade först bort till dem för att höra om de stora varit i farten i gryningen. Men då de inte haft en känning på de större beslöt jag mig för att helt låta de stora vara idag och gå längs kanterna och söka smått men hoppades givetvis att lita på den berömda turen och ändå springa på de bättre. För skulle man ha med totalen att göra gällde de nog att dra upp en kanin eller två ur hatten.

Ville inte fiska där jag fiskade i söndags trots att det kändes som ett av sjöns bättre små abborreställen. Vill ogärna gå till områden som nyss varit fiskade på utan jag chansade på sydänden som såg för inbjudande ut på kartan med ett inlopp och fina vassvikar med bryggor för att släppa helt obevakat.

Kom fram med ocianer av tid tillgodo och länge var jag helt allena men så dök ledartröjan upp i diset. Sten hade fått samma tanke att ett dyligt ställe som detta måste hålla mängder med fisk.

Utgång under söndagen på årets första snötäckta is som dock skulle vara ett minne blott då dagen var slut.

Helt allena i väntan på start men i fjärran kunde ledartröjan efter dag 1 skymtas.

Så hastigt och lustigt var vi 2 i sydänden. Sten konstaterade att 30 sekunder återstod till start.

Starten gick ned med pirken 2 meter djupt och inte ett liv. Fiskade mig ut mot inloppet och Sten fiskade runt inloppet men inte ett skapandes grann för någon av oss. Så gick det med detta förmodade vinnarställe som många gånger förr hade man valt fel startområde. Men skam den som ger sig det skall bara finnas fisk på ett område som detta så jakten gick vidare över vattenvidderna. Men bomhål lades på bomhål. Då till slut högen av bomhål blev så stor att den höll på att välta spräcktes äntligen dagens nolla utanför en mini bäck som porlade fint där inne i skogen.

Petade upp 11 abborrepinnar i detta område innan åter bomhålen började stapla sig på hög. Drog över till Sten som satt på andra sidan viken och vi prövade gemensamt en förmodad risvase då en påle stack upp genom isen men lika dött här. Sten hade dock spräckt sin nolla med en på 250 gr så viktmässigt låg vi i detta läge lika. En och en halv timme hade redan gått och vi började stöta på andra pimplare då vi sökte oss mer norrut. Plötslig ser jag Tomas sitta och ösa upp abborre under en björk som hängde ut över vattnet. Det fanns lite utrymme för mig med här så gjorde ett frest och se vips 20 småttingar till i skryllan och 10 i nästa hål. Men sen var det roliga slut och sökandet gick vidare.

Tomas och några till dröjde sig kvar i det lilla området som gav fisk men jag insåg att detta håller inte var ju ute efter totalsegern och den skulle man icke få här var min fasta övertygelse. Alltid någon som springer på bättre fisk.

Men hur jag än letade fann jag inte idag det jag sökte utan bomhålen gick segrande i denna kamp skulle man kunna säga. Till slut var jag så långt upp i sjön att jag hade nått förra veckans fiskeställe. Givetvis var detta område så här långt in på tävlingen totalt sönderborrat. Men petade upp 28 abborrar till här sista 45 minuterna då ingen annan fick något i detta område. Stötte på SIB Lucas Fast som firade gårdagens nederlag hela natten på krogen och stämde av läget med honom. Jodå allt var prima började till och med nyktra till men titeln SIB skulle han nog få behålla trodde han. Men det var innan vi sett vad tävlingsledare Pontus Derehag hade mäktat med.

Man kunde tro att jag levt om gårdagen då jag nästan på grammet prickade gårdagens vikt. Snäppet sämre idag med 78 borrar vägandes 1920 gr. Men resultat mässigt en klar uppryckning då sjön visat sig från en riktig vresig sida idag för de flesta och mitt kämpande räckte till min lott här i livet att vara bästa vän med Sven Nylander ingen radar upp nesliga 4e platser som han, jo undertecknad!

Men inga dystra miner trots söligt disväder och tufft fiske utan bara mungipor uppåt och stämning på topp och härligt tjöt bland deltagarna. Gladast idag var nog dagens segrare som hittade lite bättre firrar i ett smörhål där han fick merparten av sin fångst. Även 2an hade fint snitt på sina fiskar och det räckte långt idag. Återigen hade jag nog näst mest i antal men när de bättre uteblir då räcker inte det. Men är ändå nöjd med helgen och man få ta med sig att fortfarande kan man lura upp en hel del trots att det känns supertrögt. Nästa gång har man det där rätta flytet och springer på de stora också.

Dags för prisutdelning och en stor eloge till Billy och Pontus som ordnar med dessa tävlingar så vi övriga kan komma ut och kämpa om titlar på säker is!

Prispallen på Strandsjön blev bästa junior Elvira Dure, bästa dam Lillian Garmo. Herrklassen 2a Kenneth Larsson, 1a Dan Nilsen, 3a Tomas Höglund.

Sten höll undan till totalseger i Dalslandscupen anno 2019. Vi körde på totalvikt över 2 dagar och Stens insats på Skottesjön räckte då dagens vatten inte riktigt var på tårna! Ett stort grattis!

Resultat för söndagen:

Vi tackar alla deltagare och hoppas Ni återkommer på Billy o Pontus pimpeltävlingar som kommer gå av stapeln hela vintern i vårt område om säkra isar hittas. Nästa tävling planerad till lördagen den 26/1. Blir DM 27/1 för Norra Älvsborg som Wicanders arrangerar. Så nästa helg blir det nog nöjespimpel och slappna av med lite jakt efter de stora i ett nytt spännande vatten förhoppningsvis.

Avslutar dagens inlägg med hur jag apterar mitt älsklingsbete i jakten på den lite surare abborren. Trä på ett öga över krokskaftet på trekroken istället för att bara hänga det på en krokskänkel. Ger bara fördelar, varar längre, sitter bättre på och man krokar betydligt bättre samt att det stör pirkens gång betydligt mindre. Bara fördelar med andra ord och ibland kan ett abborreöga göra underverk på kroken. Speciellt för oss som har noll förtroende för tafsfiske, mormyska och dyligt när trög abborre står på programmet.

Sköt om Er så hoppas jag vi ses på en is inom snar framtid!

Så var en hel veckas väntan över och man fick äntligen chans att beträda fruset vatten igen. Kung Bores order verkar börja ge resultat och Gubben Tö börjar ge vika och våra isar har börjat växa till sig rejält. Och som en skänk från ovan kom det regn istället för snö i veckan och därpå omedelbart mångder med härliga blågrader och våra blanka isar blev ännu blankare. Värre än den värsta nypolerade bandyisen på Slättbergsbanan. Men jag lägger in samma brasklapp även denna gång, tänk på säkerheten i första hand och var aldrig ensam ute på isen och bär alltid isdubbar och kontrollera isen noga så behöver Ni aldrig vara rädda för att ge Er ut och fiska på is. För frihetskänslan och direktkontakten man får med naturen och allt vad den har att erbjuda är svår att överträffa där ute på vattenvidderna.

Så i söndags fanns det bara en sak i huvudet att dra ihop ett gäng och söka upp den blankaste av blanka isar. Vi blev en härlig liten skara som steg ut på isen precis när de första tappra solstrålarna gjorde allt vad de kunde för att sega sig över trädtopparna. I dag befann vi oss på en sjö med härliga 20 cm gnistrande blankis där en kompis hade haft lite för bra fiske dagen innan för att inte ge det ett frest även denna dag.

Annars är jag inte mycket för att åka till vatten det fiskats på dagen innan. Men nu var rapporterna så bra så varför inte? Vi började dagen där kompisen hade sitt fiske under gårdagen men hade i bakhuvudet att det var nog knappt lönt mödan. Det var ju igår de jagade just här då bör de stå och smälta maten idag och vi kommer säkert få söka efter nya hungriga stim på annan stans i sjön som äter idag.

Men nästan alla av oss fick fisk i första hålet av varierande storlekar och Niklas fick en klart godkänd 730 grammare i första hålet på sin balans med orange buk som han sedan höll fast vid dagen ut. Jag började vanan trogen med vertikla och färgkrok i skarpa färger och småabborrarna kastade sig på med en gång. Så man fick omedelbart chansen att aptera på öga. men idag var det nästan överflödigt. För träffade man bara fisken nappade de med god aptit på bara färgkrok men det funkade enbart med skarpa krokar diskreta färger gjorde sig icke besvär idag. Dröjde mig kvar ovanligt länge i varje hål och gav balansarn en ärlig chans och samma där provade runt lite men endast skarpa klara färger gav utdelning.

Solen steg sakta men säkert högre och högre upp på himlen och värmde fint trots -10 gr i luften. Vi gick en underbar dag till mötes. Som jag misstänkte gav detta ställe som levererade igår inte så värst mycket idag utan när vi skrapat av spillran av nappvillig fisk som stod kvar från i går var det dags att söka oborrad yta.

Tony satte full fart mot gårdagens succéställe, vi andra hakade på.

Stod åtminstone en 730 grammare kvar som Niklas överlistade på sin balansare.

Jag halade småabborre och en och annan matare samt en pirk knyckare som dock slapp äta plåt idag.

Till slut orkade solen över trädtopparna och vi fick en sagolik vacker dag där ute på isen.

Strax bortanför startstället på oborrad yta startade snart en lustigere dans där nere på botten 4 meter under oss. Men den första större slet sig då jag i vanlig ordning varit för snål och inte bytt till ny länk utan körde med en gammal panglänk på som säkert sett sina bästa dagar. Så man fick stå där med lång näsa och bara en pirk i näven utan krok. Slängde den skiten åt fanders och tog fram stabilare grejor i form av kompisen Pontus superlänkar som man kan bogsera bilar med och där krokar aldrig hoppar av. Samt balansarn fick vara redo att jobba. Hade där satt på sista 50 cm en 0.35 fc tafs dels för att säkra lite för gädda men även göra så att balansaren får lite lugnare rörelser.

Sökte mig ytterligare lite längre bort på oborrad yta och snart fann jag nappvillig fisk i varierad storlek och plötsligt stötte det så där härligt på pirken, snabbt byte till balansaren. Ett lockryck, sen stramade det bara till och en bättre hakade på. En fotograf hade hittat ut på isen och kom lämpligt så han fick lite sköna actionbilder, det bjuder jag på. Snabba foton, lika snabb vägning och mätning konstaterade 43 cm och 1160 gr. Släppte i den, greppade spöt och se en till stod redan och höll balansarn fast tryckt mot botten ett litet pill och slurp så försvann balansarn i gapet på nästa kilos, 41 cm 1025 gr. Gjorde nästan om det en tredje gång men missade mothugget på den. Vinkade hit de övriga och åtminstone Niclas fick ta lite del av denna rusch. med två tvillingar på 880 gr styck. Plötsligt händer det!

Herregud utbrast fotografen den där måste väga över 1,5 kg aldrig sett en så stor abborre. Inte en chans den väger över 1,5 kg svarade jag lugnt det är ju jag som fått den och mina abborrar väger aldrig över 1,5 kg och så klart inte denna heller.

Men kilosar det plockar man ju nästan i tid och otid snart borde jag närmat mig 200 över kilot slutade ju räkna vid 160 över kilot. Nu räknar jag bara de över 1,5 kg det är mycket enklare för i den kolumnen står det fortfarande en nolla! Men just denna bulle skall jag försöka söka upp om några år när den lagt på sig lite i längd och hoppas på samma kondition då, för då jädrar.....

Här ännu en ,1025 gr.

Niklas som har några år på sig var mer än nöjd med sina 880 grammare. Han står på 1 kilos i sitt liv hittills men har ju framtiden för sig. Men aldrig tidigare hade han varit med att få såpass många fina som idag. Härligt att se lyckliga fiskare ute på isen.

Även om alla i vårat gäng inte lyckades fullt ut idag tror jag ändå samtliga hade en fantastisk dag ute på isen. För vad mer kan man begära av en söndag, super väder med strålande sol absolut vindstilla och därtill övertrevliga människor att umgås med.

Det blev återigen en riktig familjedag på isen och skönaste inslaget idag stod Jonas Karlssons döttrar för. Då de åkte runt och serverade alla med nygräddad sockerkaka. Direktleverans på bricka fram till hålet du satt vid. Inte var dag man får varm kaka serverad ute på isen, stort tack för detta!

Blev även lite över till vovven också och det var han värd som han for över blankisen glatt viftande på svansen.

Efter stärkande kaka var det dags att söka nya jaktmarker och i stort sett var man än borrade så var småabborrarna sugna men de stora verkade också få tagit del av kakan för de verkade ha spisat klart för idag. Men har man tillräckligt förföriska beten och borrar exakt rätt så kunde man lura några bättre till men inga fler över kilot denna dag för någon av oss även om dagnes värd Tony var snubblande nära med en på 980 gr.

Bilden kan innehÃ¥lla: 1 person, utomhus och natur

Tony körde idag en hel del med en drop shot jigg ovanför balansaren som visade sig fungera alldeles utmärkt. 5-7 cm fin-s utmärka för denna typ av tackling.

Dagen rullade på och avslutningsvis fick jag ha en kurs med Johan Käll som var lite frustrerad hur vi kunde få så mycket och han knappt något. Men alla är vi nybörjare. Gick bort tog tag i Johans spö visade de grundläggande inställningarna och basic pimpelstil, vips krokade man en hektos. Gav den till Johan med orden;- "så gör man". Efter denna snabbkurs plockade Johan mer fisk på den lilla tid vi var kvar på isen än vad han hade gjort på hela dagen. Enkla råd ger resultat, Johan hade pimplat alldeles för lugnt med pirken tidigare under dagen men nu fick han lära sig vikten av att sätta lite fart på grejorna med distinkta lockryck och däremellan tydliga pauser så fisken har chans att ta betet.

Detta kunde du väl visat med en gång tyckte Johan. Tänk vad fisk jag hade fått då, utbrast han i ett illmariskt leende! Man får lära sig krypa innan man kan gå nästa gång går det bättre. Och det är ju detta som är vitsen med fisket att man kan föra sina kunskaper vidare och glädja andra och utvecklas ihop och tillsammans lära sig mer om livet under ytan hur all fungerar och hänger ihop.

Även den vackraste av dagar har ett slut och vi kom ofronkomligt närmare dagens sista ljus. Det var dags att tänka på refrängen och tacka sjön för denna gång som idag gav oss ett minne för livet. Kunde summera 234 abborrar och 2 gäddor för egen del där de flesta fick simma tillbaka idag. Som vanligt då vi nöjespimplar går samtliga över 500 gr tillbaka och de flesta av de övriga också men vi skäms inte för att ta hem några matfiskar mellan 100-400 gr för vad är godare än nystekt abborre. Ja det skulle vara nystekt knot i så fall men det är en annan historia!

Vill avslutningsvis påminna om att vi har 2 pimpeltävlingar i vårat område till helgen. På lördag anordnar Billy och Pontus öppen tävling på Ragnerudssjön vid Högsäter och på söndag arrangerar Wicanders SFK DM för Norra Älvsborgs distrikt på än så länge hemlig sjö. Namnet släpps på torsdag kväll men totalt fiskeförbud kommer råda till söndagen. Väl mött på dessa tävlingar.

Håll ögon öppna på sociala medier för ytterligare information.

Sköt om Er så ses vi snart på en is nära dig!

Denna helg var åter vigt åt tävlingspimpel. Öppna Ragnerudsmästerskapen och årets DM stod för dörren. Har trappat ner tävlandet en hel del mot gågna tider men fortfarande kittlar den där extra tävlingnerven tillräckligt mycket för att jag fortfarande skall ge tävlandet en ärlig chans. Men är absolut inte lika viktigt längre. Visst vill jag vinna när jag står där på startlinjen men jag kanske inte längre kliver över lik för att nå dit. Utan tävlandet blir mycket en social bit också att för en stund få träffa gamla och nya likasinnande och dela lite erfarenheter.

Så i lördags var det åter dags att kliva ut på en tävlingsis. Pontus o Billy hade åter bjudit in till pimpelkula. Denna gång på en av mina gamla favoritsjöar Ragnerudssjön vid Högsäter. En sjö som verkligen kan vara lynnig antingen on eller off och aldrig samma vinnarställe 2 gånger i rad. Rapporter hade kommit in om bra fiske på sjön i början av veckan men allt är ju relativt vad som är bra fiske. Hade också fått rapporter som sa motsatsen. Lynnig sjö var ordet.

Vi åkte idag okristligt tidigt då Pontus ville göra en sista säkerhetskontroll av isen. Det bästa med att åka så tidigt var att vi slapp en annan typ av kontoll. Övriga gänget fick tala med farbror polisen och öva utandning vid nykterhetskontroll. Kontroll av isen kunde konstatera att den var stridsvagnssäker, avrisningar överflödiga. Parkeringen började fyllas av pimpelantusiaster både glada nybörjare och gamla ärrade pimpelrävar skulle idag göra upp om titeln Ragnerudsmästaren 2019. Efter sedvanlig genomgång äntrade vi isen i ännu ett riktigt bjudväder men lågtryck var i antågande så man fick passa på att njuta idag kan nog dröja länge tills nästa gång man får se solen igen. Men idag fick vi återigen uppleva knistrande klarblank 20-30 cm kärnis under fötterna. Hade bestämt i förväg att oavsett om det var fiskat tidigare i veckan börja vid stora ön. Normalt sett ett säkert kort.

Anmälan i full gång riktigt roligt att vi idag blev hela 42 st till start varav 4 juniorer. I detta läget var vi också alla vinnare....

Hade dukat upp ett smörgåsbord av förföriska beten inför dagens drabbning. Några hugande spekulanter på prylarna fanns det också.

Solen gjorde åter sitt bästa för att förgylla tillvaron för oss där ute på isen.

Några nybörjare var så ivriga så de startade innan startsignalen. Hade nog inte riktigt gått fram att man endast får borra fast borren innan 10.00 då starten skulle gå. Inte börja fiska.... Men ett par vänliga men bestämda ord från undertecknad rättade till detta nybörjarmisstag. Både smörgås o kaffe hann intagas innan start, det var mitt nybörjarmisstag för nu fanns det ju inte mycket kvar att ta till om detta hemliga knep skulle kommas att behövas.

Fick min magi med Ragnerudssjön bruten också för första gången i världshistorien fick jag inte fisk i första hålet. Så nu kan man släppa det. Faktum var att jag snart insåg att jag dragit en rejäl nitlott när jag valde detta startområde. Med endast 2 försiktiga pill i bakfickan efter de första 45 minuterna var en rockad på isen tvunget. Gick över till andra sidan och här nappade det direkt men bara en i varje hål och alldeles för små. Fiskade mig in lite grundare och drog rask takt 4 lite bättre i ett hål men de var ack så ensamma. Så goda råd dyra nytt platsbyte. Tillbaka till ruta ett för att stämma av med de som satt kvar men det hade inte kommit igång här. La en timme ensam och allena på ett grundområde i sjön i jakten på smörhålet men icke. Fisk i första hålet här men sedan inte ett liv. Och så fortsatte det dagen ut för mig så fort jag bytte område fick jag fisk direkt på allt från 2-7 meters djup. Fann inget mönster på hela dagen utan bara spridda skurar. Och ett tag trodde jag det åter var SM i bomhål.

Fick lite smått panik där ute på isen då inte ett av mina gamla hederliga säkra kort ville ge någon fisk ifrån sig. Och inte ens de sista dropparna kaffe jag serverade mig själv gav effekt.

Så jag gick in i min egen värld och konstaterade bara att det var "gött å leva" en dag som denna.

Men snart ryckte tävlingsdjävulen liv i mig igen och jag gjorde en sista chansning på en grynna där jag sammanstrålade med 2 andra och vi hjälptes åt att försöka hitta nappvillig fisk runt grynnan men samma visa här några förtappade själar i ett hål och absolut ingenting runt om. Kämpade kvar i detta område till det bistra slutet och i ren förtvivlan slet jag upp 6 små stackare i sista hålet och kunde summera 37 firrar som vägde 1394 gr ihop och årets sämsta resultat var ett faktum en 15 e plats men med 42 deltagare var det ju övre halvan i varje fall man får ta tillvara varje ljusglimt i tillvaron. Fanns som vanligt de som hittat lite större stim med nappvillig fisk och återigen fick vi se ett nytt vinnarställe i sjön. Vid ett av sjöns branta berg lyckades Ingemar Alfredsson lura upp runt 4,5 kg. Grattis till en övertygande seger!

Och i vanlig ordning fanns det de som hittade lite bättre storlek på fisken och Almantas lurade en borre på 1090 gr på mormyska som blev tävlingens största fisk.

Tävlingsleare Pontus med en som hjälpte upp honom i resultatlistan.

Prisutdelning pågår.

Ragnerudsmästaren 2019 Ingemar Alfredsson starkt jobbat där ute på isen i en för dagen inte allt för lättfiskad Ragnerud.

Resultatet för tabellbitarna:

Pimpeltävling, Rangnerudssjön, 2019-01-26

Resultat:
Juniorer Namn Vikt
1 Alfred Drottz 91
2 ? Starktort saknas(men vi vet att de åkte hem) 0
3 ? Starktort saknas(men vi vet att de åkte hem) 0
4 ? Starktort saknas(men vi vet att de åkte hem) 0

Seniorer
1 Ingemar Alfredsson 4593
2 Christer Johansson 3963
3 Billy Affelin 3688
4 Andreas Blad 3503
5 Jari Strandén 2336
6 Alamntas Skeiveris 2236
7 Pontus Derehag 2060
8 Kenneth Larsson 1996
9 Conny Andersson 1737
10 Christer Buhr 1707
11 Niklas Lindstrand 1672
12 Kestutis efternamn saknas 1624
13 Gösta Wass 1402
14 Henrik Olander 1394
15 Jonas Stridh 1392
16 Tomas Höglund 1284
17 Robin Nyborg 1275
18 Andreas Östling 1274
19 Charlie Malmgren 1250
20 Johan Timmerfors 1234
21 Jonas Jansson 1036
22 Inge Rickardsson 1008
23 Anders Björnänger 1007
24 Kristian Ekman 990
25 Daniel Drottz 810
26 Sten Rickardsson 723
27 Andreas Fredriksson 502
28 Fredrik Källgren 465
29 Peter Johansson 333
30 Jan Ulter 197
31 Johan Käll 144
32 Startkort saknas 0
33 Startkort saknas 0
34 Startkort saknas 0
35 Startkort saknas 0
36 Startkort saknas 0
37 Startkort saknas 0
38 Startkort saknas 0

Uppmaning - kom ihåg att lämna in era startkort innan ni åker hem - även om ni inte fått fisk!
Grattis till Ingemar Alfredsson som vann idag
och grattis till alla andra som fick pris och fiskade bra
vi hade 10 priser plus pris för junior och pris för största fisk
Största fisk 1092 gr abborre Alamntas Almantas Skeiveris
Tusen tack för en trevlig dag och kul att vi blev över 40 st.tack för att ni ställde upp
Vi ska försöka köra på stora och Lilla Färgen i Alingsås 9+10 feb. Hoppas vi ses då.
Feskehäslningar
Pontus och Billy

Nästa gång Pontus o Billy kör en pimpelkula kommer en begränsad klass att finnas för nybörjare och barn där föräldrar också har möjlighet att vara med och hjälpa barnen. Och glöm inte att de delar ut pris till samtliga juniorer så ha inte så brottom hem nästa gång.

För egen del var det hem och slicka såren och ladda för morgondagens DM. Detta var ju bara uppvärmning för att komma in i tävlingstempo inför årets viktigaste tävling. För SM i Värmland nästa år ville jag ogärna missa. Söndagen kom med ilfart och likaså snövädret som de har skjutit på framtiden väldigt länge nu till glädje för oss pimpelnördar. Men nu nådde de oss med full kraft och lappmöglet vräkte ned från skyn. Lovikavantarna stod som spön i backen på morgonqvisten. När jag tog sista morgonkoppen kaffe ringde telefonen och Sten förkunnade i andra änden att han åkt på magsjuka under natten. Ridån ned direkt för honom och en lagmedlem tappad till första laget. Detta var bara första bakslaget vi drabbades av redan under morgonen. För när jag och Pontus stod o väntade på Lucas hemma hos mig för samåkning. Ja då dök inte hann upp. Vi ringde o skickade meddelande men inget svar. Tiden rann iväg och vi var tvugna att åka för att hinna och hoppades Lucas skulle hitta dit själv.

Jag lurade dessutom iväg Pontus på en vådlig färd då vi tänkte köra en genväg som man tog förr i tiden men det var då det den fanns inte ens kvar. Så genvägen blev en senväg och vi fick köra en jätterundtur men fram kom vi i rätt så god tid. Var nog åtminstone 20 sekunder kvar innan anmälningstiden gick ut!

Fast vi hann hälsa på alla deltagare som idag blev hela 32 stycken trots snöstorm men veklingarna i vår klubb hade kastat in handuken den ena efter andra och någon Lucas syntes inte till. Däremot var Jonas Jansson på plats så lag fick vi i varje fall. Men de tilltänkta 3 lagen från oss gick upp i rök i samma takt som snön tilltog i styrka. Snabb genomgång och ut på den för dagen 18-22 cm tjocka kärnisen. Det blåste rejält upp på det hela och det gjorde att det fanns gott om blankisfläckar kvar däremellan redan rejäla snödrivor vilket gjorde föret ganska svårbemästrat men inte på långa vägar mot vad mormyska kämparna på VM i Bulgarien haft under veckan.

Första gången man satte sin fot på denna sjö och jag o Pontus hade bestämt oss för att börja i den bortre änden i sjön och fiska runt där i de trevliga vassvikarna som fanns i detta område. Vi blev ganska ensamma i detta område vet inte riktigt vad det betydde men mer yta till oss.

Utgång på säsongens första snö täckta is. Härliga blankisar ett minne blott. (Lite rolig kuriosa denna bild fastnade igår i facebooks granskningsnämd och blockades då den ansågs innehålla naket innehåll, döm själva!)

Vinden gjorde att blankis fanns hela dagen men för kort tid med snötäckt is för att det skulle ha någon effekt annars är det guld värd att hitta blankisfläckar på snötäckt is.

Redan efter en halvtimme insåg jag o Pontus att varje gram idag skulle bli livsviktigt för gud vad fisken hade stängt igen munnarna. Var det lite segt igår att få i gång dem var det bara förnamnet mot idag. Pontus petade upp några 10 grammare och jag lyckades spräcka nollan med en på hektot. Vi sökte på för den som söker han finner........absolut ingenting igen.......

Stötte på en o annan tappert kämpande deltagare men ingen hittade vad hen sökte. Bytte metoder och områden fler gånger än den bästa matematikern kan räkna till och ibland häktade det på en liten pirre och man trodde man kommit på det men sen radade man upp bomhålen på hög igen. Kontaktade Jansson efter halva tiden då han stannade i starten inte ett dugg bättre där så vi kämpade på. Lyckades få en hektos till som tyngde gott.......

Pontus undrar: Var är fisken?Ttroligtvis under isen och där stannade de flesta kvar idag.

Men tävling är tävling så det var bara att kämpa på ända in i kaklet och borra borra borra leta leta leta. Mormyskan gav mig 3 st 7 grammare till men det var allt. Hastigt och mindre lustigt klämtade klockan 14.00 och årets DM var till ända och jag såg SM biljetten flyga all sin kos. För inte kan väl 14 abborrar vägandes 462 gr ihop räcka någonstans. Alltid deltagare som finner vad den söker. Och visst var det så men väldigt få hade hittat någon fisk och hör och häpna mina hårt ihopkämpad abborrepinnar räckte till en 5e plats och det räckte precis för att kvala in till SM.

Odiskutabel DM vinnare blev Robert Frid som ramlade på lite bättre och hade bara fina matabborrar som tyngde vågen till ca 2,5 kg och jag säger som biträndande tävlingsledare Daniel Ohrgren sa vid prisutdelningen. Lyckas man få 2,5 kg på denna sjö i dag i dessa förhållanden ja då är man en värdig vinnare. Lagtävlingen gick dock i stöpet då vi tog den mindre hedrande sista platsen då vi inte hade någon i vårt lag som hade en något bättre kasse. Lag räknas ju på total vikt så då stod vi oss slätt idag men hade man på pimpel istället räknat placeringspoäng hade vi vunnit med vårt jämndåliga resultat 4a, 5a, 7a!. Men nu räknas det ju inte så och det är bara att konstatera fakta idag hade vi inte det där lilla extra flytet man behöver dessa super tröga dagar!

Tänk att det räckte till en SM biljett ändå nu blir jag livsfarlig på SM nästa år i Arvika. Värmland känns ju som mitt andra hem och fisket där brukar passa mig så läge slå till nästa år kanske försöka kan Ni räkna med att jag kommer göra!

Gårdagens klassegrare, saknas dock segrarinnan i ÄDV Birgitta Björk var tog du vägen?

Avslutar en bild på lunsdragaren Robert Frid. Grattis till dubbelseger för ensam såg han till att ASFF även vann lag guld. Hans lagkamrater bidrog ju inte så mycket direkt med en tompåse och en gammal god glass. (88 gr i vikt på Per Ohlsson). Robert kostade dessutom på sig att sumpa 5 stora rackare till men varför dra upp mer än man behöver.

Resultat listor från detta DM kommer nog såsmåningom från arrangören Wicanders SFK.

Nästa helg laddar vi för lite storabborre pimpel igen. 1,5 kgs +aren kommer bara närmare för varje dag som går....eller inte.......fortsättning följer......

Simma lugnt och se upp på isarna nu när snön fallit. Trots kanonisar på de flesta vattendrag finns det många luriga ställen. Vill inte läsa om fler drunkningsolyckor nu. Ännu en skridskoåkare strök med i vårt område i helgen. Kan bara beklaga sorgen men även denna olycka kunde nog ha undvikits med rätt kunskap och rätt utrustning.......

Sköt om Er och tänk på säkerheten i första hand så ses vi på en säker is nära dig!

Så ordnade då Moder Jord så att även vi i Västra Sverige bäddades in i det vita luddet från skyn. Om hon ändå kunde ge oss denna manna från ovan i måttliga mängder. Nä då skall vi få så vi tiger en bra stund framöver. Under fredagen vräkte snön ned över hela vår nejd och nästa fisketur som var planerad till söndagen kom att gå i snöns tecken.

Vi hade redan i förväg bestämt åka upp till en av Dalslands större sjöar i jakt på de lite bättre abborrarna. Ett bättre val denna söndag hade kanske varit att styra kosan lite söderut med tanke på snöläget. Men nu blev det som det blev. Vi fyllde en bil med pimpel sugna och drog mot snölandskapet. Väl framme vid sjön föll valet på ett område jag inte beträtt på säkert 20 år på denna ganska stora sjö. Men har bra minnen från denna del fast då i helt annat före än vad som rådde idag.

Vi pulsade ut i snön nedför en brant slänt och hängandes i grenar svingade vi oss elegant ut på isen. Som vi åtminstone trodde fanns där under snön men ett par snabba provhål kunde konstatera att under den vita massan fanns betryggande 16 cm kärnis. 40-45 cm sträv, kall men torr snö fick vi kämpa oss fram idag. Dock inget slask under och det var ju en vinst i sig. Lucas o Andreas började grunt vid en vass och fick småfisk upp till 100 gr direkt så då visste vi att det gick åtminstone att få fisk idag om man slog dem i huvudet. Jag o Robert pulsade fram över djupare vatten men kände ingenting. Trots att jag apterat mitt hemliga vapen vid mycket snö på isen, en lyspärla på kroken.

Snart steg solen över trädtopparna och skrämde bort molnen och blå himmel tittade fram så denna dag var åtminstone turen med fint väder tillbaka. Men fisken lyste med sin frånvaro.

Var är isen, undrar Lucas? Jo den fanns där under snön.

Exakt 10.00 steg solen över trädtopparna och fyllde våra frusna fiskesjälar med nytt hopp om en fin dag. För nordanvinden pyste lite elakt och kylde våra ryggar.

Men det var bara att pulsa iväg och göra nya hål så var man snart varm så det räckte och blev över.

Vi kämpade på i den knädjupa snön och jag vet vad Ni norröver tycker. Att det där är väl inget så mycket snö får vi varje dag.......

Men för oss från Väst är detta rena snöinfernot. Men vi slet oss fram efter bästa förmåga i jakten på de randiga rovriddarna som någonstans där nere i det mörka väntade på våra förföriska beten.

Med alla krafter jag kunde uppbringa drog jag in i en vik som aldrig förr har svikit mig. Gjorde upp 4 hål i den samma och sa till mig själv, spräcker jag inte nollan här blir det fikapause resten av dagen.

Men i hål nr 2 ristade det till och en 150 grammare kom på besök och något hål senare kom nr 2 för dagen och man var igång. Perforerade hela vikten i jakten på den riktigt stora men ingen mer ville här inne.

Var lite drygt att komma ned till isen idag då snödjupet var som en dryga kilosborre.

Men till slut satt han där nr1 för dagen.

Plösligt hörde jag glada hurrarop bakom nästa udde. De övriga i gänget hade hittat en blankfläck där isen varit något tunnare och det trängt upp vatten som fryst ihop. Med lätta steg skuttande likt rådjuren som nyss korsat isen dansade jag mig fram till denna blankfläck och anslöt med de andra. Men de hade varit ofina nog att i stort sett fiskat över hela innan de ropade på mig. Till råga på allt hade de halat upp en hel del fisk också!

Som straff fick de se på när jag drog dagens största. Den nådde inte riktigt upp till kilot men räddade ändå dagen en dag som denna. Djupet under blankfläcken var jämna 12 meter vilket tyvärr gjorde det istort sett omöjligt att sätta tillbaka några firrar men det blev ju inte så många. Inte fler än att det blir en lagom middag för mig o far i morgon. Snart hade dock även blankfläcken sett sina bästa stunder och Lucas fick återigen det hedersamma uppdraget att spåra till andra sidan. För det vet väl alla att gräset alltid är grönare på andra sidan......

Som en oas i öknen att hitta en hållbar blankfläck bland all snö.

Levererade gjorde den också.

Vi övriga följde strax bokstavligt talat i Lucas fotspär men gräset var inte grönare på andra sidan. Endast några småpinnar för de andra och jag missade ett karatenapp men det var allt. Så det var bara för den yngste i gänget, förste spårare Lucas att återigen axla den manteln och leda oss till punkt A där vi började. Så snart var cirkeln sluten och dagen började lida mot sitt slut. Men den lilla blankfläck som bildats där vi gick på fick ju prövas först innan dagen var till ända. Givetvis nappade det omgående här inga stora men skönt att avsluta dagen med lite fisk. Så som vanligt hade man gått över ån för vattnet.

Inte bara fisk här förresten. Lucas fick resterna av ett nät och jag kämpade tappert med en kräftbur men den vägrade komma upp genom hålet så fick returnera den innan vägning.

Förste spårere Lucas var outtröttlig. I bland känner man av att man inte är 20 år längre. För detta fiske var bara uppvärming för dagens ungtuppar Lucas o Andreas då de senare på kvällen gjorde upp i en hård innebandymatch. Hur den slutade är en helt annan historia.

Fiska kan de också, men nu kom Vi på dig Lucas! Inte konstigt du får så bra med fisk när du fuskar med nät!

Den feta damen började göra ansatser att blåsa av dagens tillställning men Lucas fick syn på ännu en blankfläck och den fick ju inte lämnas oborrad. 2 till blev det där för honom där. Jag nöjde mig att äta jordnötter som Andreas bjöd på och dra upp 2 till där jag satt.

Solen på väg ned men Lucas kunde bara inte motstå ännu en blankfläcks lockelser.

Men till slut kastade även Lucas in handuken och dagens snöpulsande var till ända. Mycket motion o frisk luft fick vi oss till livs och ännu en hel hög av naturupplevelser. Ja vad mer kan man begära av en söndag ute på isen? Ja det skulle väl vara att få besegra en 1,5 kgs + borre men jakten går vidare....

Tufft för rådjuren nu men de tog sig elagant över sjön nästan lika snyggt o effektivt som oss........

Andreas hade full koll på oss andra idag och smög upp den ena fisken efter den andra till en imponerande fångst under dessa besvärliga yttre förhållande. Men de var nog i ren självbevarelse drift han lyckades med det då han inte har möjlighet att se is förrän den 10e mars igen. En Tahiland resa med familjen står för dörren.

Vill avsluta dagens inlägg med att tacka alla våra underbara kunder vi har på Fiskeshopen i Trollhättan för under Januari satte vi nytt försäljningsrekord för den månaden. Ett stort tack för att Ni väljer handla hos oss. Ett litet tack också till moder Jord som åter gav oss riktig vinter i Januari!

Men nu verkar det som vi går mot mildare tider men det är just vad jag önskar just nu så snön har en chans att sjunka undan tyvärr spår väderfolket att Gubben Tö verkar släppas lös igen utan några som helst tyglar. Vi får se hur det blir om kylan kommer tillbaka i rättan tid och ger oss fortsatta fina isar.

Nästa helg lutar det åt tävling igen. Billy o Pontus pimpelkulor drar vidare. Var tänkt först på Färgen sjöarna men snön hindrade tillväxt av isen där så det sprack men förhoppningar finns att köra på Lilla Delsjön och Östersjön till helgen. Mer info kommer i veckan.....

Sköt om Er så ses vi på en is nära dig!

Vi pimpelnördar i Västra Sverige är ett hårt prövat släkte. Men i vår enfald trodde vi nu att vi skulle ha is åtminstone mars ut. Men Moder Jord ville annorlunda och skickade hit Gubben Tö utan hämningar hela förra veckan. Och under helgen stormbyar och regn i överflöd. Men trots detta hittade vi isar att vandra på även denna helg.

Men det blev omkastningar i programmet i sista stund och Billys o Pontus pimpelkula fick flyttas från La Delsjön till Liperedssjöarna i Trollhättan. Och då vaknade Herr Stridh till och gjorde ett lappkast från att inte ha tänkt tävla under lördagen till att go all in på Liperedssjön. Mer hemmaplan kan det inte bli så sagt och gjort pillade ihop Liperedspecialarna och hängde på Pontus ned till sjön tidigt under lördagsmorgonen.

Hällregnet som rådde under morgonen då vi gjorde en sista snabbkoll av isen var väl inte direkt inspirerande men strax innan start upphörde det och avlöstes av enstaka skurar och solen tittade lite förskrämt fram i säkert 30 sekunder under dagen. Man fick vada i lite vatten för att komma ut men annars var isen ännu stenhårda 18-19 cm så även denna dag var avrisningar överflödiga.

Tyvärr verkade dock prognoserna om ösregn hela dagen och de sena bytet av sjö skrämt bort en hel del fiskare så vi blev en liten tapper skara på 7 man. Hade åtminstone hoppats på det dubbla men vi som var med fick en riktigt trevlig dag på isen och fisket kom att bli helt OK.

Vägen upp till sjön var inte att tänka på att köra på då den var på väg att spolas bort.

Men Pontus var överlycklig att vi kunde säkra upp godkänd is trots allt.

Nästan hela startfältet samlat på en bild, men snälla sparka inte på en som redan ligger😉.

Denna sjö är inte jättestor men riktigt trevlig då det finns mängder med intressanta ställen och spritt med fisk längs hela sjön. Höll mig till min plan att börja innan sundet och chansa på de större första timmen för att sedan gå längs kanterna och plocka småfisk.

Började med 50 mm pirk och 10ans trekrok och redan i andra hålet ristade det till och en 920 grammare fick syna ovansidan av isen för en stund för på våra tävlingar är det c&r väga fota som gäller på de större. Medans jag vägde och fotade fisken slets spöt ned mot hålet och en stor till gjorde anspråk på att äta plåt men mothugget kom för långsamt så den hann spotta. Men då finns det fler så det var bara att nöta på efter denna fina start. Men med endast 2 lite bättre stötar och några microber efter ytterligare 45 minuter lämnade jag storabborrarna åt sitt öde och började varvet runt i denna del av sjön. Bytte till 40 mm pirk och 14 krok och idag nappade det helt Ok runt bryggor och längs vassarna så för att göra historien något kortare kunde jag summera 138 abborrar de återstående 3 timmarna och ihop med klunsen i början ledde det till årets första seger. Så det slutade med ännu en triumph på Liperedssjön. 3e året i rad faktiskt. Så än kan Herr Stridh när andan faller på. Ja jag hör kommentaren: Även en blind höna finner ett par korn ibland!

Starten går och dagens svarvande av is kunde ta sin början.

Regnet hade inte upphört då dagens största valde att hugga så fotot blev därefter då man ville släppa tillbaks den så fort som möjligt. Konstigt nog lyckades ingen annan överlista en enda lite bättre idag men det var ju inte jag ledsen över......

Resultat Liperedssjön 2019-02-09
1. Jonas Stridh 4420 gr
2. Pontus Derehag 3546
3. Billy Affelin 2766 gr
4. Daniel Jensen 2124
5. Mats Andreasson 1518
6. Sten Rickardsson 1298
7.Almantas Skeiveris 1077

Största fisk 920 gr abborre(återutsatt) - Jonas Stridh

Tack för idag. även om vi blev ett litet gäng hade vi trevligt på isen och fiske var helt ok. dessutom blev vädret något bättre än prognosen.

Ses imorgon på Östersjön
MVH
Pontus Derehag och Billy Affelin

Min gamla trotjänare pipa 40 mm fick jobba mest idag ihop med min variant av "Östersundarn". Detta är min sista 40 mm pipa jag har kvar så vad skall jag fiska med när väl en gädda tar denna???

Under söndagen var det tänkt att vi skulle fiska på Östersjön vid Färgelanda och så blev det också till slut även om det satt långt inne. För man låg länge sömlös under natten då man återigen fick lyssna på smattret på rutan och takpannor som dallrade i blåsten.

Väl framme vid den tänkta startplatsen fick vi våra värsta farvågor innan besannade. Vattnet hade stigit med rekordfart i sjön och gjort det omöjligt att komma ut på isen vid badplatsen. Möjligtvis hade det funkat med vadarbyxor men dykardräkt hade nog varit att föredra.

Vi spanade lite längs kanten för att om möjligt hitta något säkert ställe att knata ut på men det var ogjort arbete. Bara att invänta övriga startfältet och byta utgångspunkt. Efter vi slagit våra kloka huvuden ihop beslutade vi att åka runt sjön till ett sommarstugeområde där det finns en fast brygga och se om den kunde hjälpa oss ut. Väl framme där kunde vi konstatera att bryggan skulle rädda dagen och tävlingen kunde genomföras. Efter lite överläggande beslutade vi dock att stänga av i sundet och bara köra denna del av sjön. Säkerhet i första hand för här var isen fortfarande stenhård och betryggande 18-25 cm. Dessutom hade vi lä här för den hårda sydvinden som rådde idag.

Vi blev 16 till start idag, även idag tror jag vädret skrämde bort en del och många var nog rädda att vi ej kunde säkerställa säker is för dagens drabbning. Samt att denna tävling tyvärr krockade med STVs KM som även det kunde genomföras utan problem på Hästefjordens 18 cm stabila is. Några som brukar vara med oss valde också mormyska tävlingen i Skaraborg.

Denna del av Östersjön har jag inte fiskat på speciellt många gånger och valet av startplats föll till slut på ett ställe jag definetivt aldrig varit på. Hittade av en ren slump 3 grynnor som stack upp utanför en vik jag inte hade en aning om. Men det såg för bra ut för att inte ge det en chans. Fick med mig Anders dit som gärna ville fiska ihop med mig idag och naturligtvis gick det bra. Jag gillar ju att vara social på isen och kan nog dessutom tjata hål i huvudet på vilken konkurrent som helst men det bekymrar inte Anders som gärna hakar på ett samtal eller två oss pimplare emellan.

Tur att den gamla bryggan fortfarande levde annars hade det inte blivit något fiske på Östersjön idag för alla hade lämnat sina badkläder hemma!

För på de flesta ställen runt sjön såg det ut så här.

Starten går och jag hann inte ens borra mitt hål innan Anders drog upp den första men efter en minuts pimplande i mitt första hål spräckte även jag dagens nolla och föga anade jag då att detta hål nr 1 skulle bli dagens bästa. För den första följdes i rask takt av ett 20 tal mellan 30-150 gr och man trodde på världens kötta fiske idag efter denna drömstart med ett smörhål direkt. Men som vanligt skall man inte gå händelserna i förväg och ta ut något i förskott. Fick fisk i alla efterföljande hål runt grynnan och viken innanför men de var mestadels ett åringar i storlek 10 ryms i en tändsticksask. Men ibland från ingenstans kom det en lite bättre.

Efter en dryg timma hade startstället sett sina bästa dagar och vi bytte kant och sammanstrålade med lite andra pimplare som haft liknande utveckling som oss ett par smörhål i början för att sedan bli klart sämre med mestadels microber. Men både jag o Anders lyckades slumpa upp en lite bättre här och var men denna kant blev snart sönderborrade så vi kollade återigen om gräset var grönare på andra sidan. En gädda hakade på och återigen fick man hjärtat i halsgropen att pirken skulle försvinna men idag körde jag med pipa 45 mm och den har jag ju hela 4 stycken kvar av så jag skulle nog bara gråta mig till söms ett par nätter om jag förlorat denna pirk. Men det gick bra och jag kunde snart både fota o släppa tillbaka det som återigen skulle visa sig bli dagens största fisk. Vilket gav en pirk i pris som jag själv skänkt till tävlingen!

Höll mig till denna sida tävlingen ut och microber nappade överallt men här var det återigen bättre snitt på fisken och jag fick ett bra avslut med ca 400 gr sista 10 minutrarna och det räckte att gå om Henrik som kom emot mig på slutet och förkunnade att han hade också haft en fin start för att sedan bara bli sämre och sämre och sista kvarten totalt dö ut. Jag tackade och tog emot och drog upp en 80 grammare sekundrarna innan slutsignal. Henrik blev 3a och min kasse räckte idag till en 2a plats. För en av arrangörerna Billy Affelin ville vara dagens bryggmetare och lämnade inte dagens räddningsplanka en enda sekund (förutom en sväng på slutet) och pumpade ut hålen vid bryggan för seger idag. Men en skaplig helg med en 1a och en 2a plats var jag ändå nöjd med synd att isen verkar ge sig nu när formen verkar komma. Det är ju nu det riktiga roliga pimpelfisket egentligen skall börja och så verkar det redan vara slut. För de varma vårvindarna verkar inte ge sig och även den starkaste is måste ju till slut kapitulera när inte en enda blågrad är i sikte.

Kannibalen abborre, fick 2 dylika "dubbleér" idag.

En snipa räckte till dagens största fisk. Tack för att du inte snodde min pirk den får en ny chans någon annan gång.

Prispallen idag. 3a Henrik Olander, 1a Billy Affelin, 2a Jonas Stridh

Billy var bara tvungen att efterfiska lite innanför bryggorna också. Vi var inte sena att hänga på som publik och kommentarerna haglade likt nattens regn ned över Billy. Pontus filmade både fotografen och hela spektaklet.

Men trots pressen från ovan lyckades Billy peta upp lite fisk till.....

Ja vi får tacka sjön för denna gång och kanske får vi se i stjärnorna efter is på hemmaplan nästa helg. Så se upp där uppe i urskogarna i Värmland för då kommer vi!

Resultat Östersjön, Färgelanda, 2019-02-10
Junior:
1. Alfred Drottz 378 gr

1. Billy Affelin 4394 gr
2. Jonas Stridh 3835 gr
3. Henrik Olander 3612 gr
4. Daniel Jensen 3423 gr
5. Ingemar Alfredsson 3354 gr
6. Jonas Jansson 3053 gr
7. Niclas Karlsson 2999 gr
8. Pontus Derehag 2650 gr
9. Jan Svensson 2552 gr
10. Anders Björnänger 2511 gr
11. Sten Rickardsson 2026 gr
12.Kjell Olsson 1640 gr
13. Daniel Drottz 1216 gr
14. Lars Bernhardsson 796 gr
15. Jeanette Lindfors 474 gr

Största fisk 1125 gr gädda(återutsatt) - Jonas Stridh
Tack för idag.
MVH
Pontus Derehag och Billy Affelin

Sköt om Er så kanske vi ändå ses på en is nära dig!

Den senaste tidens nästan sommarlika temperaturer med tillhörande slagregn på tvären har ju fått en att tvivla på något mer pimpelfiske denna säsong. Isarnas kvalité i vårt område har försämrats i rasande fart till att nu nästan försvunnit helt. Men under söndagen skulle vi ändå komma att göra ett försök att hitta is lite längre norrut.

Men först skulle ju lördagens fiske klaras av. Hade lite att stå i på shopen med kunder som dröjde sig kvar så det blev övertid. Så då dök det upp i huvudet att fresta öringen i älven lite från land. Brukar vara ett fiske som man kan lägga en timme eller två på då och då. Samt att strömmen idag var perfekt för en gång skull för lite lättare drag fiske. Slängde ned lite drag i en påse tog spöt och cyklade ned till centrum och ställde mig på gamla vanliga stället och började svinga mitt drag. Som idag var ett färglatt jensen sea trot 22 gr då strömmen var relativt svag men inte för svag.

Disigt och allmänt trist väder så förhoppningen att få något var inte på max men en av mina kunder hade ju lyckan med sig igår och drog en fin på 5,48 kg på drop shot så visst står de där bakom grynnan ute i älven och lurar. Och på 4e kastet slår det till rejält på mitt drag och lika överraskad blir man var gång det hugger till som en blixt från klar himmel så står man där plötsligt med krökt spö igen. Kände direkt att detta är en riktigt fin öring deras sätt att bete sig går inte att ta miste på. Den stånkade på riktigt bra och kändes tung. Fick lite fiskefrossa och puls alltid lika spännande att drilla öring här med mycket hinder i vägen som kan sätta käppar i hjulet för en lyckad landning.

Men fick till slut pressat den förbi dessa hinder och allt som återstod var att leda in den mot strandkanten men då tyckte öringen det var läge att tacka för sig och kliva av. Lika överraskad som man blir av huggen lika snopen blir man när de ibland sliter sig trots drillning efter alla konstens regler. Men sådant är fisket de skall ha sin chans också. Naturligtvis hände inget mer efter detta och mörkret började smyga sig på, nåja en dag i morgon också.

Öringen ville inte vara med på bild idag så jag fick stå där med lång näsa men det kommer fler chanser. Observera att det endast är tillåtet att fiska öring o lax året om på den norra älvsträckan mellan Trollhättan-Vargön uppströms Trollhättefallen. På denna sträcka är det samma regler som gäller i Vänern minimimått 60 cm. Dock inget krav på att släppa tillbaka vild fisk (hel fettfena) men klubben rekommenderar att man gör så för att bevara den vilda stammen!

Fick nöja mig med att glädjas åt en kunds fina pb öring från i fredags morse.

Jag tog nya tag inför söndagen och det stundande pimpelfisket. Lucas hade dragit ihop ett gäng och vi styrde åter kosan mot det mörkaste Norra Dalslands skogar i jakt på is. Lucas hade fått ett tips av en pimplare under lördagen att prova en sjö han själv var sugen på att återvända till då hans enda försök på sjön nästa bara gav lite grövre fisk. Alltid roligt pröva nya vatten man aldrig blött en krok i.

Till slut då vi sista biten slirat fram på en kostig dök sjön upp och väl framme här befann man sig i en annan klimatzon. Snö kvar i skogen och tydliga tecken på minusgrader natten innan och de flesta sjöar vi såg från vägen i denna trakt såg ut att bära hur bra som helst. Dock +2 då vi äntrade isen men varmare än så blev det inte på hela dagen. Vädret i övrigt var väl kanske inte det bästa då man skulle söka helt nya jaktmarker med dimma som kom och gick och dis som hängde kvar hela dagen. Våra farhågor att isen kunde vara lite lurig försvann direkt efter första borrhålet. Vi kunde helt enkelt konstatera att vi borrade i årets tjockaste is. Ihopfrysen slask på 4-5 cm som ett skyddande lager som dessutom höll att gå på och därunder stenhård 40-45 cm is. Ja som sagt en helt annan klimatzon endast 1,5 h bilfärd från Trollhättan.

Anders fick en bra start med en liten i första hålet så han fick tillfälle att aptera ett öga på kroken direkt. Lucas fick chansen att få det andra men han tycker det är osportligt att ta ögon från andras abborrar. Vi sökte på längs en brant i början ingen av oss hade ju varit här tidigare och djupkarta fanns inte att tillgå på sjön. Endast infon från flygfoton och att sjön hade ett maxdjup på 14 m. Så man fick söka lite i blindo men mängder av ställen såg heta ut då sjön var fylld av små öar och grynnor som stack upp lite här och var. Redan i andra hålet ca 3 meter ovan botten fick Anders utdelning i form av en 7 hgs och några till på 3-5 hg. Patrik och Lucas hade kontakt med fin fisk i mellanvattnet de med så ryktet talade sanning, det man fick var fin fisk. Här kunde det varit läge för ekolods fiskare men för egen del förtar det lite av tjusningen med pimpelfiske. Jag älskar att ströva omkring och söka sin fisk ovetande om det simmar någon där nere eller inte. Visst förstår jag ekolodets grej att man får tålamod att sitta kvar då man ser fisk och hur de uppför sig mm mm. Men inte min cup of tea! Och speciellt på nya sjöar vill jag täcka mycket yta och lära och se hur sjön verkar på de olika ställena man fiskar av.

Fick inte ett liv själv i början så sökte mig mot en ö och här fick jag spräckt nollan så man fick öga på kroken och då blev det annat ljud i skällan helt plötsligt fisk man lite fisk. Vi prövade mycket med balans idag och även myska, tafsfiske fick sin tid men det enda som gav något så när utdelning idag var vanligt hederligt trekroksfiske och vertikalpirk i silver eller silver koppar. Ren kopparpirk hade nog varit att föredra i detta vatten skulle det visa sig. i varje fall en dis dag som denna!

Ju längre dagen led desto mer förstod vi att detta skulle bli en riktig trög historia men hoppet sinade aldrig för helt plötsligt från ingenstans fick vi grymma karatehugg men på något sätt missades de flesta av dessa. Förtvivlat svårt att kroka fisken idag och man fick bara en chans i hålen. Så borra borra och åter borra var melodin igen. Till slut krokade jag dock ännu ett av de brutala karatehuggen och en riktig storabborre satt i linänden. Men detta var en sådan helg då inga drillningar satt som de skulle. När den närmade sig hålen började de förhatliga huvudskakningarna och pirken slogs loss. En ramsa ej lämpad att höra för små barn ljöd över isen och pirken fick sigla ned mot botten igen. Nytt missat karatehugg, det var väl själva faaan också en sådan helg tänkte jag. Men då fick jag en ny chans och denna gång gick allt vägen och jag fick studera ett vacker exemplar av arten abborre vägandes 1250 gr fördelat på 42 cm och lite plåster på såren för gårdagens missade storöring och den alldeles nyss tappade förmodade jätteabborren.

Vi kämpade på i området och sökte sedan runt på massor av ställen som såg sjukt heta ut. Men helt utan resultat. Var osedvanligt svårt att hitta någon mängd med huggvillig abborre eller ens någon enda. På slutet av dagen i de områden vi tidigar känt fiks petade vi upp några skapliga till på 200-600 gr och även Lucas fick några till slut då han försvann i dimman och letade fisk ensam och alléna. Han blev borta så länge så vi började bli oroliga att det hänt något men det som hänt var att han till slut hittade fisk för Lucas är inte den som ger upp i första försöket.

Det trodde vi faktist inte att vi skulle få sitta på över 40 cm is denna dag.

Anders gick ut hårt med en 7 hgs.

Stabil is nästan onödigt tjock tur man har bra borr. Inte mycket som slår hederliga Rantanen på fingrarna när det gäller bra borr. Alla får säga vad de vill om Mora Nova och ryska specialborr mm mm. Ett rantanen är ett rantanen punkt slut! Håller i evighet och bara går och går och går.

Sjöar som den här är riktigt roliga med kuperad terräng.

Massor med grynnor och små skär att söka runt!

Och en och annan abborre fanns det också som väntat något mörka i färgen i sjöar som den här.

Ryktet talade sanning, kilosar fanns också och kanske kanske kanske var man idag väldigt nära den där 1,5 kgs +. Det får vi aldrig reda på men skall jag någonsin få min efterlängtade 1,5 kgs efter snart 200 över kilot så skall den komma från en dylig tur i ett helt okänt vatten någon knappt fiskar i.

Små öar fanns det gott om den här var till och med bebodd!

Vi avslutade dagen som vi började in i dimman.

Dimman blev bara tätare och tätare så vi fick tänka på refrängen man vill ju tryckt hemåt. Vi tackade denna "nya" sjö för idag och den gav mersmak trots dagens något tröga fiske. Kanske ses vi igen.

Afrika värmen skall ju fortsätta välla upp så även dessa isar har väl sett sina bästa dagar men 14 dagar till bör man kunna pimpla här och möjligtvis kanske lite kyla återvänder men det ser dystert ut.

Vårgrejorna börjar trilla in på Fiskeshopen och tankarna vandrar mer och mer mot fiske i öppet vatten. Metepremiär har redan gjorts med framgång i vårt område. Shaun metade upp en fin mix bag av mört, björkna och braxen i Göta älv vid Edet Rasta i lördags!

Ur led är tiden då man kan meta upp en dylik fångst från Göta älv den 23 februari!!! (Men det vill nog till en Engelsman för den bedriften)

Vi får se var vädret för oss till nästa helg. Blir nog en blandad bag då med av fiske både från is och öppet vatten.

Simma lugnt mina vänner så ses vi när vi råkas, is eller inte is det är frågan???

Man kan nästan lägga karbonpapper över berättelsen från förra veckan för även denna helg inleddes med ett litet kort försök efter öring och avslutades med pimpelfiske från isen.

Öringfisket är inte mycket att orda om denna gång. Ingen öring sugen i lördags. Så det fick bli att ladda för pimpelfejden mot ASFF som stod för dörren. Tillika skulle vi (FK TOPP) genomföra vår pimpel KM.

Var lika spännande denna vecka att invänta söndagen och se om isen verkligen återigen skulle ha stått emot mildattackerna som sveper upp över vårat land nu i enorm styrka. Vi hade ordnat fisketillstånd och Sten hade kollat isen under både onsdagen och fredagen på en sjö som vi varit en gång tidigare på denna vinter. Och då den höll säker is föll valet återigen på denna sjö, säkerheten i första hand.

Tyvärr drabbades vi av massor av återbud och manfallet till dagens drabbning var massivt. Endast 5 FK TOPPare och 2 tappra ASFFare dök upp. Så vi var en liten kärntrupp som steg ut på den 20 cm blanka isen. Det utlovande strålande solskenet lös verkligen med sin frånvaro och vi fick återigen ströva in i dimman. Vissa hade orsakat egen dimma under natten men det är en annan historia.

Stefan Persson hade blivit inspirerad av mina berättelser om hägrande storöring så han gick loss med flugspöt.

Rakt in i dimman under söndagen.

Denna dag hade jag en grundplan för mitt fiske men den kom av sig ganska fort skall jag säga. Började väldigt lugnt i en grund vik med att äta dagens andra frukost då det var full försäljning av broddar innan start så något matintag hanns inte med. Men fiska och äta samtidigt brukar ju innebära napp direkt så även denna gång efter ett par missade påslag flög dagens första 70 grammare upp ur hålet men den var ensam. Så i hål nummer 2 fick vi öppna kaffetermosen också för att få en fisk till. Gjorde några hål till i startviken men de var tomma. Ingen annan syntes till i dimman men jag hade mina aningar att de dragit iväg till ett av sjöns storabborr ställen. Gick bakom en stor ö och började fiska mig mot de andra så fort de dök upp i dimman såg jag Pontus hala upp en stadig pjäs.

Ensam i dimman och frukosten uppäten dags att ansluta till de andra.

Som vanligt på våra tävlingar gäller väga, fota släppa tillbaka alla stora. Så Pontus förkunnade glatt över isen 1490 gr vägde den visst och vips hade Pontus ett nytt pb. Jag skyndade dit och bevittnade en ståtlig abborre och tog ett par snabba foton innan lunsen fick simma tillbaka. Då talade Pontus om att han fått en på halvkilot också men det var det enda. Men 2 kg på 2 fisk första kvarten är väl rätt OK start. Vi andra fick bara smått och knappt det. Men 10 minuter senare var det dags igen o Pontus slet upp en till på 940 gr så efter dryga halvtimmen hade han kopplat ett stabilt grepp om KM med 3 kg på 3 fisk. Som tur var tog det stopp där för Pontus för var hade det annars slutat med 1 kg som snittvikt???

Vi andra 3 i området hade inte en stöt så vi gick och borrade ner Sten som satt utanför en vassrugge där han dominerade sist men idag hade det bara blivit smått här men det nappade lite bättre och alla fick fisk här direkt. ASFFarna hade vi redan knäckt så de hade sökt sig tillbaka till startviken för att fiska helt ensamma. När jag gjorde mitt andra hål i det nya området borrade Sten också ett nytt med orden var är de stora här då kanske här. Och sagt och gjort sekunderna efter den kommentaren drillade Sten nästa kilos. Lite skillnad på hu rPontus och Sten drillar fisk. Pontus släpper inte en meter utan bara chock drar dem rakt upp stenhårt och brutalt på några sekunder medans Sten lirkar sakta men kontrollerat och bidar sin tid. Båda sätten funkade bra idag och snart satt Sten med en på 1210 gr i famnen och var med i matchen igen.

Ut ur dimman kom det pb för Pontus 1490 gr.

För säkerhets skull drog han en på 940 gr också.

För Sten lurade ju ivassen med en på 1210 gr.

Dagen rullade på och alla kämpade på men småfisken ville inte riktigt idag så som många gånger förr på denna sjö stod man sig rätt slätt utan bumlingar. Så fort man trodde man knäckt koden för dagen och fick ett gäng i ett hål försvann de lika plötsligt som de kom och bomhålen lades på hög.

Lucas gjorde ett klokt beslut när han väl vaknade ur sin dimma som han hade orsakat sig själv under natten med att intaga destillerade drycker. Han gjorde som jag hade tänkt och gick tillbaka till södra ändens Ö där det förr i tiden var ganska hett att fiska sig ett varv runt den. Och på ett ställe där fiskade han upp sig till en anständig vikt för dagen. Medans en annan gick ifrån sin grundplan och letade lunsar. Men den hägrande 1,5 kgs biten slapp undan idag med.

Sista halvtimmen gjorde jag en tokförflyttning och rusade till sydön jag med men hann bara med några hål innan slutsignalen fick givetvis fisk i dessa och som vanligt skulle man följt grundplanen och inte låtigt sig ramla in på en annan bana.

Så med svansen mellan bena fick jag lunka in till invägningen och skamset lägga upp min fångst på vågen och inkassera en sista plats bland oss FK TOPPare. Men det viktigaste var att jag hade åtminstone mer än någon av våra kombatanter från ASFF. Så fejden där vi räknar snittvikt på hela klubben tog vi ju hem utan huvudbry. En kross helt enkelt.

Då sprack himlen upp och solen började skina åtminstone på oss från FK TOPP. Stärkta av detta fick det bli en timmes efterfiske i solskenet och nu lossnade allt. 8 i första hålet med hektot i snitt. Ja hur svårt kan det va egentligen. Har väl tävlat 5-6 gånger på denna sjö och aldrig kommit över 5 kg medans de 3-4 nöjesturerna här har givit minst 5 kg per tur och nu när det inte var tävling längre kastade sig firrarna över mina grejor.....ja sånt är livet.

Fast det är klart med så många pauser jag gör nu för tiden på mat o fotostunder under tävlingarnas gång så inte undra på man tappar flytet ibland. (något måste man ju skylla på).

Sedan var ju detta den vanligaste storleken på mina firrar inga kilosklunsar för mig idag inte...

Men under ingången fick man njuta lite av solen som varit väl dold bakom disdimman under tävlingens gång.

Efterfisket var däremot något helt annat nu började firrarna dansa efter min pipa.

Dagens segerherre drev dock mest omkring och glassade i solen.

Men till slut hade vi fått tillräckligt med frisk luft för denna gång och spatserade hemåt funderandes om detta var sista gången för denna säsong man hade så här fin is under föterna. För blågrader får vi nog öppna frysen för att få känna kommande vecka och nu har nog dessa sjöar även uppe på Norra Dal fått vad de tål. Men man skall aldrig säga aldrig. Kärnis är tåligare än vad man tror en enda frostnatt under veckan kan rädda isen även till nästa helg. Men Ni kan vara lugna vi tar inga onödiga risker.

Resulta från KM o fejden för tabellbitarna:

FK TOPP

1. Pontus Derehag 3756 gr
2. Sten Rickardsson 2653 gr
3. Lucas Fast 2592 gr
4. Billy Affelin 2077 gr
5. Jonas Stridh 1753 gr

Snitt: 2566,2 gr och överlägsen fejdenseger.

ASFF
1. Per Ohlsson 1554 gr
2. Charle Malmgren 1306 gr

snitt: 1430 gr och solklar förlust på fejden.

Sköt om Er så ses vi kanske på ett vatten nära dig!

Historien upprepar sig för 3e helgen i rad blev det ett tappert försök att lura en älvöring under lördagen och att leta upp säker is under söndagen. Återigen var väl inte vädergudarna riktigt på vår sida utan skickade hit både moln, hård vind och nederbörd. Lagom tills jag stängt shopen under lördagen var dretvädret över oss men spöt för öringen stod redo så det fick bli ett par timmars svingande för något fiske måste man ju hitta på då man har en stund över. Och så länge man har beten i vattnet har man ju chansen på fisk. Men även denna lördag lurade öringarna mig så jag får fortsätta drömma om den som klev av för några veckor sedan. men plötsligt sitter det en igen och då lär den vara glömd.

Blev lite cityfiske under lördags eftermiddagen och som oftast då man fiskar älvöring blev man utan fisk så då fick man passa på att njuta lite av våra fantastiska konstverk. Den berömda foten t.ex som något geni tyckte lämpade sig som staty på ett grund i älven, ja frågar Ni mig så kunde man allt ha lagt de pengarna på något betydligt bättre för den kostade nog en slant.

Hem och ladda inför kanske säsongens sista pimpelfiske? Vi blev 3 tappra som trotsade söndagsmorgonens ösregn för att dra norrut mot isbelagda vatten. Återigen var siktet inställt på de svårfiskade sjöarna norr om Bengtsfors i hopp om att finna några av dess större invånare. De flesta sjöar i denna trakt är stora djupa klara skogsvattensjöar med inte överdriven mängd fisk i sig men snittet på fisken kan vara riktigt bra och man har chansen på riktigt fina borrar. Till slut föll valet på ännu en helt ny sjö för oss som man alltid viljat åka till då det åtminstone för 15-20 år sedan vällde in rapporter om den ena storfångsten efter den andra. Men det var då det och nu är nu.

På resan upp ville Lucas få mig att gå med på att bada om jag äntligen fick min efterlängtade +1,5 kgs borre för han lovade bada om han fick en men jag avböjde vänligt men bestämt som den badkruka jag är. Badar ju inte ens frivilligt om de så är +25 gr i vattnet nä jag vill helst hålla mig ovan ytan utan att bli blöt. Men ett litet löfte om att simma i vattenpölarna ovan isen kunde jag ge. (kändes rätt ofarligt). Kunde nog gått med på att bada också för att jag skulle få en över 1,5 kg ja det känns snart lika osannolikt som att vi i Västsverige skulle få en riktig isvinter en hel säsong!

Väl framme och efter att besegrat den sista uppförsbacken innan sjön började regnet dessutom att avta. Om isen skulle hålla eller inte behövde vi inte oroa oss för då man ännu en gång blev positivt överraskad vilken hård motståndare blank kärnis är för mildväder. 20-25 cm stenhård och fin men med lite vattenpölar här och var efter nattens regn. Vi spatserade ut på isen och sökandet efter de randiga rovriddarna kunde ta sin början. Och som vi fick söka, en riktigt trevlig sjö låg framför oss med mängder med tilltänka uppehålls ställen för den hägrande storabborren. Vi hittade grynnor, gamla risvasar och fina öar att fiska runt och varierande djup från någon meter ned till dryga 10m. Solklara "vinnarställen" avlöste varandra men hur vi än ville så var fisken inte med oss. Jag petade upp en liten abborre ganska omgående och en gädda knyckte en av mina sista pipa 45 mm vid en risvase och Lucas felkrokade en hektos borre men i övrigt var nappen lätt räknade.

Dagen började med regn men efter en timme gav det vika men fisken lyste med sin frånvaro.

Nog för att det var kraftigt lågtryck och riktigt skitväder (även om regnet nu hade upphört helt) var det nästan löjligt trögt. Vid dessa tillfällen kunde det kanske har varit intressant med ett ekolod för att ha sett om det ens var fisk framme vid prylarna, men bara kanske, fortfarande inget för mig. Vi kämpade på och sökte vidare. Lucas hittade en jättefin stor grynna och här helt plötsligt från ingenstans kom så dagens karatehugg vi hade väntat på men den förmodade storabborren hade nappat så aggresivt över pirken så även den råkade bli felkrokad i hakan vid mothugget därav drog den mer än den vägde men 875 gr räddade ändå denna sega dag något för Lucas. Jag lirkade upp ännu en 30 grammare men detta fick bli denna sjöns sista fisk för trots ivrigt letande och fiskande med vertikal, balans, tafspirk och mormyska i alla vattenlager var det stört omöjligt att få någon mer att bita. Så vi beslutade att lämna denna sjö åt sitt öde och åka till sjön vi var för 2 veckor sedan fast i en annan del av den.

Hittar man ingen fisk får man roa sig på annat vis lyssna till det porlande ljudet av ett vattenfall, naturens egen lovsång inte så dumt det heller....

Men man vill ju helst känna lite fisk också och utanför detta branta berg i en helt annan sjö fann vi det vi sökte, huggvillig fisk.

Fick höra upplösningen av ett av de mest tungåkta Vasaloppen på senare år innan vi var framme vid sjö nr 2 för dagen. Isen lika fin här så det var bara att knata rakt ut och enligt rapporter skulle denna del vara något djupare än där vi fiskade av senast och så var också fallet. Som jag anade stod också fisken lite djupare idag än sist för här gick det nämligen att få fisk. Redan i ett av de första hålen på 11 meters djup stramade de i lite bättre och man kunde dra en serie 200 gr-dryga halvkilosar. Men precis som senast på denna sjö var det extremt små fläckar det stod lite fisk på och de tröttnade lika snabbt som de började. Och återigen var det bara vertikal pirk med trekrok som gav utdelning. Balansare och stora pirkar med enkelkrok eller tafsfiske gjorde sig inte besvär.

Nu tittade dessutom solen fram och förgyllde dagens naturupplevelser lite extra, bryr mig sällan så mycket om vädret bara det går att fiska men det får väl erkännas att det är trevligare att pimpla i solsken än spöregn. Som vanligt på nya sjöar dröjde vi oss inte kvar allt för länge på varje plats utan nya ställen väntade ju bakom varje krök att utforskas. Hittade en risvase även här och likt förra sjön bodde det en gädda även här men denna gång fick jag behålla pirken men i övrigt var det osedvanligt tomt runt denna vase endast lite småabborre. Vi kämpade på dagen ut men först när vi kom tillbaka där vi började fann vi lite bättre fisk igen så med facit i hand var väl detta en dag man skulle nött kvar på platsen som gav lite hyggliga direkt. Men då lär man sig väldigt lite om en ny sjö och åtminstone tycker jag att det är trevligare att röra på sig och hinna med att täcka lite vatten.

Nya insatser nya vinster på sjö nr 2 för dagen. Och dessutom lite tur med vädret, humöret steg med en så där 1000% inte mycket som behövs för att gör mig glad igen....

Men större än dryga halvkilot mäktade jag inte med denna dag. Så slapp att simma i vattenpölar.

Men väl en av de smalaste gäddor jag någonsin skådat. Och inte hade den blivit tjockare av att äta plåt så det kunde den väl lika gärna ha låtit bli men nu fick jag i varje fall behålla min älskade pipa pirk ( 3 st 45 mm kvar nu.....)

Några matabborrar fick följa med hem denna dag också och som alldeles nyss har avnjutits så man blev mätt och belåten även denna måndag. "Vapnet" på bilden var det enda som funkade för mig idag en dag som denna då de inte var direkt i stöten på de sjöar vi besökte. (Annat var det på den fantastiska Kyrkviken vid Arvika där det var 5 timmars tävling i går och hemmafiskaren Perra Olsson gjorde allt rätt och träffade norsabborren och förnedrade övriga motståndare med sina 16,6 kg nästan 7 kg mer än 2an)

Dagen led mot sitt slut och all mat o dryck var slut och energin började sina för de tre vännerna på sjön så allt som återstod var resan hem och återigen tacka Dalsland för att du finns och räddar pimpelsäsongen för oss som hellre går på vatten än åker båt på det våta underlag.

Men nästa helg finns det nog ingen återvändo för egen del om man vill fiska på hemmaplan.

Det enda jag kan vara 100% säker på är att någon form av fiske kommer det att bli för så länge betena är på land ja då får man inget det tror jag också jag kan säga med 100% säkerhet. Om man nu inte siktar in sig på att fånga en flygfisk i flykten eller vänta på att någon lax skall hoppa in i båten av sig själv då såklart.

Sköt om Er mina vänner och simma lugnt så ses vi nog vid ett vatten nära dig!

Ännu har jag väl inte till 100% kastat in handuken när det gäller fiske från is men denna helg ägnades åt årets båtpremiär. Inget fiske i ösregnet i lördags för min del utan bara förberedelser inför årets första gäddfiske som gick av stapeln i söndags. Likt de flesta utrustningar jag använder mig av står även gäddspöna upptacklade och klara året runt både för gäddmete, spinn och trolling. Då senaste tidens kraftiga nederbörd och nordanvindar grumlat upp älvens vatten rejält så föll valet av gäddfiske vatten till syd västra delen av Vänern. Marcus och jag sammanstrålade på söndagsmorgonen för en drabbning med gäddorna. Denna båtpremiär dag gjorde vi det enkelt för oss så några trollingspön laddades samt några spinnfiske påkar fick följa med också givetvis med enbart haspelrullar. Kasta med multirulle det får "amatörerna" hålla på med. Nej mig får Ni aldrig att gå ifrån mina älskade haspelrullar. Och Ni som påstår man inte kan kasta tunga beten och inte får "känsla" med haspel kan ta och dra något gammalt över Er och bara hålla tyst!

Nädå smaken är som baken, delad. Var och en får skaffa sig en egen uppfattning vilken utrustning som passar hen bäst. Men jag håller mig till haspel vid spinnfiske, multi använder jag enbart till trolling, dragrodd, havsfiske eller liknande, funkar för mig.

Väl på plats gick sjösättningen med en vådlig fart. Marcus hade ett litet eget sätt att sjösätta båten bara koppla loss och knuffa i, den såg jag inte riktigt komma tur jag höll i repet. Med ett brak låg båten och guppade vid bryggan. I med spön och all annan skit och iväg innan kön till rampen blev allt för lång. Flera gäddsugna var på gång, kompisarna Kristoffer o Lars stod närmast på tur. Vi styrde alla 3 mot samma ställe. Marcus o jag samt Lars valde att börja lite längre ut i viken men Kristoffer gjorde taktiskt rätt och åkte lite längre in och hann få ta del av ett hyggligt fiske där innan vi ens hade knappt hunnit komma igång.

Vintern har återvänt till Västra Sverige lagom till båtfiskepremiären. Vi blev inte av med isen och snön i båten på hela dagen.

Men snart var vi redo för dagens drabbning.

Men för våran del kom det att bli en riktigt seg dag vi både trollade och spinnfiskade efter alla konstens regler och provade otaliga beten och upptacklingar. Mängder med både betesfisk och större fiskar som högst troligt var gäddor stod på vissa ställen på rad längs botten enligt lodet men ingen ville förföras av våra beten. Men längre in i viken gjorde alltså Kristoffer ett lyckokast och på långsamt sjunkande vobbler som fördes fram så långsamt att den knappt rörde sig knep han i rask takt 3 gäddor medans det fortfarande var mulet och lite krusning på ytan. För efter första timmens fiske blev det bara bra väder för fiskaren men dåligt för fisket. Totalt vindstilla med därtill strålande sol och man kunde inte annat att drömma sig bort till en blankis och jagande abborrar i solskenet.

Men snart vaknande man ur den drömmen och insåg man satt i en isig båt istället och var ute på ett näst intill omöjligt uppdrag.

Men första timmen i lite "sämre" väder var det inte omöjligt. Kristoffer hittade huggvillig fisk och den största gav honom ett nytt pb på 9,3 kg. Den föll för en röd svart platypus i sjunkande modell. Grattis till den och kanske gott att Kristoffer fick denna och inte jag för jag tror han uppskattade den bättre än vad jag gjort. Jag gläds förvisso fortfarande som ett litet barn för varje fångad fisk men en gädda på 9,3 kg hade jag lite krasst konstaterat att det var en fin fisk men en i mängden bland alla dessa över 9 kg man fått genom åren. (28 hittills över 10 kg men väntar fortfarande även här efter pricken över iet, en över 15 kg. Inget man direkt snyter ur näven hur som helst). Speciellt inte nu för tiden då man max gör 5-10 gäddfisken per år.

Nästan så man trodde vi hade fått blankis igen.......

Trots de ytrre inte fullt perfekta förhållandena kämpade vi vidare och bad om bara lite vind till slut besvarades våra böner och då lyckades vi också spräcka dagens nolla och då vi satte tillbaka denna fisk kom det ett hugg till men det missades och Lars hade fått tre snabba på en liten fläck då vinden återvände men sen blekte det ut igen och det kändes stört omöjligt. En flugfiskare lyckades peta upp en till för nu framåt eftermiddagen hade det vällt in fler båtar från allla möjliga håll och gjort det trångt om saligheten så då fick vi nog och tackade för oss. Nästa gäddtur får nog bli på älven eller på ställen som inte är lika välbesökta. Är ju egentligen lite folkskygg när det gäller gäddfiske och trivs bäst i en vik eller på ett vatten där knappt någon svingat spö tidigare blir dock mer och mer vanskligt att finna dessa guldkorn både på gott o ont.

Fick i varje fall årets första fisk från båt även om det satt långt inne men vem har påstått det skall vara lätt alla gånger.....

Till slut tyckte även en av vikens svanar att det började bli lite väl mycket störande moment från spösvingande människor och simmade där ifrån.

Vi kan i varje fall sammanfatta årets båtpremiär med de klassiska orden vi hade i varje fall tur med vädret och det var gott att komma ut. Nu kan det bara bli bättre fiskemässigt......

Vad som händer nästa helg återstår att se, is eller inte is det är frågan, metepremiär kanske ja den som lever får se.

Sköt om Er så ses vi kanske vid ett vatten nära dig!

Så får man nog tillslut inse fakta att pimpelsäsongen lider mot sitt slut. Fortfarande finns det allt is att finna för oss pimpelnördar men gränsen drar sig allt längre norrut dag för dag och nu är jag inte riktigt rätt taggad för att åka långt i jakten på de randiga rovriddarna.

SM i Luleå gick ju den gångna helgen men då man gjorde en usel insats på vårt DM förra året var man ej värd att deltaga. Kunde varit med i laget men vi valde att avstå då bara en av oss även var kvalificerad individuellt. Vi får ta nya tag i Arvika nästa är istället blir ju som att vara på hemmaplan i jämförelse med Luleå.

Vad skulle man då ta sig till i helgen när man missade pimpel SM, ja vädret fick bestämma. Under lördagen rann allt fiske ut i sanden och jag hade i tankarna att försöka meta lite mört till kommande gäddmete under söndagen. Men när jag satt och intog frukost flingorna ringde Herr Furthmüller och undrade om jag skulle följa med och kolla läget i de Dalslänska åarna. Han kände för att äntligen åka ut på lite fiske igen men behövde en spark i baken för att komma igång och någon som följde med. Sagt o gjort fick bli leta lite färna i Dalslänska åar istället.

Senaste tidens kraftiga regn och stormar gav oss egentligen bara ett val att åka till den ån som brukar påverkas minst av dylika förutsättningar. Men våra värsta farhågor besvarades när vi kom fram. Rekordhögt ärtsoppefärgat vatten och dessutom upptaget på ett av de hetaste ställena av två gentlemen från Uddevalla som under en 40 minuters period då solen tittat fram ändock fått 3 färnor så lite hopp om att åtminstone få fisk tändes.

Men nu när vi kom då började slagregnet med lite tillhörande hagel. Samt att vinden gjorde det nästan svårt att stå upprätt vid parkeringen något drägligare ner i dalgången vid ån men minst sagt vanskliga förhållandena. Men nu var vi här så det var bara stt försöka det bästa man kunde.

Var det rekordlågt i höstas var det helt tvärt om nu. Högre vattenstånd har jag aldrig stött på i detta vattendrag.

Men de hade inte hindrat dessa herrar att dra 3 färnor på förmiddagen.

Jag och Gunter gjorde några utlägg i strömkanterna här men vandrade snart längre nedströms för att söka eventuella bättre ståndplatser för färnan under dessa förhållanden. Och nog försökte vi alltid. Hittade några djupare bakvatten och lite lugnare strömkanter där vi kunde placera våra beten. Vi prövade det mesta, räka, majs, bröd, ost, magott samt stinkande doftextrakt på betena men inget hjälpte och regnet bara tilltog.

Men så för ett ögonblick upphörde regnet och det blev något ljusare och naturligtvis när man tog enda slurken med dricka för dagen nappade det helt plötsligt som en blixt från klar himmel men på något sätt missade jag detta dagens enda napp och minuten senare hände samma sak för Gunter. Klockrent hugg men inget resultat. Vi nötte på här men några fler napp ville det inte bli denna regniga, stormiga söndag. Vi betade av några ställen till men fick se oss besegrade av de yttre omständigheterna denna gång.

Gunter missade sin chans.....

Men nötte vidare och betade av åns alla heta färnahak som dock innehöll lite mer vatten än normalt. Och denna gång kunde vi inte ens säga att vi hade tur med vädret. -Man väljer verkligen sina dagar utbrast Gunter, då han inte fiskat på 1,5 månad. Då satt han på en blank is och drog luns nu var det desto ohetare men å andra sidan nu kan det knappast bli sämre. Nu finns bara en väg och det är uppåt botten är nådd......

Stormarna hade även gått hårt åt skogen och bildat lite nya rotvältor sedan vårt senaste besök här. Men årets första metetur är avklarad och hur det än går är det alltid något visst med att blöta sina meteprylar i öppet vatten för första gången på säsongen. Nästa gång kanske det till och med blir fisk!

Nu får vi hoppas våren kommer på allvar och ett av de säkraste vårteckena är ju att årets Napp o Nytt kommit ut välkommen in att hämta ditt ex.

Och vill passa på att avsluta dagens inlägg med att Fiskeshopen är som vanligt sprängfylld med alla upptänkliga fiskeprylar du kan tänka dig och som vanligt har jag fina erbjudande inför vårfisket. Så hjärtligt välkomna att ta en tur till Fiskeshopen i Trollhättan.

Simma lugnt mina vänner så ses vi vid ett vattendrag nära dig!

Årets andra metepass blev även det ett försök att hitta lite färna och framförallt något bättre förhållanden än översvämmning och lervälling som rådde förra helgen. Även denna vecka fanns det bara tid att fiska under söndagen då lördagen fullkomligt minst sagt blåste bort. Några tappra var ute och kämpade mot vädrets makter men i de flesta fall vann moder jord och de blev utan fisk men några hittade fiskbara vatten och fick några fina borrar och gäddor.

Fortsatt hård vind var utlovad under söndagen så båtfisket efter gädda fick stå tillbaka även denna helg men som tur är har man ju alltid färna fisket att förlita sig på så här års och ryktet hade gått att vattnet sjunkt undan i en närliggande å. Sagt och gjort jag och Marcus bestämde oss för att göra ett försök. Söndagsmorgonen grydde och det ruskade redan betänkligt i trädtopparna så då kändes det bra att ha bestämt å fiske istället för båtfiske.

I dag var det lätt packning som gällde som oftast vid färna fiske. Färnafiske för mig är ett rörligt fiske där man betar av den ena tänkta ståndplatsen efter den andra så ett spö, en håv, bankstick och en stolryggsäck med lite mat till mig och fisken är allt som behövs. Väl framme vid en av denna lilla mysiga å finaste hölja delade vi upp dagens bete emellan oss, en räka till dig, en till mig osv lika skall det vara. Jag tog övre delen av höljan och Marcus den nedre någonstans skall man ju börja. Till vår stora glädje kunde vi konstatera att vattnet runnit undan rejält och klarnat upp något men fortfarande så där lagom brunt. Det var nästan normalvattenstånd så de yttre förutsättningarna var för en gång skull näst intill optimala.

Så här i början av året vill jag gärna köra med en liten feeder med lite mäsk för färnan, vilket mäsk som helst duger egentligen. Idag föll valet på ett vanligt mörtmäsk med lite fiskmjölspellets i bara för att krångla till det lite extra. Kör alltid med enklaste möjliga glidande tackel, trä på ett beteslås ett stopp och sedan en 50 cm tafs runt 0,20 mm. Som huvudlina kör jag 0,10 mm flätlina men skarvar alltid i ca 6 m mono lina 0,26 mm sista biten. Dels för att få lite stötdämpning i kast och lite som töjer när man drillar fisk samt att det står emot bättre mot nötning. Sen kan man givetvis ha mono på hela rullen men det är en smaksak.

Redan i första utlägget med 4 majskorn och några magottar på kroken darrade toppen till och årets första färna var ett faktum. Redan efter några minuter var denna turen en större framgång än förra helgens tappra försök. Och bättre skulle det bli, nappen avlöste varandra men i vanlig ordning fick man byta runt lite bland betena man hade med. Bröd + majs gav de flesta men även räka + majs funkade fint men enbart bröd eller räka gav endast en fisk vardera. Majskornets synlighet var pricken över iet idag. Hade säkert gått bra att bara köra med bara majs men det är roligare att testa runt lite och ibland måste ett byte av bete till för att lura färnan. Lyckades landa 7 färnor på samma fläck på första timmen i vanlig ordning inga jättar när jag håller i spöt men en skaplig på 1580 gr var jag ganska nöjd med. Men ju mer av höljan som las i sol desto sämre blev fisket. Bara en meter djupt här och när solen intagit arenan la det av helt och nya jaktmarker fick sökas. Marcus hade bara landat en på raksträckan nedanför höljan men vi betade av den ena ståndplatsen efter den andra och som brukligt är stod det en och annan färna parkerade under nedfallna träd och jag lyckades kroka några till innan det var dags att ta bilen till nästa del av ån.

Några kanadagäss höll mig sällskap vid första stoppet. De var dock inte sugna på bröd idag vilket var tur så djädra jobbigt att drilla kanadagäss!

Färnorna däremot lät inte vänta på sig idag.

Första färnan kräktes även upp denna krabat när jag skulle lossa kroken. Måste väl ändå vara ett nejonöga? Marcus fick senare under dagen 2 färnor till som spottade upp nejonögon. Det som gjorde mig lite förbryllad var att det ser ut som den är fylld med rom. Skall den ha det nu?? Eller vad skulle det vara i så fall?? Extremt dålig på hur nejonögon funkar, upplys mig gärna Ni som vet bättre??

De flesta var Färnor runt kilot men en pressade sig över 1,5 kg. Älskar dessa härliga vackra stridbara fiskar. Men samma spärr som jag har med abborre har jag med färna men här ligger spärren på 2 kg tycker allt och alla bara halar 2 kgs färnor i parti och minut men jag får aldrig läsa en 2a på första siffran på vågen efter jag landat en färna!!

Mina vänner mörtarna ville vara med ett tag och då var det dags att lämna denna plats.

Vid nedfallna träd är det alltid värt att göra några utlägg. Nu startade dagens vandringsfiske på allvar 15-30 minuter på varje plats. Har det inte hänt något då sök vidare har du dock fått en eller haft några napp återvänd gärna till platsen vid en senare tidpunkt under dagen.

Mycket stock och sten fick passeras under dagen får att nå våra mål. Bävern och stormarna hade gått hårt åt på skogen så på många platser var det rena plocke pinnet men med lätt utrustning tog man sig fram ganska enkelt finns viljan finns möjligheter. Och man vill ju alltid en bit till för bakom nästa krök ja där......eller bakom nästa.....eller nästa. Ja Ni vet hur det blir gräset är ju alltid grönare på andra sidan. Men vi tog oss allt tid att njuta av den fina omgivningen och den orörda naturen och som så många gånger förr nappade det som bäst vid intagande av medhavd matsäck. Just vid en av dessa kaffestunder kom dagens värsta karatehugg annars var de flesta nappen i dag bara små små pillenapp. Men just detta då flög spöt nästan ur hållaren. Naturligtvis skulle dennna fisk också gå fast i en trädrot framför fötterna men efter lite svordommar och allmänt trixande lyckades jag få loss den och den satt kvar. Blev resans största en 50 cm fisk men eftersom jag fick den vägde den bara 1,7 kg.

Hittade Marcus i skogen mellan några träd.

Hittade även några färnor till. Denna långa magra stackare var sugen på att äta samtidigt som mig och bjöd upp till en bra kamp som höll på att sluta illa i en trädstam men tillslut gick det bra till glädje både för mig och färnan som strax lugnt kunde simma tillbaka i ån och begrunda vad det egentligen var som hände.

Många fina hak att beta av i denna mysiga lilla å får allt bli några försök till denna vår tror jag bestämt.

Även de bästa av dagar har ett slut så även denna. Andra förpliktelser pockade på uppmärksamheten så vi fick bryta framåt eftermiddagen men hann med några stopp till och en avslutningsfärna på dagens sista utlägg. Vi kunde summera en underbar dag längs åns stränder och räkna in 13-5 i landade färnor till mig så slutet gott allting gott och vem vet helt plötsligt någon dag kanske även jag sitter där med en färna över 2 kg. Nästan skrämmande kusligt hur jag kunnat undvika att få en färna över 2 kg då jag lagt x antal timmar i vattendrag som innehåller rätt gott om 2 kgs fiskar. Otaliga har gångerna varit då jag visat rena nybörjare lite fina färnaställen och vips så får de sin första färna och den väger 2,1 kg hur svårt kan det vara.......

Dagens sista fisk var också en utsvulten mager stackare men nu har vattnet sjunkit undan och det blir nog lättare för färnan att hitta mat igen och snart sväller rommen och då kanske det är läge att få sin efterlängtade 2 kgs färna men jag tror jag skippar det och försöker gå på 3 kgs med en gång vad tror Ni om det??

Sköt om Er mina vänner så ses vi vid något vatten nära dig!

Efter 3 års uppehåll från havsöringsfiske på Västkusten var det så åter dags att besöka lite saltdränkta klippor på jakt efter några prickiga fiskar igen. Min kusin Daniel Stridh har ju gått och blivit någon form av expert på havsöring under senare år så han hade lovat ta med mig till ett av sina smultronställen. Själv hade jag funderingar om det skulle bli ögonbindel på under vägen ut men det slapp jag. Kan väl avslöja utan att kusinen slår ihjäl mig allt för mycket att vi hamnade ute på Orust till slut. Helt otrampade kustremsor mötte oss denna lördag eftermiddag och det är ju en ovanlig syn så här en vecka in på havsöringssäsongen. Tyvärr mötte oss också ett helt spegelblankt hav. Hade man inte vetat bättre kunde man tro blankisen var tillbaka, nä förresten det var ännu mer stiltje än om det liggat is då hade ytan varit lite ojämn nu var det platt vatten. Och därtill kristall klart vatten och lite sol som bröt igenom och på det lågt sjunkande vatten med ut ström. Underbart att vara ute i men ack så brutalt svåra förhållanden att fiska öring i. Man gör det inte lätt för sig.

Men då vi intagit första fiskepositionen kom det en lätt bris och krusade upp viken. I bland allt som behövs. Började som jag brukade förr med bombarda och 2 flugor på tafsen en förtyngd Micky finn samt en egengjord rosa skapelse som gått hem förr i kallt vatten. Redan i 4e utlägget var det följ av 2 torpeder som båda slog till på flugorna men i min iver att landa min första öring på 3 år blev det ett alldeles för häftigt mothugg och de skakade sig loss på en gång. Men tecken på liv. Daniel som bara flugfiskar vadade försiktigt närmare och vips satt det en 55a på hans fluga som fick simma tillbaka. Strax ett följ till för både mig o Daniel sen dog vinden fullständigt igen och havet återgick till att bli lika slätt som de mest välpolerade dansgolven innan lördagsdansen tar sin början.

Vi vandrade vidare och insöp atmosfären, härligt ändå att vandra salta klippor igen och massa liv i vattnet fanns det mängder av tångräkor, små spigg, märlor och sandmaskar fanns i viken jag genade över. Använder aldrig vadare på kusten bara vanliga stövlar, vadare är fusk och till för amatörer eller för vettiga flugfiskare som min kusin som har förståelsen att vadare endast är till för att lätt komma förbi uddar så man slipper gå runt eller sakta smyga lite utanför strandkanten. Han vadar aldrig djupare än knähöjd och går oerhört försiktigt fram annars skrämmer man ju öringen. Det är ju inne vid land den är för att söka föda och då skall du inte plaska runt där, gör första utlägget från flera meter uppe från land istället.

Nästa vik var helt nedlusad med öring mängder med vak och flera följ men i det klara vindstilla vattnet genomskådade de alla våra förföriska beten smått som stort, garn som plåt. Inte ens en doftjigg hjälpte annars kan det vara dödligt effektivt med doftsatta jigg imitationer av sandmask. Eftermiddagen flöt stillsamt fram i dubbel bemärkelse och vi betade av några vikar och det var fisk i alla men samma visa och på tillbakavägen blev det om möjligt ännu lugnare väder och jag hade några påslag på drag. (Ja så lågt sjönk jag så jag började fiska med drag o upphängarfluga).

Så ännu en gång fick man konstatera att havsöringsfiske inte längre är något för mig och man blev utan landad öring. Får se om vi väntar 3 år innan vi gör nästa försök igen men min kusin skulle ligga på och se till så jag fick upp ögonen för havsöringsfisket igen vi får se hur det blir med den saken....

En rosa kreation som upphängare.....

Och en ögonförsedd micky finn i botten var vapnet n.o 1 för i kväll. Förr i världen en oslagbar kombination då man kunde fiska havsöring, nu för tiden agerar man mest åskådare....

Åskådare till andra som kan det där med öring. Denna öring fick Daniel i att utbrista i ett spontant faan vad grym jag är, sedan resten under kvällen fick man höra,- inte dags att ta en öring nu kusinen....

Om man nu envisas med att bära vadare finns ingen anledning att gå längre än så här. Detta var nog Daniels djupaste vadning för iår och gångerna min kusin är utan öring ja de är lätträknade men så skrämmer han dem inte i onödan heller.

Sällan eller aldrig har vi dock fått beskåda ett mer stillsamt hav än det vi möttes av i lördags.

Under söndagen skulle det dock bli andra bullar bakade. Tillbaka till mitt älskade sötvatten bar det i jakt på en av favoriterna den randiga rovriddaren abborren och det var tänkt att bli årets första riktiga abborremete i öppet vatten. Men alla jiggar och hårdbeten fick följa med ut också för vi visste ju inte hur många eller få mörtar som behagat simma in i mörstugan så betesfisken kanske inte skulle räcka till 2 personer. För idag skulle det bli kajak vs båt. Då Pontus gått och köpt sig en kajak och blivit sådandär kajakfiskare.

Jag däremot skulle låna Pontus gamla båt som låg kvar i sjön vi skulle till för jag håller mig till båt. Finns inte på världskartan att jag skulle sätta mig i en kajak. Det räcker att se på när Joel Abrahamsson kämpar mot vågorna och bångstyriga jättemonster till fiskar med blod, svett och tårar som följd och han kan inte vara lyckligare än just då. Så inser jag att nä mig skulle inte det ge mig något jag får alldeles precis lagom mängd adrenalin kickar ändå, bara låna Pontus båt ger ju det....mer om det strax....

Vi behövde dock inte varit oroliga att vi inte skulle haft bete så det räckte även om man fick en liten klump i halsen när man fick se denna gädda fast i mörtstugan men under den fanns det minst ett 80 tal fina betesmörtar i 10-15 cm klassen, perfekta abborrebeten.

Så återstod bara den lilla detaljen att fixa i Pontus båt så jag också skulle kunna komma ut på böljan den blå som idag var i uppror. Då det naturligtvis när man minst behöver det blåst upp till storm under natten. Var var den vinden igår när man behövde den?? Nu gladde den lika mycket som ett extra sandkorn i Sahara öknen.

Men var sjuttsingen var Pontus båt?? Inte där den skulle vara i alla fall men väl längst in i viken under ett par träd låg den och guppade med vatten upp till relingen. Hade du inte dragit upp båten för vinterförvaring, undrade jag lite försynt?

-Jo men kanske lite slarvigt, drog bara upp den lite lätt och la ankaret i kanten, svarade Pontus lugnt.

Ja så kan man ju också göra men det är inte rätt. Kanske så man vinterförvarar båtar här på landet?? Vad vet jag. Men hur som helst vi nådde båten utan att behöva vattenfylla stövlarna och endast ca 45 minuter senare hade vi tömt den på vatten. Bara att finna att bottenpluggen var sprucken och det forsade in nytt fräscht vatten. Men med lite dunkande med ankaret var den på plats igen och fått tryckt i lite kvistar så var det tätat. Och årorna var nästan i topp trim jag skulle inte behöva ta med egna de var bara lite slitna. Det är Pontus språk och betyder att det finns en hel väldigt rutten åra samt en halv avbruten. Men fick snickrat ihop dessa till ett fungerande par och så var vi redo. kajaken låg redan och guppade så nu var det hög tid att ge borrarna en match.

Så kunde då kampen kajak vs båt börja.

På senare tid har det gått troll i mitt fiske och inte mycket stämmer eller går som det är tänkt. Även när vi väl kom ut på vattnet fortsatte mitt oflyt med inledningen på årets fiske i öppet vatten. Ville rigga ett flötmete till då vi hade så gott om beten kunde jag också gå all in på flötmete men man är ju ivrig att komma igång så jag hystade ut det färdigtacklade flötmetet direkt vid första stoppet vid en fin kant där jag haft bra pimpelfiske då is infunnit sig vid denna tid på året. Men när jag skulle kasta i ankaret råkade jag trampa på bottenpluggen så den släppte igen och vatten forsade in och tydligen var inte Pontus spöhållare heller i bästa skick då den vek sig direkt och spöt ramlade i vattnet och drev iväg. Vad göra först? Rädda spöt eller hindra att båten blev vattenfylld till relingen igen för det fullständigt forsade in. Valde det sistnämda och bankade i pluggen igen och fick petat ned lite diverse småsaker i springan så vips var det tätt och höll sedan dagen ut. Upp med ankare och hämta spöt som guppade iväg så fint i vågorna, då det var samma utrustning jag fiskade bombarda med igår blev det i varje fall ordentligt avsköljt från saltvatten, man får försöka hitta ljusglimtar i allt.

För just nu ville jag bara sjunka under jorden och kanske gå så långt som att börja med frimärksamling eller nått. Men tog mig samman och efter mina sedvanliga svordomsramsor så jag fick rensat luften lite var jag också igång med fisket på riktigt. Pontus hade hunnit med en gädda men ingen borre. Första ställena vi fiskade av upplevdes så gott som fisktomma. Detta är allt annat än en lätt sjö men chansen finns här till abborrar på över 2 kg (åtminstone om man inte heter J. Stridh för han får aldrig över 1,5 kg det vet väl alla vid det här laget).

Vi letade vidare över den vindpinande sjön idag och Pontus fick ett rejält träningspass med paddlarna. Jag fuskade lite idag och tog hjälp av elmotorn att hålla båten och vid förflyttning. Till slut ploppade mitt ena flöte och dagens första krigare var ett faktum en dryga halvkilos och nu blev det lite action i en annan fin brant där det stod en hel del betesfisk placerad och varje sväng förbi den fläcken gav minst ett hugg för någon av oss. Jag hade ju släpat med hela abborreutrustningen med alla dess upptänkliga beten och prövade det mesta men hur man än presenterade ville de inte ha plåt o plast idag utan äkta vara var det som gällde. Så vad skall man egentligen med alla dessa konstgjorda beten till när man ända dominerar fullständigt med ett 10 gr glidande flöte och en enkelkrok aptrerad med en mört?

Tur för mig att de flesta är så bekväma att de varken orkar eller ens har kunskapen hur man skaffar beten för några flöten o krok blir ingen redskapshandlare rik på. Därför skall ni fortsätta använda plåt o gummi😉.

Snart blandade även gäddorna in sig i dagens fiske, de visste väl inte bättre att mörtarna var avsedda för abborre och inte gäddor. Men alltid roligt med lite bonusgäddor på de lättare abborreprylarna och med f.c tafs på 0,35 mm och blixtsnabba mothugg klarar man de flesta gäddor inte i närheten att få några grejor avbitna idag trots 6 landade gäddor och x antal missade gäddhugg. Dock inga enorma bestar direkt men väl gäddor på fina 3-5 kg på de flesta. Med en topp på nästan 6 kg men vi var ju här för abborre så dessa ville ju helst undvikas. Och visst blev det några borrar till även om det var långt emellan och inga jättar där heller. En 40 cm i topp för mig och en något finare tappad alldeles vid båten när jag skulle plocka upp den men så kan det gå. De får ha chansen de med de små liven.

Första fisken landad och humöret steg med en sådär 1000% och alla bekymmer och tankar på att börja med frimärksamlande var som bortblåst med den tilltagande vinden.

Pontus krigade på bra också i sin kajak.

Helt plötsligt var man i gammal god form igen.

Kom dock in i ett tillfälligt gäddrace av misstag med 3 landade på 15 minuter.

Pontus med ännu en fångst från kajaken. Hur gick då kampen, kajak vs båt? Tja rätt så lika 9-6 i landade borrar till Pontus och 6-4 i landade gäddor till mig så med en hårsmån måste jag väl erkänna att denna gång vann nog kajakfiskaren knappt, 13-12 i landade fiskar. Även om jag hade störst både abborre o gädda. Så vete tusan om inte båtfiskarn vann ändå eller??? Men dagen utkristalliserade sig till slut ändå till en lyckad tillställning. Vädret slog om igen och vinden avtog och solen sken från en klarblå himmel hela dagen och termometern kämpade upp sig till + 16 gr och vi fick lite fisk och räddat Pontus båt från vrakdöden vad mer kan man begära av en söndag, inte att få en 1,5 kgs abborre väl?!?

Söndagen avslutades nästan som lördagen inleddes i totalt bleke.....

Så här fäster jag mörten för abborremete. En enkelkrok försiktigt i överläppen allt som behövs.

Skitfiske på Er mina vänner.

Och simma lugnt så ses vi vid ett vatten nära Er. (För Ni kan vara lugna frimärksamlandet ligger långt borta.....).

Denna vecka fanns det bara tid och möjlighet att blöta krok under söndagen. Jag o Rainer hade bestämt att åka in till metropolen Grästorp för en batalj feeder mot take a part vid Nossans strand.

Egentligen var grundplanen att ta ett träningspass i Lidan inför de stundade tävlingarna i detta vatten men då vädergudarna envisas med att skicka ned iskalla nordanvindar valde vi Nossan i stället då det ligger lite mer vindskyddat man blir ju bara bekvämare o bekvämare med åren.

Söndagsmorgonen grydde och det blåste som utlovat en isande kall vind från norr men solen lyste från en klarblå himmel och väl framme vid "vår" lilla glänta vid Nossan var allt som det brukar här, knappt krusningar på ytan trots att det ristade rejält i trädtopparna.

Jag skulle inviga mina nyinköpta Drennan Acolyte ultra 11ft feederspön idag medans Rainer skulle fiska in sitt nya i varje fall för honom take a part. Så det blev naturligtvis en tävling, feeder vs t.p. Och då får man ju självklart ha lottdragning om plats som sig bör. Rainer ordnade stickdragning och jag drog till mig nedströms kantplats (någon förvånad??) medans Rainer fick nöja sig med uppströms kantplats.

Här är Nossan inte ens 20 meter bred så inte långdistans direkt som gäller här. Utan jag clipsade upp mina spön på 15,5 m idag då det var något lite djupare där än övriga ån inbillar mig att fisken gillar gå där det är lite djupare i detta iskalla vatten. Väldigt lågt vattenstånd redan och nästan ingen ström undrar hur det skall gå för våra åar om vi får en liknande sommar som den gågna??

Vi startade prick klockan 10 och bestämde fiska 5 timmar. Rainer hystade ut sitt mäsk medans jag startade med en medium 20 gr cage feeder och la ut 3 st i grunden med några få döda magott i. På med 3 röda maggott och metesäsongen var igång på allvar. Nappen lät inte vänta på sig utan småmört o björknor kastade sig över betet ganska omgående.

Rainer i mäskningstagen.

Lite spartanskt på min plats idag ibland får det räcka med stolryggsäck.

Mäsket som användes idag. Hälften av varje. Men som vanligt när man sitter nästan själv hade man nog kunnat ta precis vad som helst men föredrar oftast mörka blandningar då det i de flesta fall harmonerar bäst med bottens färg. Bytte snart till en liten feeder så trots mängder av fisk i antal så räckte drygt ett kilo mäsk mer än väl för en rolig dag. Skulle däremot haft mer beten med mig lite mer klippt mask o fler döda magott hade nog hjälp hålla den något bättre fisken kvar på plats när den väl kom.

Det fortsatte nappa på i varje utlägg för mig medans Rainer fick lite glesare mellan nappen. Han fiskade nog lite väl lätt i början men byte till 3 gr flöte istället för 1 gr gav lite bättre kontroll över tacklet och snart kunde även Rainer lyfta in den ena efter den andra. Efter drygt en timme dök det upp lite braxen på platsen och man kunde börja trycka i lite mer beten och snittet på fisken ökade men hade inte tagit med så värst mycket beten idag och när de började sina avtog snart också braxens intresse och småmörten tog överhanden igen. Vi fick till och med publik under sista timmen vi fiskade, Gunter smög omkring i buskarna för att se om han kunde lära sig något....

Rainer fick ett tekniskt avbrott efter dryga 4 timmars fiske då hans tackel ej längre ville leva istället för att hänga på ett nytt valde han att börja plocka ihop han var ju redan hopplöst efter en viss feederfiskare och jag bröt också upp lite i förtid. Vi bestämde att plocka ihop och göra ett litet stopp på ett färnaställe på vägen hem istället. Efter en snabb titt i keepneten och några ännu snabbare foto återutsatte vi vår fångst och vi kunde bara konstatera att idag segrade feeder i kampen mot t.p.

Dagens vinnarfångst. Det blev trots isande nordanvind och bara några fåtal + grader i vattnet och i stort sett avsaknande av ström en ansenlig mängd fisk även om braxen var lite färre än normalt på denna sträcka var man ändå tillfreds med dagens fiske. Och alltid roligt med lite blandad kompott, mört, björkna, braxen, löja och sarv och senare även färna lurade man idag.

Och spöna kändes grymt sköna och kommer bli väl använda framöver på allt feederfiske vid kortare avstånd än 40 meter och då man ej behöver några tunga feedrar för det är de ej avsedda för då kommer deras storebröder mer till pass.

Det korta stoppet innan hemfärd resulterade idag endast i en liten färna men en färna är alltid en färna.

Nu stundar snart påsken och det återstår väl att se vad den har i sitt sköte....

Aslutar med vad jag trodde äntligen var mina första borrar över 1,5 kg men det var någonting som inte riktigt stämde.

De visade sig vara av arten tygabborre och helt fyllda av bara luft o bomull så de vägde bara några hekto på sin höjd, sabla osis.....

Sköt om Er o Glad Påsk så ses vi vid ett vatten nära dig!

Så fick man chansen att ha 4 dagars sammanhängande ledighet. Lyx i min värld, får tacka den där Jesus som orsakat denna högtid som vi väljer att fira med fjädrar på björkris, ägg, godis, påskkärringar o påskhare som Johan Glans konstaterade för några år sedan i sin show att påsken hade inte gått att få igenom nu....

Normalt sett skulle båten ha liggat på sin plats i älven och gäddan liggat risigt till nu men pga olyckliga omständigheter har annat prioriterats så fick hålla tillgodo med landfiske. Och då lockar smygandet efter färna i små halvt okända gemytliga åar klart mest.

Under långfredagen ville Billy ha en guidad tur efter färna tyvärr skulle det visa sig att ån vi valde denna dag inte alls var på humör. Men vi fick mycket motion då vi vandrade mellan spot efter spot över stock o sten. Några andra fiskare som var där hade däremot intagit en mer avslappnad stil och försökte nöta upp de stora på en av åns hetaste platser vilket resulterade i en gädda så vitt jag förstod. Själv lyckades jag dock peta upp en färna i denna fina lilla hölja på favoritbetet n.o1 då det trögar till sig o vattnet fortfarande är relativt kallt. Hemgjord ostpasta baserat på gorgonzolaost sviker sällan så heller inte idag. I dag blev den lätta packningen inte lika lätt då det var minus grader på morgonen och sedan över 20 gr varmt på dagen så hade man ju släpat med sig alldeles för mycket kläder men hellre kunna ta av än behöva ta på och sakna!

Vi kämpade på och fick åtminstone massor av frisk luft och Billy skapade nog årets första bonnabränna och fisk fick han åtminstone men fel sort. Jag förmådde till slut att lura 3 färnor under dagen, tyvärr blev Billy utan så denna dag var jag ingen vidare guide. Bättre gick det någon dag senare i samma å då en kund till mig tog med sig sin bror på sitt livs första färnafiske. 15 minuter senare satt han med en respektabel färna på 2490 gr i famnen. Är det detta som kallas nybörjartur tro?

Men tror ändå Billy lärde sig lite om var, när och hur gällande färnan och det kommer fler chanser.

Men för min del var det i vanlig ordning de mindre färnorna som högg på mina beten.

Billy kämpade tappert men blev utan färna, som guide skulle jag naturligtvis ha tittat lite på Billys tackel innan start och ändrat om det lite då han faktiskt missade 3 klockrena färnahugg. Och lite bättre förhandsinfo från mig hade kanske lett till krokad färna, jag skall skärpa mig till nästa gång!

Men dessa små åar har verkligen sin charm kommer definitivt bli mer av denna vara i framtiden.

För egen del innebar nästa chans att tampas med färna nu igår annandag påsk. Jag och Janne skulle ta oss an en av alla våra små Dalslänska åar som skulle få ett besök för första gången på över 20 år av mig. Och här var allt sig likt, som om tiden stått stilla och jag tror knappt någon färnafiskare trampat åns kostigar på dessa 20 år som förflytigt sen jag senaste trampade dessa marker. Ån är väl inte känd för att ha de allra största färnorna men väl chans till 2 kgs och det räcker för mig som trots över 30 års letande inte funnit någon 2 kgs än, (vissa behöver ju tydligen bara 15 minuter). Första höljan nedanför en kvarn är det nog iofs en del som fortfarande doppar sina krokar i då man i stort sett kan sitta i bagageluckan o fiska, Folk blir ju bara bekvämare o bekvämare och går så lite som möjligt. Då gör jag tvärt om och vandrar gärna. Men vi startade i ovan nämda hölja men den var redan nu på morgonqvisten helt indränkt i sol och färnorna var skygga som den ljus skyggaste ficktjuv som gömmer sig i skuggorna redo att slå till.

Endast en felkrokad braxen gav den idag så vi vandrade snart ned till de obesökta ställena som dessutom vilade i lite behövlig skugga, gott både för oss o fisken. Redan olidligt varmt för min smak, hur skall detta sluta egentligen? Är vi på väg mot en lika torr o varm sommar som förra året? Kan innebära katastrof i så fall för våra vänner under ytan. Men idag porlade ån som den skall men snart sinar även denna om det fortsätter. Vi fann dock huggvillig färna och fick känna lite på dessa underbara stridbara vackra fiskar. Ostpasta levererade bra idag med även om hederligt bröd stod för merparten idag. Räka, majs, mask o andra mer eller mindre vanliga beten gjorde sig inte besvär idag.

Nu är denna å även full av diverse andra olika vitfiskar så snart blandade mörtar, braxen, björknor och diverse olika hybrider in i bilden och det var bara att vandra vidare. Vi hann fiska av en åsträcka på 1,5 km idag både fram och baklänges, även här finns massor av tänkta ståndplatser att beta av så det är bara att gå på. Fiskar sällan längre än 30 minuter på varje spot om det inte händer något. Och idag var det helt annorlunda humör på färnorna än i fredags, fanns de bara där nappade de omgående.

Visst man kanske hade lyckats nöta upp någon stor om man varit en annan typ av människa som orkar sitta och tjura på samma ställe, jag är inte den typen utan gillar utforska och hitta nya ställen. En gång i tiden åkte jag också runt en del till alla dessa "inneställen" som besöks mer frekvent av specimenjägarna men kom snart till insikt att det var inget för mig bara för att kunna få någon regga som vissa nästan jagar livet ur sig för att få. För mig gäller det hellre att hitta eget och kunna se vad ens hemmavatten har att erbjuda i en lagom stillsam takt.

I dag förutom feederspöt fick även ett matchmete följa med för trottingfiske. Kan vara grymt effektivt att trotta ett avonflöte in under träd eller styra in i bakvatten och fiska av lite längre sträckor. Riktigt roligt idag att denna metod lurade upp dagens största, inget märkvärdigt men väl en fin färna på 1620 gr så visan för mig fortsätter ganska många färnor men inga av riktig kaliber men jag är lika glad för det. Vackert väder, orörda åar, trevligt sällskap och massor av naturupplevelser vad kan man mer begära egentligen.

Än porlar ån som den skall och förutom lite vårglada bönder var det endast naturens skönsång som omgav oss idag, en lisa för själen!

Och färnorna var mer sammarbetsvilliga idag. Vi fick väl ca 30 stycken idag på 2 personer jämt fördelat för rättvisans skull.

Även en hel del andra fiskar slök bröd och ostpasta med god aptit.

På tillbakavägen hade det hunnit bli lite skugga över hölja 1 och nu ville dess invånare vara med också.

Blev en hel del skapliga hybrider idag för i vanlig ordning är det väl hybrider mellan björkna o braxen. Knappast varken rena björknor eller braxen. Är själv oerhört skeptisk till de flesta s.k björknor om de passerar 600 gr. Endast DNA test med hjälp av fjällprov kan ge dig 100% svar men jag nöjer mig att det blev nytt pb på björknalik fisk idag. Riktigt trevliga kämpar var de i varje fall, värre än färna i samma storlek.

Dagen avslutades med ett godkänt gäddbete på 525 gr. Med mört har man ju haft lite mer flyt genom året och sniffat upp 2 över kilot och minst ett 10 tal till över 900 gr i hemmavatten. Men fortfarande anser jag att varje mört över 500 gr är värd att uppskatta.

I år kommer nog tävlingsfisket få stiga lite åt sidan för liknande turer som dessa som avverkades under påsken. Bättre avkoppling från livets alla vedermödor får man leta efter.

Sköt om Er så ses vi vid något vatten nära dig!

I söndags blev det åter chans till lite färna fiske. Börjar mer och mer svänga tillbaka till detta stillsamma metet i sakta mak med lätt utrustning smygande längs en å. Har tappat lite av mitt gamla tävlingsug men det kanske kommer tillbaka men några tävlingar lär det ju bli. Fast nu var det åter dags att bege sig till Dalslands lite mer bortglömda åar i jakten på den efterlängtade färnan över 2 kg.

Jag och min nya följeslagare Jan Johansson begav oss iväg mitt på dagen då jobb och annat otyg satte stopp för tidigare avfärd. I dag mötte oss minst sagt en vindpinad Dalslands slätt. Dammet yrde på åkrarna efter böndernas harvar som gick varma denna söndag och sågspånet flög i högan sky vid kvarnen vi hade tänkt starta vid. Planen idag var att fiska av denna å hetare ställen under ca 4 timmar för att sedan åka och reka o fiska resten av kvällen vid helt otrampade åsträckor (vad vi trodde var otrampad mark alltså). I dag fiskade vi oss i ganska snabb takt nedströms och beatde av den ena ståndplatsen efter den andra och precis som vanligt för min del nappade det en färna här och var fast av mindre kaliber i vanlig ordning. Men skam den som ger sig söker 1000 gånger hellre i dessa mer eller mindre okända vattendrag än sätter mig och häckar vid ett mer känt vatten bara därför att. När vi till slut nådde det stället som gav bäst sist blåste det så mycket här att vindsnurran riskerade att välta omkull så få ut ett trottingtackel till andra sidan under trädgrenarna som var så effektivt senast var bara att glömma nu. Fick bli lite bottenmete här i stömkanten men bara björknor i parti och minut vad man än betade med. Verkade dock älska ostpasta mer än något annat.

Nu när vattnet börjar bli varmare kör jag inte så mycket med feeder o mäsk, drar mest in oönskade firrar, utan vandrar ännu mer max 15-30 minuter på var plats om ingen färna visar intresse. Sitta o nöta för att man tror en jätte står o lurar på en viss plats inget för mig.

Så när björknorna dominerade här idag var det bara att vandra tillbaka och avsluta där vi började och nu var förhållandena bättre i översta höljan, då kvarn ägaren valt att starta "rätt" turbin. Och färnorna hade varit snälla och ställt in sig i ledet. På 30 minuter tar vi i snabb takt 3 var i fint stridbart skick innan jag äntligen får ett lite bättre drag i prylarna på världens mest klassiska färna bete, barkis! Och så helt plötsligt låg den där min första färna över 2 kg, hur svårt skall det vara egentligen? Har ju fiskat färna bara i en sådär 35 år så det var väl dags nu. I ärlighetens namn har man väl inte lagt sjuka mängder tid men ändå. Kan detta ha varit proppen ur, framtiden får utvisa kanske kan bli en specimen metare av mig också, vem vet.

Dagen började som vanligt, fisk får man men ingen 2a i kolumn ett på vågen.

Men så stämde plötsligt allt och de växte lite grann...

Även janne fick en rolig halvtimme. Ena stridbara färnan efter den andra.

Och till slut stod det en 2a i kolumn ett på vågen knappt man trodde det var sant. Nu tror jag jag skippar 2,5 kgs gränsen och går direkt på 3kg😂. Skämt och sido skall fortsätta mina vandringar längs våra mindre vattendrag där ute i de mörkaste skogarna i jakten på fiskar som kanske aldrig sett en krok. Den som söker han finner för att följa John och besöka vatten såsom tex Flian för färna o id och Rögle dammar för braxen, Antorpa för sutare, Kalmar sund för borre osv där specimensvärmen drar fram ja det betackar jag mig för. Högaktar alla som orkar med detta varje år i jakt på grammen men helt verklighetsfrämmande för mig. Vill jag sitta o trängas med likasinnande ja då har jag mitt tävlingsmete. När jag fuskar med lite specimen ja då vill jag nog vara så ensam det bara går jag, mitt spö och mina tankar...

Nöjda med vad denna lilla å gett oss idag begav vi oss till nya jaktmarker men döm av vår förvåning då vi fann hela 3 andra metare vid nästa stopp som vi trodde var i stort sett otrampade marker men den berömda djungeltrumman har ju ekat över nejden och skvallrat om en färna på runt 2,8 kg från dessa trakter så helt förvånad blev man kanske inte ändå. Vi drog oss ännu lite mer norröver istället här var det för trångt......

Hittade till slut lite roliga strömkanter o andra intressanta tänkta ståndplatser men inte ett pet, så här långt upp i vattensystemet finns inte många färnor men får man någon här kan det ju vara ännu en 2a och kanske väl det för den lycklige. tyvärr blev det inget mer liv för oss men alltid lika kul att se vad som finns bakom nästa krök där man åtminstone själv aldrig strövat fram. Nästa gång får det dock bli ett gammalt kärt återseende i dessa trakter där jag är i stort sett säker ingen fiskat på de senaste 10-15 åren då djungeltrumman inte funkat här......Vad det kommer ge jag det återstår att se.

Vi betade av åtskiljliga tänkta heta platser efter flytten till ny å men endast ett misstänkt färna napp och en gädda som ville försöka på sig att äta feeder var det närmaste vi kom fisk efter platsbytet. Men nog såg det vrålhett ut på några ställen, vi kommer igen.

Nu närmast stundar dock årets första metetävling för min del. Vår egna Västra meteserie drar i gång traditionsenligt i Lidan, dammade av take a partet i går och bytte elastic i topparna för braxen köttning i Lidan men förhands infon skvallrar om sjuka mängder löja.......nja inte riktigt vad jag känner för nu, kämpa med löjpiskan i 4 timmar. Får se vad som faller mig i smaken försöka fiska det jag tycker är roligt och få en hedersam 5e plats eller återigen underkasta mig löjslitet och kämpa om segern. Men mycket kan hända med vattnet innan onsdag, får lita på min Lidan rutin och se om den är lika snäll emot mig som den brukar vara o braxen står på kö på min plats, ja försöka duger......

Sköt om Er så ses vi vid ett vatten nära dig!

Som traditionen bjuder startade vi upp årets Västra meteserie i riksbekanta Lidan på självaste 1a maj. Hela 33 hugade metare hade anmält sig till start och gamla rekordet på 32 var på väg att slås. Men som vanligt fick några kasta in handuken i förväg, en del pga av sjukdom andra pga jobb som kom i vägen och så den numera klassiska försovningen av en viss metare, nämner inga namn. Så till slut var vi 28 som stod redo på cykelvägen klara att lotta till oss årets första peg i Västra meteserien. Skaraborg hade redan haft ett av sina DM här i söndags och då var löjan talrik och mest småfisk och en del braxen så man la ju upp taktiken efter det men hoppades braxen kommit igång lite bättre.

Dammade av take a partet i veckan och rafsade ihop lite lämpliga tackel, undrar om man någonsin kommer knyta några nya tackel sist jag inventerade slutade jag räkna vid 500 st färdiggjorda t.p tackel. Speciellt som jag på senare år tappat lite av gnistan för tävling och det blir mindre av den varan men fortfarande är det allt sjukt kul när man väl sitter där och får uppleva stämningen och det goa tjötet bland deltagarna.

Lottade själv till mig peg 22 idag som motsvarade plats C6 då vi idag delade upp sträckan i 4 sektioner med 7 på varje. Så det blev en plats bland vassen lite längre nedströms och i vanlig ordning ingen kärra att dra grejorna på pga platsbrist i bilen men då man arrangerar blir man ju lite sen ut på sträckan så då står det ju massor av övergivna kärror och skräpar längs kanten bara plocka en. Mannen som förbarmade sig över mig denna gång var alltid lika genomtrevlige Lars Lind. stort tack Lars för lånet av kärran.

Väl framme på min plats var de andra i stort sett färdiga med upptacklingen men tack vare lånet av kärran slapp jag ju gå 2 gånger och hann gott och väl få ihop mina prylar också. I dag bjöd Lidan på ett fantastiskt meteväder, helt vindstilla och så där alldeles lagom varmt med lite molntäckt himmel men ingen nederbörd. Ja de yttre förutsättningarna kunde vi verkligen inte klaga på därtill var det också lite ström i vattnet precis perfekt för att ge riktigt bra fiske.

I dag fick det bli lite på rutin och hoppas de gamla takterna satt i så satte upp mina vanliga 4 toppar på 12,5 m t.p 3, 4, 5 och 6 gr vanliga runda flöten riggades. Tänkte dock starta dagen med ett kort t.p på 7 m då de fått bra inne vid kanten tidigare denna säsong och låta huvudplatsen gotta till sig lite. Var väldigt dåligt förberedd på betesfronten för egen del hade mest sett till att andra som beställt beten av mig fick sitt och jag fick stå lite åt sidan. Hade endast 4 dl död maggots och ca 0,5 kg mask att tillgå som bete till mäsket. På tok för lite en dag som denna skulle det visa sig.

Dunkade ut 12 stora bollar i grunden med lite bete i och koppade ut 8 bollar på detta med så mycket beten det gick att trycka i dessa. De fick bli dagens bas och så blåste jag igång fisket 11.00 och upptäckte att varken håv eller back up löjspöt var uppsatt men ingen fara på taket de var snart gjort. Startade med det korta t.p där jag la i 5 mindre bollar i grunden men ingen omedelbar respons. Grannarna började hala löja. Fick endast en liten abborre på kort platsen första kvarten så jag gick också över på lite löja men idag var det verkligen inget drag på de silvriga så jag konstaterade snart att jag var alldeles för ringrostig att sitta o dra löja. Hade nog behövts hela världens smörjolja för att få igång det gamla maskeneriet.

Så ingen återvändo ut med t.p spöt efter en halvtimme och småfisk napp direkt, helt sjuka mängder småfisk i början som i stort sett var omöjliga att kroka trots 16 krok och endast 2 maggot de ville liksom inte äta. men en och annan liten platt björkna och micromört petade man upp.

Redo för start och årets första insats för egen del bakom tävlingsprylarna.

Kraftigt bombardemang från de flesta ramsan panka, panka kom och tanka ekade över nejden.....Glömde dock dra den klassiska besvärjelse ramsan brax, brax nappa strax så inte undra på det inte riktigt gick min väg idag.

Fick första braxen efter en timme men det var lite segt för de flesta men några hade bra drag från start men jag fick kämpa för att få fisk till min plats. Åtminstone nappvillig fisk, fick några braxen till timme 2 men var alldeles för långt emellan och nu började flera komma igång riktigt bra, ut med lite mer mat men fick ju snåla då jag inte hade så mycket ville ju det skulle räcka hela tävlingen men skulle gått på hårdare, en boll efter varje fisk hade varit melodin idag och hade jag nyttjat mina resurser lite bättre hade jag nog ändo kunnat gjort så, men lätt att vara efterklok.

För plötsligt efter 2,5 h vaknade min plats och det kändes lite som fornstora dar i Lidan, braxen stod på kö och nappade stjärt i stjärt och i min iver att komma ikapp missade jag i koppningen och tog 4 fiskar i stöten innan en boll åkte ut och efter ett tag visade det sig vara på tok för sällan så stimmet drog vidare och var sen mycket vanskligt att få tillbaka. Men nu funkade 6 gr tacklet klart bäst med 10ans krok och helt fullt med maggott på eller ett par maskbitar + maggot så nu var de verkligen i ättagen från noll till hundra på en sekund. Men då jag var för slapp med mäskningen blev det ej någon upphämtning i resultatlistan idag utan fick nöja mig att väga in 11,7 kg som räckte till en 5e plats. Klart jag inte är nöjd resultatmässigt med detta men ändå nöjd över att troligtvis kommit på vad man gjorde för fel idag.

En liten tröst i bedrövelsen att inte ro hem med segern är väl att jag inte tappar speciellt mycket fisk som vissa verkar göra här i Lidan men idag fick jag ju inte så många till att nappa istället så då blev det som det blev. Tappar faktist väldigt sällan fisk, det största felet jag ser andra göra är väl att de gör alldeles för slappa mothugg och inte driver in kroken ordentligt. Sedan sänker de spöt innan de drar in och det blir slaklina. Ställ rollern lite snett bakom Er i stället och gör mothugg snett åt sidan och för sedan bak spöt i en och samma rörelse så slack ej uppstår. I detta startfält skall gudarna veta att det verkligen inte bara är att ställa ut grejorna......utan alla detaljer måste sitta. I dag missade jag att de tålde så mycket underhållsmäskning men jag upptäckte snart att de var extremt villiga att ta on the drop idag och att pimpla med tacklet och låta det falla genom vattnet var det som snabbast gav napp idag.

Gärs var det däremot gott om vissa stunder med detta utmärkta lakebete gjorde ingen människa glad idag.

Niclas Karlsson förvaltade sin guldpegg mycket bra och avgick med segern på sekton C. Här med en liten del av sin segerfångst på 20,8 kg.

För egen del fick jag säga blä om min egen insats och bara bita ihop och komma igen någon gång i framtiden.

D sektionen lekte Christer Pantzar hem på 19,4 kg.

A och B sektionen har jag tyvärr inga bilder på då andra skötte den invägningen men där uppe var det riktigt braxenbonanza idag och på B sektionen fann vi dagens totalsegrare Johan Matsson med en stabil insats som lede fram till fina 27,48 kg i keepnetet.

För Er som undrar återutsätts all fisk efter så skonsam hantering som möjligt direkt efter invägning. På A sektionen stod väl ända Håkan Nyborg för dagens överaskning då han där avgick med segern med sina 22,8 kg. Han har ju själv uttryckt sig som så att enda chansen för mig att vinna något på denna serie är att bli ihoplottad i lagtävlingen med en som får massor med fisk men idag såg han till att fixa priset själv. För i den lottade lagtävlingen gick första priset till Johan Matttsson och Andreas Sanberg som slet ihop 47,46 kg.

Grattis till alla vinnare och nästa gång vi ses på Västra meteserien ja det blir först den 30/6 då en feedertävling vid Göta älv nedanför Edet Rasta i Lilla Edet står på programmet.

Avslutar med en komplett reultatlista för tabellbitarna.

Resultat VMS 1 Lidan 20190501

Peg, metare, vikt, placering
A1 Michael Hjelm 10400 gr 6
A2 Mikael Tono 21340 gr 2
A3 Inge Rickardsson 8480 gr 7
A4 Rainer Mass 15880 gr 4
A5 Håkan Nyborg 22840 gr 1
A6 Lars Lind 19200 gr 3
A7 Kristian Ekman 10920 gr 5

B1 Robin Nyborg 14240 gr 6
B2 Jan Persson 16780 gr 5
B3 Johan Mattsson 27480 gr 1 Totalsegrare
B4 Jan Svensson 12380 gr 7
B5 Shaun Keavney 19940 gr 4
B6 Andreas Sandberg 19980 gr 3
B7 Daniel Blom 25220 gr 2

C1 Niclas Karlsson 20820 gr 1
C2 Jens Jungevik 6160 gr 7
C3 Jonas Jansson 16220 gr 3
C4 Tommy Lindblom 18180 gr 2
C5 Thomas Askolin 6180 gr 6
C6 Jonas Stridh 11700 gr 5
C7 Pierre Eriksson 13060 gr 4

D1 Thomas Söderlund 10240 gr 4
D2 Christer Pantzar 19400 gr 1
D3 Charles Fasth 16200 gr 2
D4 Gunter Furthmüller 6560 gr 6
D5 Pelle Hagman 9880 gr 5
D6 Billy Affelin 4520 gr 7
D7 Stig Borlinger 10400 gr 3

Lottade lagtävlingen vanns av Johan Mattsson och Andreas Sandberg på 47,46 kg.

Sköt om Er och simma lugnt så ses vi vid ett vatten nära Er.

Välkommen, välkommen sköna maj, besjöngs som brukligt den 1a maj och vips var isande kall nordanvind här och hagelskurarna har avlöst varandra och mer april likt väder har dominerat senaste tiden. Men inte mycket brukar hindra mig från att fiska då tid finns förutom hårda vindar som då och då sätter stopp för tilltänkt båtfiske men då får man söka sig längs land istället.

Men i lördags tittade solen fram och värmde våra frusna själar då jag och Janne åter sökte oss till Dalslands mörka skogar i jakten på färnan. Var dock kanske inte de mörkaste skogarna vi smög omkring i denna gång för att hitta lite rinnande vatten att doppa våra agn i utan snarare öppna landskap. Ut på en kostig mellan 2 åkrar bar det till världens ände som denna gång visade sig vara precis vid en jättefin fors perfekt att fresta färna i.

Återigen var jag ute på nostalgi fiske på sträckor man ej betat av i modern tid. Har åter funnit tillbaka till detta härliga smygarmete längs små vattendrag, kommer ta varje tillfälle i akt att fortsätta utforska mer eller mindre bortglömda vatten i jakt på lite vad som helst. I dag var dock åter färnan i fokus. I dag höll vi det oerhört enkelt, simplaste glidande bottenmete med bröd som bete. Hade lite majs och en minimal bit ostpasta med också bara uti fall att. 30 sekunder tog det innan första nappet vilket man bommade. Ut igen och några minuter senare hade man krokat dagens första färna som visade sig vara en riktigt bångstyrig en och jag var helt övertygad att nu var proppen ur då man på förra färnaturen äntligen landat sin första 2 kgs. Härliga knyckar fortplantade sig genom spöt och jag började fantisera om att här kommer det en 3 kgs men man skall aldrig gå händelserna i förväg för fisken var i stort sett orobblig och jag satte tydligen lite väl hård press på den för att tvinga den till håven för plötsligt släppte kroken och man fick snopet veva in tom krok och beta på nytt bröd. Ja ja sånt är fisket ena stunden lyckorus andra total tomhet....hur stor denna var får vi aldrig reda på....

Men nästa utlägg gav en på runt 1,5 kg och så var man glad igen krävs inte mycket för att få mig att glömma och gå vidare.

Så var man tillbaka till standard storleken igen. Drömmen om jättefärnan lever vidare...

Nostalgi besök vid den "bortglömda" forsen.

Janne i färd med att landa eftermiddagens första färna.

Vi vandrade vidare längs denna gemytliga å och betade av hölja efter hölja, stock och sten paserades och nappvilliga färnor avlöste varandra, kanske inte världens ös men på några timmar fick jag 8 färnor och Janne minst 6 st samt en del fin mört och björknor hälsade på med jämna mellanrum och rådjur och rovfåglar av lite olika slag kunde också beskådas. En väldigt lyckad kvälls stund helt enkelt med massa motion, naturupplevelser, roligt fiske och trevligt sällskap i stort sett orörd natur där inget verkar hänt sedan man var här senast för en sisädär 10 år sen.

Janne i väntan på napp vid nästa stopp. Massor av heta ställen att beta av man skulle haft obegränsat med tid bara....

En perfekt kväll avslutades med denna turs största fisk en sliten ärrad utlekt kämpe på 50 cm och 1620 gr skäms dock inte för sig en dag som denna.

Söndagen skulle vigas åt träningsmete med take a part spöt. Har tagit en ny lärjunge under mina vingar. Ivrige och hängivne sportfiskaren Billy Affelin vill slå sig in på tävlingsmetets bana och då krävs det ju några träningstimmar. Och så klart man ställer upp och visar lite knep o knåp. Jag skall lära honom allt jag kan; nåja det går väl ganska fort som bagheera sa i djungelboken.

Nu hade dock majvädret svängt igen så ännu en gång trodde man det fortfarande var april. Gårdagens solsken hade förbytts till isande kallt snö blandat regn och 2 + grader då jag steg upp och dagen kanske inte började lysande. Billy dröjde lite och blev lite sen och då hann kråk djävlarna stjäla mina nygjorda mackor som jag stoppat ned i väskan i vänta på Billy. Han knappt vända ryggen till vips var de där och hackade hål på påsen och flög iväg med mina mackor. Blev en riktig fest det för kråkorna det och jag fick göra nya så kan det gå....

Men till slut kom vi iväg och snart nådde vi vårt mål för dagen, Nossan vid Backabro. Ett bra träningställe för take a part gott om fisk så man kan trimma in handhavande, tackel mm mm.

Som alltid lite trist att sätta upp prylarna i regn men nu hade ju temperaturen stigit till hela 6+ grader och regnet strilade bara ned så där gott längs ryggraden så humöret var på topp. I varje fall hos mig som bara jag fått upp mina prylar har en förmåga att koppla bort skitväder ingen idé att bry sig om det. Vädret kan man sällan göra något åt. Så det är bara att gilla läget och köra på, något av det första jag fick lära Billy idag. Hellre träna i busväder än finväder för kan du koppla bort vädret och inte haka upp dig på det ja då är nästan halva slaget vunnet.

Många som bryter ihop på tävling för minsta lilla regn och tappar fokus på fisket fullständigt. Nä skaffa bra regnkläder och se till att du håller dina beten och mäsk torrt så är det bara att köra på. Och snart släppte det för Billy och han accepterade dagens väder och fiskade på.

I dag blåste det dessutom ganska kraftigt från väst vilket gjorde att vatten från Vänern pressades upp i ån och gjorde driften av tacklet i stort sett obefintlig. Ett 3 gr låg blick stilla så ur den synvinkeln blev det ändå ganska lättfiskat. Vi dunkade i vanlig ordning ut en ganska graftig grundmäskning som vi sedan underhöll med små bollar med död magott och majs i för det var det vi hade att tillgå som bete idag. Jag fuskade lite med feeder på andra sidan också vilket idag gav ett klart större snitt på fisken men det vägdes upp med sjuka mängder småfisk på take a part platsen som idag fick bli 11 m ut. Mört, björka, sarv avlöste varandra och när jag nämde till Billy att ett litet överdjup 5-10 cm på botten gav flest napp ändrade han till det och fick fart på sitt fiske. Han hade kört 5-10 cm ovan botten vilket knappt gav fisk idag, som sagt små detaljer ibland som avgör om du får fisk eller inte trots att vattnet praktiskt taget kokar av fisk.

Dagen inleddes med nyfikna kor som gjorde sin dagliga å vandring men de hade nog en nybörjare med sig som först inte vågade gå under bron i vattnet utan försökte sig på bergsklättring och skulle kasta sig över vägen på det sättet men kom till slut till insikt och tog mod till sig och vadade över till de andra, så fick man sig en naturupplevelse till livs även denna dag.

När väl fisket kom igång nappade det oavbrutet och även några hungriga gäddor gjorde sitt bästa för att stjäla fisken från oss.

Finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Man får göra hur man vill, parasoll eller inte parasoll men mitt råd till Billy var att skippa parasoll och köra regnkläder och skydda enbart sina beten med någon form av regnskydd, så nästa gång kanske locket på mäskbaljan??

Vi kämpade på mot de yttre omständigheterna och jag kom med små tips då och då och förhoppningsvis lärde sig Billy lite av grunderna i varje fall trots vädret som gjorde sitt bästa för att försvåra för oss. Men vi lät oss inte nedslås utan hade en riktig trevlig metestund. Men braxen uteblev nästan helt endast 2 för mig och 1 för Billy.

Förr var det andra bullar här men nu har braxens uppgången minskat kraftigt i denna del av Nossan sedan 5 år tillbaka. Det läggs alldeles på tok för mycket nät ute i Brandsfjorden för att det skall bli som fornstora dar. Nu för tiden är det mest fisk under 400 gr. De som slinker igenom maskerna, sen klarar sig givetvis en och annan större förbi gatloppet av nät men för en sann sportfiskare svider det i själen att se så sjukt mycket nät i vägen för fiskens lekvanding. Men några få yrkesfiskares överlevnad går tydligen före i alla lägen verkar det som.......men nog skulle de klara sig utan dessa "vitfisk nät" de får lägga nu för att sälja fångsten som kräftbete, men vad vet jag jag är bara en stackars sportfiskare i mängden, vad jag tycker spelar nog väldigt liten roll i detta sammanhang....

Hur som haver med den saken, vi kunde sammanfatta en lärorik stund vid Nossans strand och nöjda med dagen började vi packa ihop och då sprack himlen upp och regnet upphörde och det blev helt vindstlla ja sånt är livet. Men som sagt bättre träning i skitväder!!

6 kg blandat kompott för lärjungen Billy.

Medans "mäster" själv skrapade ihop 10 kg, snart tar lärjungen över rollen som mäster. Likt Luke tog över efter mäster Yoda i starwars!

Bevigade ord som även gäller inom metet😉.

Sköt om er så ses vi vid ett vatten nära dig, simma lugnt!

Leucisus idus eller kort och gott id har stått i blickfånget senaste veckan. Eller idus idus paradunidus eller vad det nu var Joel Abrahamsson kallade dem, de perfekta idarna som skulle bli gäddmat😉. Bor ju minst sagt nära ett av de bättre idställena i Göta Älv typ 5 minuters cykelväg. Nu kanske man inte kan få några världsrekord idar här men väl riktigt stora för Göta älv, målfisken får väl anses vara över 2,5 kg det fångas det inte många av men de finns.

Satsningen började redan i måndags kväll med lite spaning och mäskning i form av några brödbitar på ytan för att se om de var inne i favorit viken. Och som amen i kyrkan kom idarna och sörplade bröd efter en 15-20 minuter. Så nästa kväll var det läge att ta med spöna också.

Så i tisdags kväll var jag åter på plats i ett perfekt väder lite lätt jummen västanvind och strålande solsken ypperligt för detta ställe. Då man även kan få lite av varje här hade jag riggat 2 bottenmete spön. Ett för majs, maggot med 12 ans Milo serie A spade end krok och ett för bröd med 4ans wide gape krok. Det för bröd hade jag även med en carp controller till (ett slags kastflöte som gör det möjligt att lättare kasta ut bröd eller andra viktlösa ytbeten). Tanken var att byta till det flytande när man såg iden komma in på brödbitarna. Mäskade även upp en plats med vanligt grovt brödmäsk och fiskade där i väntan på idvak.

Man behöver inte skjuta ut många brödbitar 4-5 st max i stöten med ca 15 minuters intervall räcker gott och väl. Och just idag av någon anledning höll sig måsarna borta vilket de inte skulle göra resten av veckan. Snart visade sig de första idarna i ytan men innan jag hann byta till flytande satt kvällens första på bottenmetet med bröd. Medans den drillades in försåg sig 2-3 idar till med resten av brödbitarna.

Riggat och klart för årets första idmete.

Strax därefter var den landad 2120 gr en helt Ok start.

Riggade snabbt om till flytande, bottenmete i all ära men roligast är helt klart att ta dem på flytande. Ut med några brödbitar till och snart vände några idar tillbaka så det var bara att lägga ut och smask så satt första på flytande. Inte så komplicerat att få idar att ta finns de bara där tvekar de sällan på en brödbit speciellt då de inte varit fiskade på tidigare under året. Lagom storlek på barkis brödet är som en tändsticks ask.

Nästa id något större 2280 gr. Utlekta men i fin kondition.

Men efter denna rivstart kom det av sig något och idarna fann andra ställen intressantare och jag började hoppas på storsarv ju närmare skymningen vi kom. Förr (15-30 år sedan) var detta ett av älvens absolut hetaste ställen för sarv och nästan varje kväll var det någon som åtminstone fick någon kilos sarv och topp kvällarna kunde man få 5-6 st över kilot min största härifrån helt klart godkända 1225 gr. Men sarvarna här i den storleken verkar vara ett minnne blott. Något hände för ca 20 år sedan som bidrog starkt till den storvuxna sarvstammen som levde här. Och efter det har de få som fanns kvar inte riktigt gett avkommor som kommit upp i vikter som förr. Vad som hände kan vi ta en annan gång........men kan säga som så att sarv är tydligen gott.....

Kvällen rullade på och strax innan det var dags att tänka på morgondagen kom det in en id till och den gick också att övertala att ta på flytande. En tvillingfisk till den förra också 2280 gr men 2 cm kortare så den hade inte gått på diet efter leken.

Riktigt fetto, några cm till på den så kanske det varit målfisken.....men nu kan det bara gå sämre eller...

Redan nästa kväll var vi påt igen men nu hade vinden vänt och åter hade den pysande kalla nordanvinden svept ned över västra Sverige och man trodde det var februari igen, nej förlåt februari då var det ju +21 gr i solen.....ja ja världen är upp o ned nu för tiden.....

Körde ändå samma taktik som kvällen innan och vinden avtog något strax innan skymning och några idar kom åter in på banan och lät sig luras på flytande. Nu var även lite braxen och mörtar i lektagen på plats. En av idarna formligen rann det rom av också så även en del id var fortfarande i gång med lek men det sjöng nog på sista versen.

Blev några kväll 2 också trots isande nordanvind men nu hade de krymt något men fortfarande alla över 2 kg.

Lite aggresiva braxen hannar ville äta majs denna kväll men som vanligt i älven var de stöpta i samma form strax under 2 kg...

Dubbelhugg fick avsluta denna onsdagskväll.

Bestämde köra en kväll till då de lovade svagare vindar under torsdag men väl på plats igen blåste det naturligtvis etter värre åter från nordan och gjorde effektivt fiske i stort sett omöjligt. Åtminstone att se om någon gick upp på ytan och jag tror det också kan vara så att iden har svårt att fokusera på vad som finns på ytan då de går rejäla vågor. Men nu hade måsarna hittat hit och var längre ej rädda för mig så de försåg sig glatt av brödet och det gjorde ju också sitt till att minska chansen till att brödet fick förbli idmat. Att färga brödet grönt som man mäskar med är annars ett säkert knep att undvika att brödet äts av måsar men nu hade jag inget att färga brödet med så det var bara att gilla läget.

Men då till slut en mås var dum nog att dyka lite under ytan och plocka upp min bottenmetade brödbit och fick sticka sig på kroken lite grann blev hela flocken betydligt mer avvaktande. Och som en skänk från ovan la sig vinden och vattenspegeln blev blank som ett salsgolv och måsarna fortsatte att avvakta så till slut fann några idar mina bröd bitar och det blev lite ytaction även denna kväll men nu fick jag årets första under 2 kg så i stället för att öka sista kvarten verkar jag vika ned mig och tröttna....for nog vila mig i form......så nytt ställe i morgon var tanken.....

Granna fiskar är det i vilket fall som helst och 2140 gr som blev kvällens största skäms ju inte för sig men riktiga pricket över iet fattas.....

Men många naturupplevelser får man sig till livs när man sitter där i väntan på napp, fåglar av diverse slag, bävrar och simmande rådjur var bara något av det jag fick se denna kväll. Så lyft blicken Ni generation av böjda huvuden så kanske ni får uppleva världen omkring Er på riktigt i stället för en skärm via telefonen!

Fredags kvällen kom och nytt vatten skulle ges chansen. Hängde på Carl till en gemensam kompis vatten där vi misstänker det kan simma riktigt stor id och sjöidar är ju alltid extra kul speciellt i detta vatten då de är enorma fighters till skillnad mot älvens idar. Det är väl egentligen det enda tråkiga med älvens idar, plums plums i ytan efter hugg, 2 korta rusningar på max 0,5 m vid håven sedan är de landade. Skillnad i denna sjö skulle det visa sig.

Då det även är gott om sutare, braxen, mört och sarv här fick det i första hand bli lite matchspöfiske (kastmete) och precentera betet nere vid botten till att börja med. Även denna kväll hängde den envisa nordanvinden i så att få upp idar på ytan skulle nog bli vanskligt. Ingen har metat här i år så för att "väcka" platsen något gick några burkar majs i + ett par kilo vanligt brödmäsk i direkt då vi anlände på kvällen. Calle tog vänsterflanken och jag den högra dock inget som helst politiskt i detta val.

Inte bara nordanvinden som pinade oss denna kväll utan ett envist regn hade dragit in och blötte ned oss men vi var utrustade för det i vanlig ordning, finns som sagt inget dåligt väder bara dåligt förberedda människor....

Carl skulle visa sig bli kungen för kvällen för han dominerade totalt med både sutare och braxen men jag höll mig till målfisken iden. Men bara en liten denna kväll (liten o liten ca 1,5 kg) men vilken fighter nästan som en sutare. Efter lite justeringar med blyinställning och djup drog även jag ett par sutare men som vi redan fick se förra året verkar det vara förtvivlat svårt att komma över 1,5 kg här men sutare är sutare, ruskigt kul oavsett storlek. Och fiske skall ju vara kul annars kan det kvitta!

Vi bestämde att mäska ganska rejält då vi bröt upp för kvällen och återkomma nästa kväll med nya friska insatser.

Calle håvar kvällens första fisk en trött gammal braxen.

Men snart kom årets första sutare då sjöng det lite mer i linan.

Bilden kan innehÃ¥lla: 1 person, utomhus, vatten och natur

Även jag fick känna på årets första tinca tinca medans regnet strilade ned.

Men när vi väl var på plats under lördagskvällen hade regnvädret dragit bort och himlen sprack upp men nordanvinden den gav inte vika utan svepte fortfarande fram över nejden i ohämmad styrka. Men gårdagens förmäskning hade givit resultat åtminstone på Carls plats. Sutarna stod på kö och bjöd upp till lustiger kvällsdans för en polka för två med dansvirutiosen Carl.

Jag hade dock med mig ett feederspö denna kväll och testade fiska mot andra vasskanten där det var en grundare hylla för att se vad det kunde ge, då min flötmeteplats verkade stendöd. Och fina gäddbeten i form av mörtar på 300-400 gr kastade sig på grejorna och även sutare visade intresse för denna nya grundare plats så mina nya Drennan Aculyte Ultra 11´ fick bekänna färg, vilka sjukt sköna spön att drilla fisk på. Hittills 5 av 5 möjliga i betyg.

Men snart avtog fiskens napplust även för Carl och det blev stendött. Varför skulle vi snart bli varse. Då till slut Calle återigen krokade en braxen kastade sig en gädda över den och en kort men intensiv dragkamp uppstod men till slut släppte gäddan taget och vi kunde beskåda en illa sargad braxen i 1,5 kgs klassen. Vi kunde bara konstatera att det inte var sjöns minsta gädda som stått för den attacken.

En förvånad braxen undrade nog vad som hände, skulle ju bara äta lite majs, sedan satt man både på krok och i gapet på en gädda, vilken skräckupplevelse det måste varit men tiden läker alla sår om nu inte gäddan passade på direkt efter återutsättning.....sådan är naturen, brutal ibland.

Kämpa glada sutare fick vi känna på och till slut nöp gäddan även en sådan här. Återigen när Carl drillade så var gäddan där och denna gång slök den hela sutaren och tog linan i en och samma attack så nu var den nog mätt och belåten för denna gång.

Kvällen rullade på och min flötmeteplats höll sig ovanligt stilla möjligen ännu en gädda som parkerat där men efter lite omändingar poppade flötet upp i ett snabbt lyftnapp och en riktigt hård kamp tog sin början. Misstänkte först ännu en stark liten sutare men då den skymtade i ytan visade det sig vara en stabil id. Efter en ganska dramatisk fight då denna helt olik älvidarna vägrade ge sig gick den till slut lyckligt i håven och jag trodde jag nått veckans målfisk. Men vågen stannade på 2340 gr och måttbandet visade 55,5 cm. Utlekt id men i hyfsad kondis så helt klart nöjd och vilken fight inte vad jag är van vid med idar. Och kan man få id i denna storlek så kan man få större så helt klart kommer denna sjö få fler chanser och någon större sutare och braxen simmar det säkert här också. Samt att jag åtminstone fick en mört över halvkilot också gör det detta till ett mycket intressant litet metevatten. Man behöver inte alltid jaga monsterfiskar utan man kan vara väl så nöjd med att få stora fiskar för vad det aktuella vattnet man själv fiskar i kan ge.

Fin sjöid på 2340 gr.

Carl glad att få behålla några sutare utan att en gädda åt upp dem.

Till slut förärade oss dagens värd oss med ett besök och visade direkt var skåpet skulle stå och köttade upp braxen o sutare i pari och minut i solnedgången.

En 520 gr mört fick avsluta denna kväll för min del, långt ifrån de monstermörtar på dryga 1,5 kg som fångats i Sverige på senare tid men i mina ögon är en mört över 500 gr värd all respekt trots man själv fått glädjen att kroka några dryga kilosmörtar i mina dar.

Så kom söndagen och med den sista kvällen för min veckosatsning på id och återigen var jag tillbaka i min hemmavik i älven och återigen piskade nordanvinden mitt ansikte och denna kväll skulle den inte ge sig. Några andra som inte gav sig denna kväll var måsarna trots att de åter fick känna krok en liten stund, att de aldrig lär sig. Ingen grön färg hade heller ordnats fram däremot hade jag lite corda goo doftextrakt med mig i mandelsamak som färgar ordentligt rött så det fick duga. Rött är ju naturens varningsfärg och det visade sig att de brödbitar som blev mest indränkta i röd goja faktiskt fick vara näst intill i fred. Men det som störde mest denna kväll var den envisa vinden, så ytfiske fick läggas åt sidan. Men även på bottenmetena var det osedvanligt dött verkade som ingen fisk ville simma in i denna grunda lilla lekvik denna kväll men så när jag som mest satt i dåliga tankar som att ge upp i förtid ristade det till och en id plockade upp det bottenmetade brödet som dock låg på ytan då jag hade längre tafs än det var djupt för att precentera brödet på ytan. Och en fin id gick sekundrarna senare i håven för nu var vi ju åter tillbaka i älven så plums, plums sedan var det över.

Denna id tyngde vågen till 2240 gr så en värdig avslutning på idveckan om än målfisken på över 2,5 kg lyste med sin frånvaro men man kan inte lyckas alla gånger.

En id på 2240 gr fick avsluta veckosatsningen på id nu sadlar vi nog om till annan art men viken får sig nog några besök till om förutsättningarna blir de rätta. Finns ju annat än id här också, kanske kanske har någon sarv tagit sig igen och chans på hyggliga braxen o sutare samt diverse annat finns ju och 5 minuter från hemmet så lagom nära för korta kvällspass vilket i stort är det enda jag har tid med just nu.

Simma lugnt så ses vi vid ett vatten nära dig!

3 dagar med pimpel.

In i dimman, igen!

Dalslandscupen 2019

En härlig dag på isen!

Två tuffa dagar på isen!

Vitt, vitt, vitt!

Vart tog vintern vägen?

Tvära kast i sportfiskets värld!

KM Pimpel och Fejden 2019

Säsongens sista isfiskepass, eller??

Båtpremiär i finväder!

Årets första metepass

Nytt försök på Färna.

Sött o Salt.

Feeder vs t.p

Påsken gick i metets tecken.

Förbannelse 1 bruten!

Västra meteserien 2019 deltävling 1.

Aprilväder i maj.

Leucisus idus!