Snart får man väl rita ett kors i taket för vi verkar gå mot en solig helg för 3e veckan i rad. Men man får ju aldrig vara riktigt glad får då skall det ju blåsa som satan istället och så härjar ju fortfarande det däringa coronaviruset för fullt. Men nog snart dags de börjar rapportera om lite annat i media innan folk blir helt tokiga. Vi får nog försöka lära oss leva med eländet helt enkelt. Lär ju inte försvinna över en natt. I stället för att krypa ihop i fosterställning och stänga ned allt. Vi skulle behöva lite positiva nyheter nu istället så här kommer ännu en något försenad fiskehistoria från förra helgen.
Efter att ha gjort "gösrundan" under lördagen med bara ett enda stenhårt hugg som resultat och de tydliga huggmärkena i jiggen som förkunnade att ännu en gös varit framme satsade vi åter på färnafiske under söndagen.
Ny tid hade ställts in (kanske för sista gången??) och jag o Marcus var på väg till Nossan för att försöka lura några av dess färnor. Vi nådde vårat startställe just då de första solstrålarna dansade ned över vattenspegeln men frosten bet oss fortfarande hårt i kinderna då termometern visade -2 gr och nordanvinden svepte fram över ån i ohämmad hastighet. Jag tog till flykten under en bro och Marcus prövade lyckan lite högre upp i ån.
Men till och med färnorna verkade tycka det var både för tidigt och för kallt för att äta för nappen uteblev. Vi bytte beten och platser flera gånger om men inget hände. Fast snart började dock solen värma något och det blev lite behagligare att meta. Och då jag la ut 5-6 små feedrar med lite mäsk på samma ställe ja då kom 1a nappet på 4 vitlöksimpregnerade majskorn och färna 1 för dagen var landad. Och i utlägget efter ännu en, Nu fick även Marcus upp modet lite för han undrade nog var det var för ställe jag hade lurat ut honom till då det till en början föreföll rotenonbehandlat.
Dagens första landad som vanligt i lilleputt storlek då det gäller färna + undertecknad.
Men skam den som ger sig! Snart blev jag dock terroriserad av småfisk och anade att någon större färna fanns inte i närheten så läge byta område helt men stämde av med Marcus först som ännu ej hade haft ett enda napp. Men då jag kom smygande hade han första pillet och snart satt det en i andra änden av linan. Spöt bugade gott och efter en kort med hård fight kunde jag håva upp en ganska skaplig åt Marcus. (Han fick ju ha lite håvhjälp stackarn då Marcus som vanligt vågar vägra stövlar och inte riktigt nådde ut över vasskanten utan att dumpa).
Ett par snabba foton och en lika snabb vägning förkunnade 2,1 kg så hur svårt kan det vara med 2kgs färnor?? Detta var årets 1a för Marcus. Själv har man väl petat upp närmare 15-20 st redan i år men som vanligt inga över 2 kg på mina krokar. Men får trösta mig med att förra året behövde Marcus 50 färnor innan 1a 2an kom. I år gick det lite fortare.
Nu kände vi oss nöjda med detta stället och betade i rask takt av lite andra ställen som såg heta ut under vår färd nedströms utan att stöta på något större av vikt. Men fick oss lite underhållning i form av andra fiskare som sökte lyckan och kanske inte hade helt hundra koll på vare sig utrustning eller riktigt vad de håll på med. Men de verkade lyckliga så vi lät dem hållas även om de blev bra upphetsade då vi kastade ut våra tackel och skrek gång på gång; "-Titta såg Ni vaket! Nu slog det en fisk igen". Till slut fick vi ropa till dem att de vaken uppstår då vi kastar....Jaha sa de något nedstämda....
Så ser de tydligen ut de däringa över 2 kg...
Gick bra att släppa tillbaka färnan utan stövlar ivf!
Vi betade av det ena stället efter den andra och följde solen så gott vi kunde för idag skulle vi njuta också. Och flera av ställena gav vi inte många minuter då nordanvinden var allt för obehaglig då den piskade våra ansikten. Men när vi väl nådde dagens sista stopp ja då fann vi både lä, sol och nappvilliga fiskar så dagen fick ett riktigt trevligt slut även om de flesta färnor var av minimal storlek men ibland betyder inte storleken allt.....
Många äro färnaställena längs Nossans ringlande väg ner mot Vänern.
Mörtarna har också vaknat till liv och på vissa ställen kastade de sig över vad som än erbjöds. De flesta var i perfekt gäddmetestorlek!
Även de flesta färnor var i gäddmetestorlek så jag får fortsätta vänta på årets första över 2 kg...
Och när braxen började nappa på ost ja då var det dags att bryta för idag och Marcus hade satt bort 4 tackel i rad så även denna dag gjorde han själ för namnet bottenappetkungen. Fast idag blev han även kung på färna med sin 2,1 kgs . Så slutet gott allting gott.
Ta nu väl hand om Er så ses vi snart vid ett vatten nära dig.
Tänk positiva tankar det försöker jag göra och fiska på!
